Bus i benen...

Våra fina pojkar ♥

 
Men allt har sin tid...

Äntligen...

Det där med att försöka rida in min häst var lättare sagt än gjort. För det första så saknas all tid i världen för att hinna med en inridning. Nu har vi bestämt att vi ska försöka att sitta på dom iallafall under helgerna så det blir åtminstonde två gånger i veckan. Men sen var det de här med att få Cane att förstå mina signaler och hjälper. Med bett i munnen så bara backar han, då måste jag använda spö och det gillar jag absolut inte. Lösningen har nu blivit ett bettlöst träns och igår när jag satt upp så gick han FRAMÅT. Lyckan var total för mig, äntligen!
 
    
Smart va?? (Bilder lånade från stallrustorp.se)
 
Nu ska jag bara hålla mig kvar i alla busskutt han planerar att göra med mig :)
 

Stor pojke...

Jag överlevde min första egna tur på prinsen.
 
Vi höll till i den leriga hagen om ifall att jag skulle åka av. Det gick väl lite sisådär. Vi började med att försöka oss på en tömkörning, både Cane och matte tyckte det var helt värdelöst, vi förstod verkligen ingenting och Cane ville ha matte nära, inte långt bort.
 
Tillbaka och in för att byta jord och rakt upp på ryggen, lika bra att ta tjuren vid hornen på en gång. Att slänga med huvudet var hans specialitet, att matte satt och mös där uppe gjorde ingenting, men bettet, fy så jobbigt att gå runt med det.
Han förstod inte riktigt vad vi pysslade med idag men när han väl förstår vad jag vill och hur jag menar så kommer han ha ett underbart steg och mycket framåtanda, det kändes redan :)
 
Inte lätt att fota en häst som vill vara med matte. Här har han iallafall sin nya fina barbackajord på sig :)
 
Lillprinsen är inte så liten längre, drygt 154 cm i manken mäter min tumstock honom. Undrar vad han slutar på, ingen ponny iallafall :)

Superdagen...



Den här dagen är den bästa på väldigt länge. Hela påskhelgen har varit kanonbra och vi har myst och umgåtts mer än på länge med varandra. Vi har haft besök vi har gjort besök, varit ute och myst varit inne och myst, slappat och gjort nytta.



Nyfunna vänner ute med kaninerna :)



Finaste Tove med våra fina prinsar :)

Barnen har lekt tillsammans hela helgen och det värmer i mammahjärtat. Det är klart att jag hellre sett att de gjort något annat än att spela PS3 krigsspel eller lekt någon form av panglek men det är nog bara att inse, mina barn är stora och prinsessetiden är förbi :)



(väldigt suddig bild men det är svårt att fånga en Loppa in action)

Loppan var snäll och målade lite ägg som vi hade med oss till Toves pappa och Maggan. Alla fick vars ett ägg men mitt var absolut allra finast :)



Katterna stormtrivs verkligen med att få vara ute och klättra i träden, det är så roligt att titta på dom. Allra helst när Molly jagar frisbeen eller när Dollie sätter storfräsarna på plats :)



Alla tre tjejerna i trädet på fågeljakt.

Men jag började ju med att skriva att just den här dagen var den bästa på länge. Så förutom allt det roliga och mysiga jag har gjort tidigare så var ändå höjdpunkten när jag var ute hos hästarna i eftermiddags.



Äntligen har jag suttit på min älskade fina prins. Äntligen har jag fått känna små steg av honom under mig. Äntligen har jag fått känna en annan sorts samhörighet med honom. Min lilla bebis, han har blivit en stor kille. Men lika stor som han har blivit, lika snäll är min guldiga prins.

(Alla bilderna är suddiga av den enkla anledningen att Tove försökte hålla två-åringen åt mig samtidigt som hon fotade, inte helt lätt alltså)



Det var en skräckblandad förtjusning i det hela.



Men matte, vad gör du där uppe?



Vilken känsla, den går inte att beskriva. Jag är stolt, lycklig och väldigt väldigt nöjd. Förutom att borsta, hänga, och sitta idag så gick prinsen ett varv på en 10 meters volt ungefär med mig på ryggen.
Mycket för det lilla huvudet så det är en trött prins som står i hagen nu. Nu måste jag vänta en hel vecka innan jag får göra det igen, just nu känns det som en evighet.


Frihet...



Ni skulle ha sett, typiskt att jag inte fick det på film. Igår byggde vi hagen större, mycket större. Cane och Laban så mäkta förvånade ut när dom helt plötsligt kunde gå "utanför" tråden.

