Några foto...

 
 
 
 
 
 
 
Lite foto som jag hade på mobilen :)
 

Klassresa...

Jag måste sluta lova saker hit och dit. Nu senast var det till er som läser bloggen, jag ville visa bilder från mitt och Miios äventyr men dagarna har sprungit iväg och jag har glömt.
Annars är det oftast mig själv jag lovar en massa saker som jag sen inte hinner med. Undrar om jag någon gång ska lära mig att dygnet bara har 24 timmar?
 
Hur som helst...
 
Vi packade bilen och drog till Idre på klassresa med Mios klass.
 
Vi körde bilen eftersom Mio blir åksjuk i buss. Kvalitetstid i allra högsta grad, vi hann prata om allt mellan himmel och jord och vi hann skratta så vi kikna.
 
På väg mot fjällen!
 
Det första som hände var lägerkväll där vi gjorde våra egna pinnbröd. Mmmmm så gott :) Därefter var ungarna uppe hur länge som helst och det var  nog ingen av oss som sov speciellt många timmar den natten.
 
Dag nummer två bjöd på äventyr. Men innan det var dags för den "riktiga" banan så testa vännerna den lilla varianten. Tror det var en bra uppvärmning.
 
Uppe i tornet fick dom en säkerhetsgenomgång!
 
Sen bar det ut på höghöjdsbanan.
Många hinder blev avklarade och jag tror att alla klasspolare var lika stolta och glada över att ha klarat banan :)
 
På eftermiddagen åkte vi till fjället för att kika lite från toppen. Fika i ryggsäcken och ett glatt humör sen traskade vi uppför.

 
Hela vägen upp till toppen!
 
Vilken utsikt det var där uppe :)
 
Efter utsikt och fika så bar det av ner igen.
 
 
 
Inte ofta jag hamnar på bild men när sonen fick tag i min telefon så hamnade även jag på ett foto av alla 50 han knäppte ;)
 
Bad hanns det också med samma dag! Effektivt gäng!
Nöjda med dagen så kröp dom i säng lite tidigare och vi alla sov en timme eller två längre.
 
Tur var det för dagen efter så väntade forsränning!
 
 
Ett, två och tre...
 
Säkerhetsgenomgång!
 
Dags att stoppa flotten i forsen.
 
Förväntansfullt gäng!
 
Där bar dom iväg...
 
Här dök dom upp bara ett par minuter senare men då filmade jag så några bilder blev det inte. Filmerna behåller jag för mig själv. Av dom ska vi klippa ihop en film om hur det är att segra...

Glatt gäng...

Dom här tjejerna och de här kursledarna kommer jag verkligen att sakna. Vilka fantastiska människor vi omges av utan att vi vet om det. Vi kursare har startat en facebookgrupp för bara oss så vi kommer absolut att fortsätta träffas. Men nästa gång vi ses så blir det utan Maria och Leif, känns lite märkligt faktiskt och tomt framför allt.
 


K
licka på bilden så kommer ni till artikeln :)

Pumpen...

För dyga månaden sen så fick älskling pump som hjälp till sin diabetes. Så nervösa vi var, både älskling och jag, av flera olika anledningar. Slangen kan få stopp, frysa, gå sönder, fastna, ja allt möjligt kan ju ända. Sen var det alla frågor kring just pumpen och byte av slang som cirkulerade i huvudet. För att inte prata om allt det där praktiska som hör vardagen till, vid duschning, sol och värme, på nattetid, vart den enklast ska sitta fast (både nål, slang och pump).
Hur den sen ska läsas av, tolkas och hur mycket insulin som ska pumpas in är nästa sak. Märkligt nog så var det inte det som dissukterades hej vilt innan pumpen kom in i "vårt" liv. Nej nej, fraser som:
 
- Hur ska man ha den när man sover?
- Undrar hur den sitter fast?
- Jag vill inte ha nån jäkla pump på mig jämt!
- Hur ska man göra när man duschar?
 