Dom gick och filurade tillsammans en bra stund, smakade på både kvistar och grästuvorna. När det plötsligt gick upp för dom båda att dom faktiskt fått en större hage. I samma sekund som dom tycktes komma på det så satte dom av i full galopp genom hela hagen för att sedan tvärvända och galoppera tillbax.

HOPPEN som min Cane gjorde genom sly och över grenar och stockar visade klart och tydligt vem som var hans mamma och vem som är hans pappa. (De där WESTERN nitarna och vändningarna vet jag dock inte vart dom kommer ifrån men häftigt var det att se iallafall.)
Cane har dessutom lycktas ärva bedriften att slå bakut som sin mamma, ni som sett Missis bocksprång vet ju då att jag kommer få mycket att försöka sitta kvar på hihi :)



I bakgrunden ser ni vårt fina hus och ni skymtar en grön byggnad. Den gröna byggnaden kommer i sommar förhoppningsvis få en röd färg och så småningom kommer vi ha vårt kattpensionat där :)

Borta...



Vilken start på söndagsmorgonen vi fick. Tove gick ut för att ge hästarna mat och vatten, kort därefter fick jag ett sms: Snälla kom ut och hjälp mig, hästarna är borta.

Paniken som steg inom mig därefter kan jag inte beskriva. Min Cane, fina Cane efter Missi, han va borta. Inte ett spår syntes någonstans, bara hagpinnar och tråd som låg på marken. Tove sprang upp mot järnvägen men där syntes sån tur var ingenting.
Hoppade in i bilen och körde snabbt mot E4 men inga spår där heller. Sen kom ett samtal, någon hade sett hästarna efter järnvägen och nu gick dom på vägen. Vilken väg???? Det visste dom inte. Nål i höstack igen med andra ord.
Körde längst med järnvägen där det gick att köra och fick ett andra samtal. "Saknar du dina hästar? Vi har fångat dom och går nu mot Djurkolló"
Min bil kan gå väldigt fort när den behöver det. Min fina älskade Cane och Toves fina älskade Laban. Där gick dom i lugn och ro efter vägen med Anna-Karin och hennes man. Vilken lycka!



Vi vet inte hur länge de har varit ute på rymmen men de var trötta, hungriga och törstiga när de kom hem igen. Nu är hagen lagad och pojkarna ser väldigt nöjda ut över att åter vara hemma.

Tack Missi och Morfar för att ni höll ett vakande öga på våra busiga pojkar ♥

En träningssak...



Idag har jag testat något (för mig) helt nytt. Jag har klickertränat min Cane för första gången & jag kan garantera att det inte var sista gången. Jag gjorde helt enkelt som jag gjorde med min hund Oskar den första gången, klickade in honom.

Det innebär att man klickar - ger godis, klickar - ger godis, klickar - ger godis, flera gånger om så att djuret lär sig att klicket betyder godis. Ett super bra sätt att hinna belöna i rätt sekund för att sedan ge godis som en extra förstärkning.

När vi klickat in oss så gick vi på prommis för att testa klickern på "riktigt". Jag stannade & väntade på att Cane oxå skulle se att vi skulle stå still. Efter två stop med klick & godis så hade han förstått den övningen. Vi malde på med det cirka tio gånger sen var vi nöjda för idag. Nästa gång ska vi prova stanna utan grimskaft & därefter få fritt följ, superspännande!







Fina fina Hurricane, så otroligt snäll & mysig. Det finns nog inte något ni inte kan göra med den här killen. Spola ben, verka hovar, leda i långsam härlig lunk, borsta överallt, ge sprutor var inte heller några problem när han fick infektion av kastreringen. Snälla goa lilla häst! Hoppas att du växer på dig lite till bara annars får jag en väldigt liten storhäst :) men med ett hjärta av guld så vad gör det...

En är väl bättre än ingen ;)



Min första frågestund & inte en endaste fråga. Det är konstaterat, jag lever ett ointressant liv. Eller? Ni är ju trots allt en hel del som klickar in varje dag bara för att läsa om mitt i så fall ointressanta liv. Det var den första & sista jag hade :)

Men Gretas ska jag svara på med glädje.

Cane, vår lilla bebis åkte ju som bekant iväg på hingstbete 4 mil ifrån oss i slutet av maj, där stod han sen fram till den 20 augusti. Då hade han dragit på sig mugg, ordentligt oxå. Han var så illa i benen, alla fyra, att hans ben var svällda. Det gjorde ont i hjärtat att se honom så.
Vi flyttade därför honom akut till en hästvän som har ett stall i närheten av oss. Där har han nu stått i två månader & Tove har åkt ut varje kväll för att pyssla om honom & försöka ta död på muggen.
Hon har lyckats & det med bravur. Han är helt återställd från muggen och vi kan nu röra hans ben smärtfritt igen.

Anledningen till han han fick flytta till nästa stall & inte hem direkt var för att han fortfarande var hingst. Med tre sto på gården så fick han inte flytta hem helt enkelt. En enkel kastrering var inte att tänka på eftersom hans kulor inte trillade ner så vi var tvugna att avvakta. 
Nu har vi väntat i två månader & dom trillade inte ner. Idag åkte Cane därför in på operation, vi ville ha hem vår bebis & då var det så det fick bli.

Så nu äntligen står han i stallet med alla de andra hästarna & tuggar sitt hö, härligt :)


Två...



Igår var det dags för kurstillfälle nummer två. Vilka duktiga vovvar med lika duktiga ägare det var. Trots småduggande från himlen, kalla händer & massa nya dofter så lyckades alla deltagare, vovve som ägare, att hålla modet uppe. Ser redan fram emot nästa träff på torsdag nästa vecka med nya utmaningar på schemat.  

I måndags var vi till Ilsbo & träffade Cane för första gången sen vi släppte honom. Hjälp vad han har växt på sig bara under dom här två veckorna. Han kändes både grövre & högre. För att inte prata om hans huvud som nu inte längre såg ut som ett litet fölhuvud längre.



Det här hingstbetet gör honom väldigt gott & jag är glad att jag tog beslutet om att ställa honom där. Han kommer att få utvecklas & växa till sin egen individ & jag kommer att hämta hem en prins som förhoppningsvis lekt av sig lite & är mogen för en kastrering.

Nu är det dags för jobb, massor av vovvar som väntar på sina promenader. Ha en bra dag!

Canes betesläpp...





Nu har min fina prins åkt. Klockan halv elva imorse påbörjade vi lastningen som visade sig skulle ta en timme. Inte så farligt med tanke på att den ett-åriga hingsten aldrig har stått i en stängd transport förut. Efter åtskilliga kast & väldigt lite tålamod kvar så bara funka det till slut. Så jag säger STORT TACK till Sara Belin som var här & hjälpte oss idag. Utan din kunskap hade den här matten satt sig ner & gråtit & utan din körning av transporten så hade vi inte varit framme än mina spaggetti-ben efter den lastningen.

Ja det känns tomt & lite vemodigt nu när han inte står på gården. Vår bebis ska bli stor & skaffa sig en egen identitet tillsammans med andra fina grabbar.
Jo appro på dom andra grabbarna. Där lasta vi av Cane, jag tog honom & gick ner mot hagen för att ställa in honom till dom travhingstarna, men då va det ytterliggare en kille där. En kille som såg ut som Cane, ja iallafall på håll. Vad är oddsen för att två hingstar med, den ändå ganska ovanliga, färgen Isabell ska få stå med varandra? Ganska kul tyckte vi.

Så nu sitter jag här med lite små ångest igen. Lika bra att ladda upp bilderna från släppet (som jag redan tittat på 100 gånger) så att jag återigen blir påmind om att han har det kanonbra redan!


Fyra fina killar på språng!


Det gäller att bekanta sig riktigt!


Nu är det bus på gång!


Det här va kul!


Cane & Loven blev bästisar på en gång!


Hej då matte!

Åring!



Hipp Hipp Hurra på din födelsedag!



Inatt, just nu, för exakt ett år sedan så föddes den finaste lilla guldiga hingsten jag någonsin sett. Tänk att ett år går så fort.

Grattis lillprinsen till dig!

Bestämt mig...



Nu är det bestämt. Cane flyttar tillfälligt över sommaren. Det är inget som jag egentligen vill men även jag måste inse mina begränsningar. Jag har inte haft tid med mina hästar på hela hösten & som det känns nu så kommer jag knappast ha tid med dom alla nu i början av företagsstarten. Kanske inte senare heller men nu är nu & det är där vi börjar.

Så Canisen åker till Ilsbo, 3 mil härifrån, & går på ett stort fint bete tillsammans med två andra hingståringar & en äldre valack som håller koll på de små. Han åker i slutet på maj troligtvis. Usch, det kommer att bli tomt men för hans skull är det här det bästa. 3 mil är ju inte så hemskt långt heller så jag kan ju åka dit om jag saknar honom väldigt mycket & vill borra in näsan i hans päls.