Men den viktigaste av allt - Hur ska vi göra när vi vill mysa? Hahaha.. Allt det praktiska har hur som helst löst sig och pumpen har blivit en del av vårt liv. Den kommer förmodligen att rädda Toves hälsa och vi ska slippa vara oroliga för att hon ska vara uppe på nätterna omedveten om vad hon gör och vad hon äter.
 
Sura miner och oro har bytts ut mot en glad Tove som mår betydligt bättre idag än vad hon har gjort på hela de två senaste åren.
 
 Nålen skjuts in!

Och plockas ut igen!

 
Kvar sitter plåsterlappen med en liten tunn slang i magen!

Insulinet och slangen stoppas in i pumpen!

Sen fästes slangen i "hållaren" på magen!

Klart!

Men det är inte det enda Tove bär med isg om dagarna. Hon har även fått en sensor som mäter sockret i blodvärdet hela dagarna. På så sätt så kan Tove se på pumen (som är sammankopplad med pumpen) hur hon ligger i värde dag som natt. Går Toves socker ner under natten så pipper den, lika om det går upp för högt. Skitbra!!!!

Tar ut fästet till sensorn ur behållaren! 

 Trycker fast den!

Pang!
 
Haha ja det ser värre ut än vad det är! 

Jamen det där blev ju bra, på med sensorn nu!
 
 
Snyggt som tusan är det väl inte men absolut värt allt!

Nu rullar vi...

Då var det igång! Hela hallen ser ut som en byggarbetsplats och förutom röran så har vi grymt smutsigt här hemma just nu. Men det är nog bara till att stå ut ett tag, det kommer bli bra när det är klart istället.
 
Jobbigt att komma fram till trappan bara...
 
Nya modet på inomhusväggar kanske...
 
Nya takåsar.. Hål rakt upp ovanvåningen!
 
Uppifrån och rakt ner i vår hall...
 
Den där Göran och Hasse på GB-bygg är baske mig bäst :D

Rolig vecka...

En del av familjen är på besök. Barnen lekr med sina kusiner, vi vuxna blir bortskämda med god middag och barnvakt och barnbarnen njuter av lediga mormor, gammelmoster och gammelmormor. Ibland är livet väldigt enkelt och härligt :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Godanatt till alla er där ute :)

Klart... (eller nästan iallafall :) )

Nästan färdigt blev det, projektet i tvättstugan. 
 
 
Lite småpyssel finns det kvar, som ett skoskåp istället för hyllan, en spegel och en fin lampa på väggen när skåpet är på plats ska det oxå bli. Väldigt praktiskt och väldigt fint men tyvärr gör inte fotot någon rättvisa.
 
En text kom oxå på sin plats idag.
 
 
Ojdå, såg nu att det inte var den mest snyggaste och välplanerade bilden men ni ser iallafall texten :). Får bli en bättre bild på hela hallen med tvättstuga när vi är helt klara. Färgen är nu äntligen inköpt och lika är golvet, längtar tills allt blir klart där nere. Det kommer att bli så fint, men framför allt praktiskt!

Ramsor...

Vissa dagar är inte gjorda för alla och en del av oss hade gjort bäst i att stanna kvar i sängen hela dagen. Idag har varit en sådan dag för mig, hemskt. Den började dåligt och slutade dåligt. Varför den började dåligt håller jag utanför bloggen men den slutade så här.
 
 
 
 
 
Mitt i alla roliga projekt så fick vi ett oönskat också. Värdelöst och jag svär långsamt flera långa ramsor...

Vinterhälsning...

Visade jag er vår vinterfilm som vi knåpade ihop inför julen? En gullig liten film med våra vänner på pensionatet och dagiset om ni frågar mig. Ett bra sätt för er att se lite av allt vi gör om dagarna och se hur hundarna, katterna och smådjuren har det hos oss på Djurkollo! 
 