Mulle & Missi blir kvar här på gården i sommar. Hyresvärden har ett underbart sommarbete som vi ska få låna till våra två.
Mulle har fodervärd som kommer ta hand om honom hela sommaren, härligt att veta att han blir motionerad ordentligt. Han blir så mycket gladare & trevligare.
Missi ska förhoppnningsvis hinnas ridas lite. Jag saknar henne fruktansvärt mycket men vad ska jag göra när inte tiden räcker till? Det dåliga samvete växer dock& jag gillar inte att se henne bara stå i hagen. Önskar att jag hittar någon som vill skritta henne lite i skogen. Hon är en fin gammal tjej som förtjänar det bästa.

Elva månader!



Jag har tusen saker i huvudet & hundra bollar i luften. Det gör att jag glömmer vissa saker som att uppdatera om min fina guldprins.



Han är nu 145 cm i manken, bara tre cm ifrån att nå storhäst höjden. Baken är 149 cm hög & alltså redan uppe i storhäst. Inte illa alls, nu hoppas vi att han blir 10 cm till så blir det helt perfekt. 
Om tre veckor blir prinsen ett år. Det här året har gått så otroligt fort & jag har knappt hunnit med honom. Men det är riktigt roligt oxå för det innebär att vi kan börja gå över bommar & tömköra honom till sommaren, spännande!

10 månader...



Det var den elfte igår & då brukar jag vanligtvis skriva om Hurricane men med allt annat runt om mig & i huvudet så glömde jag bort det.

Jag har knappt träffat eller sett mina hästar på en månad. Det är Toves som tagit hand om dom under tiden som jag stressat på med mitt. Därför kan jag inte heller skriva om framsteg eller "baksteg" som Cane har gjort.

Men mätt honom har jag i vanlig ordning gjort & prinsen mäter idag 142,5 cm i manken & rumpans höjd är nu 148 cm. Hans manken har alltså höjts med 1,5 cm bara & rumpan har inte höjts alls. Fortfarande D-ponnymått, men killen är ju inte året ens så hopppet har inte lämnat mig riktigt än.


Guldprinsen!



Har ni någonsin sett ett sötare föl? Inte jag!



Idag blir lilla prinsen hela nio månader, tiden har gått så himla snabbt. Han mäter idag 141 cm i manken & 148 cm på högsta punkten på rumpan. (För er som inte vet så växer rumpan först på hästar & sen växer hästen ikapp med manken).
Det innebär att Guldprinsen nu är uppe i D-ponnymått (den största ponnystorleken) i manken & större lär han ju bli eftersom rumpan är ett maxat D-ponnymått.

Som Tove sa, lite sol & gräs på det här så blir det bra. Håller med fullständigt!

Hurricane!



Söta rara lilla häst, eller nja, lilla & lilla men ändå. Idag kom Sarah (Canes pappas ägare) förbi med hästtransport för att hjälpa oss att träna Cane på att gå in i den. Det tog inte många minuter för Cane att lukta på lemmen för att sedan sätta upp första hoven där oxå.
Ett par gånger med jättestora kliv in för att sedan backa ut. Halvvägs in för att hälsa på Mulle som stod där inne & väntade på honom & ut igen för lite läskigt var det ju allt.
Cirka 20 minuter senare, om ens det, så stod Cane på plats av egen fri vilja inne i transporten, det behövs nog inte tilläggas att jag var stolt som en tupp & väldigt glad över att ha en sådan duktig liten prins.

Sen att han var stollig för tre till just idag & tramsade jättemycket med annat som inte annars brukar vara några problem, det får vi ta. Alla kan inte vara på topp jämt & att han gick in i en transport så fint för första gången i sitt liv slog allt annat.


Eget bo...



Har varit på väg att skriva & visa er nu i några dagar men bilderna på min flickväns telefon har lixom inte kommit längre. Men nu äntligen har hon lagt över dom till mig, lite suddiga men det bjuder vi på, & jag kan stolt visa upp en prins som nu mer bor i egen box.



Kul med en ny kompis i boxen bredvid.



Stor kille som klarar nätterna utan mamma, sen att han kan vara som ett plåster på stackars mamma om dagarna får hon ta. Nu får hon iallafall sova ordentligt om nätterna, mer än vad många andra mammor får ;)

8 månader...



Igår blev lillprinsen 8 månader, tänk att tiden har gått så fort den här hösten. Om tre månader är det ett år sedan som vi började vaka över Missi dygnet runt i väntan på att få se honom komma till världen. Vi missade nästan hela händelsen trots vakna nätter. Men hela den historien med bilder & förhoppningsvis en filmsnutt får ni på hans födelsedag i maj istället.

Nu blir det en uppdatering om hans mankhöjd igen. Han har nu nått 139 cm & är endast en halv centimeter lägre än vad hans, då 3 & ett halvt år gamla, pappa var för exakt ett år sedan.
Att vi når ett D-ponnymått är jag helt säker på. frågan är bara om vi lyckas nå storhästmåttet oxå. Är det någon av mina läsare som vet när ett föl slutar skjta iväg i höjden?
Han har ju vuxit otroligt mycket på dom här månaderna & han ser ut till att vara i en växtperiod igen men någon gång måste det ju avstanna & närma sig slutet på måttet.

Nyfikenheten sitter i lika mycket nu som innan. Det ända han är lite osäker på som jag har märkt av är skuggor & ljus i mörkret, inte så konstigt kanske. Fortsätter han så här så behöver jag inte vara orolig för varken traktorer eller lastbilar när vi rider i trafiken i framtiden.

Hmm, vad händer där borta?



Bäst att jag går & kikar lite närmre.



Det balas & lastas hö med hjälp av traktorer som stora lastbilar kommer & hämtar. Det skottas snö på hela gården & ända fram till hagen utan en negativ reaktion från Cane, han är snarare nyfiken & går fram & kikar. Känns otroligt skönt att ha ett sånt tryggt föl. Hoppas nu bara det håller i sig.

Redan ett halvår...



Inte så tokigt med en ledig dag nu kände jag. Hade massor liggandes på hög som bara väntade på att jag tog tag i det. Så en massa frågor & telefonsamtal senare är det en stor lättnad i mig.

Vädret har varit strålande idag. Lite väl kallt för mig men vad gör det när jag ändå har suttit inne hihi. Nån som däremot inte har varit inne idag utan har fått vara ute & njuta av den fina vintersolen, är min söta lilla Hurricane. Eller lilla & lilla, det är väl synd att säga. Idag blir prinsen nämligen 6 månader gammal, hjälp vad tiden har gått fort, växer så det knakar gör han oxå. Han mäter nu 136 cm i manken. Han är med andra ord snart en maxad C-ponny. Den stora frågan är fortfarade hur stor han kommer att bli..?



Lika duktig som innan, om inte ännu duktigare, är han med. Det är aldrig några problem att gå med honom i grimskaft längre, så någon gång har vi gått på småpromenader utanför hagen med mamma inne i hagen. Han står fint med Mulle i hagen när Tove motionerar hans mamma Missi. Han äter kraftfoder & hö varje morgon & kväll, han låter hovslagern göra hans fötter fina, vi får lägga på täcke utan problem, ja listan kan göras lång.

Han är helt enkelt underbar, vår lilla prins!


Första mötet...



Som ni säkert förstod av inlägget innan så har det varit två tuffa dagar här hemma. Det gjorde att jag blev hemma från praktiken igår & idag. Ibland går det helt enkelt inte. Men den här dagen har ägnats åt att fixa, ordna & dona en massa. Nu i efterhand känns det skönt att ha tagit tag i allt.

Vid lunchtid fick jag en liten paus i allt för då kom Sara ridandes på pappa Gul hem till oss. För första gången möttes son & pappa, helt ovetandes om vem dom var. Missi & Mulle däremot verkade känna igen Gulan direkt & tittade nyfiket & undrande på honom.
Hjälp så lika pappa & föl är. Samma grovhet & vackra snälla ögon. Dessutom verkar dom ha samma temprament i sig & samma bus för sig.



Lilla Hurricane är nästan lika stor som sin pappa redan. Han mäter nu nästan 134 cm i manken, endast fem månader gammal. (Pappa Gul mätte 139,5 i januari i år.)
För att bara vara fem månader gammal så är han grymt duktig på att gå i grimma & grimskaft, stå uppställd på gången i stallet, bli borstad & få hovarna kratsade, låta hovslagaren fixa fossingarna & dessutom kan han stå själv i hagen med Mulle när mamma går en sväng med oss.
Duktiga lilla kille. Du som var så hopplös ett tag i slutet på sommaren, du var till & med gratis men ingen ville ha dig hihi. Tur var ju det för nu är jag glad över att du är vår lilla prins.


Tidigare inlägg
RSS 2.0