År 2012 är förbi...

Gott nytt år alla mina läsare! Jag hoppas att år 2013 kommer innehålla massor av lycklga och glada händelser för er alla. Själv ser jag fram emot vad det här året har att erbjuda men först tänka jag skriva om det gångna året i form av en snabbrepris, precis som vanligt.
 
Efter ett tungt avslut på 2011 så var det med viss tillförsikt som jag blickade mot 2012. En del saker kan verkligen få en att se världen och livet ur ett annat perspektiv. Men året började faktiskt riktigt riktigt bra för oss.
 
Vårt fina hus blev vårt och vi kunde flytta in den 8 januari. Vilken dröm, eget hus, egen gård, egen liten mark att bygga hästhage på. Vi trivs fortfarande lika bra, kanske till och med ännu bättre.
 
Den andra februari friade jag till min Tove, på ett lite halvtokigt vis nämligen på facebook. Men det är ju där allt händer eller hur hihi. Planeringen satte igång nästan på en gång eftersom vi var överens om att bröllopet skulle stunda samma år. Men det fanns en del funderingar kring det här med klädsel. Ja inte för våran del men för många andras. Ni kan läsa mitt inlägg om det om ni klickar på bilden under.
 
Mars och April flöt på i rask takt, vi pysslade med Djurkollo´s ett årsjubileum, satt in våra fina prinsar när vi hade tid, planerade katt och smådjurspensionatet, beställde bröllopsklänningar och en hel massa annat.
 
2012 års sötaste påsk-kärring ♥
 
Kärlek och förtroende ♥
 
I maj kom mamma, mormor, syster och hennes två barn upp på besök, det blev fartfyllda dagar med mycket som blev gjort. Bara ett par dagar efter deras hemfärd kom våra bebisar till världen.
Dollie var en nöjd och glad mamma åt de fyra fina flickorna som fick namnen Selda, Selma, Siri och Svea. Svea blev kvar eftersom jag blev alldeles kär i henne vid första ögonkastet. Idag är hon den mysigaste lilla flickan som kan tänkas.
 
I juni välkomnade Dollis fyra små flickor sina kusiner, Tiger, Tarzan och Tuva. Huset var nu fullt av härliga små dunbollar som busade runt.
 
Tiger vann mitt hjärta och jag bestämde mig för att låta honom bli en del av familjen ♥
 
Hela fina gänget på sju bebisar varav tre i slutändan stannade!
 
Lova hade sin första skolavslutning i juni också och prinsessan var finare än någonsin. Senare i juni fyllde hon även år och blev om möjligt ännu större. Tiden springer fullkomligen iväg.
 
Men en annan stor sak som hände var ju att vårt kattpensionat och smådjurspensionat blev färdigbyggt och GODKÄNT, lyckan och lättnaden var stor.
 
Ja då var vi framme i juli nu då. Det som stod allra högst i fokus var alla förberedelser inför bröllopet. Med bara en månad kvar så fanns det massor kvar att göra. Men med en dag i taget så lyckades vi komma långt med sevettvikning, programskrivning och allt annat smått och gott.
 
Men den absolut största händelsen i juli var ju ändå när det tredje systerbarnet valde att titta ut, på fredagen den 13:de. Moster som jag är och fadder som jag skulle bli så fick jag dom första mms:en på en liten prins.
 
Äntligen framme i årets mest minnesvärda månad när vi äntligen fick vår kärleksdag. Hur ska jag kunna välja en bild av alla fina foto som våra vänner tog på oss? det får nog bli två.
 
eller kanske tre
Kärleksdagen kommer föralltid vara en dag som jag kommer tänka tillbaka på med kärlek och tacksamhet.
 
Men vår kärleksdag innebar inte bara ett bröllop, nej utan vi tog en tripp till Bergsjö också för att ta emot priset för årets kvinnliga företagare i Nordanstigs kommun. Stolt var nog bara förnamnet!
 
September fick rulla på i sakta mak, det hade varit tillräckligt mycket äventyr och göromål de senaste månaderna så vi behövde lite andrum. Men i oktober var det dags för dop och på plats var jag och barnen.
På fotot ser ni mig och mina älskade systerbarn, Kråkungen, Sparvöga och lilleman som ännu inte fått något smeknamn av mig, illa!
 
I november åkte vi till våran prins Mulle för att säga hejdå på riktigt. Det var dags att släppa taget och inse att vi aldrig skulle ha tid för honom på det sättet han var värd. Vi sålde honom därför till fodervärdarna som haft honom i drygt ett år.
Lova sa hejdå utan någon tår längst kinden, jag tror vi alla visste att detta var det enda rätta. Vår fina prins har nu det jättebra hos sin nya-gamla familj.
 
December kom och december gick, fort också. Mamma och pappa kom upp för att fira jul med oss och barnen sa att det var en av dom bästa jularna dom varit på. Jag håller med, lugn och ro, ingen onödig stress över mat, klädsel, tider och en massa annat. Vi avslutade december och året med en supertrevlig kväll i goda vänners lag. Tre rätters middag med gott i glasen och många skratt följde hela kvällen. Planer på en campingweekend föddes och åsikter utbyttes, en härlig kväll helt enkelt!
 
Nu stänger jag igen den gamla almanackan och börjar på den nya. Det känns alltid lite spännande tycker jag, att få se dom oskrivna bladen. Jag hoppas att dom fylls med massor av trevligheter, utflykter, härliga jobb och planer på semestrar med familjen.
Jag önskar er alla ett fantastiskt år 2013. Glöm inte att ta tillvara på varandra och att vara tacksam för det du har istället för att vara grinig över det du inte har.
 
En sak till,
Allt Går Om Man Vill, Ibland Tar Det Bara Lite Längre Tid!
 

Tulipan...

Idag är det din dag och jag har tänkt på dig lite mer än vanligt. Fortfarande så passerar du i mina tankar nästan varje dag, ibland med glada tankar och ibland med ledsna tankar. Men alla tankar är lika välkomna, det hjälper mig att hålla dig levande inom mig ♥

Med en enkel tulipan uppå bemärkelsedan, vi har den äran vi har den äran att gratulera...
 

Foto...

Jag älskar foto, tyvärr så är det oftast bara mobilen som är med så resultatet blir inte alltid så väldigt bra. Men vad gör det när motivet är fint :)
 
Den goda fina doptårtan.
 
Den roligaste och bästa Sparven i hela världen ♥
 
Ett till bara för att hon är så söt :)
 
Den snällaste och förståndigaste lilla Kråkungen i hela världen ♥
 
Den sötaste solstrålen i hela världen ♥
 
Doppresenten åt prinsen :)
 
Det blev en extra åt storasyster eftersom den jag beställde åt henne aldrig kom när hon döptes. Nu har alla vars en stol som är speciellt gjord åt bara dom från oss :)

Strosa och njuta...

Sagt och gjort, idag njöt jag av att strosa runt på en del av mina favoritställen här nere. Loppan och jag började med en härlig förmiddagspromenad med Oskar ner till byn. Där var det inte mycket som var sig likt vad gäller affärer. En hel del hade slagit igen och en hel del hade nyöppnat men torget var sig likt och där lekte Loppan och Oskar en stund.
 
 
När jag är här nere så försöker jag alltid att hinna med ett besök på Vellinge Blomman med barnen. Där är alltid något kul på gång. Just nu så är det Halloween som är på tapeten och då är det rejält pyntat i en stor del av butiken. Jag tog med mig mina egna barn och mina systerbarn som även är mina fadderbarn, för att dra på äventyr.
 
 
 
 
 
 
 
 
I år hade dom, förutom spöktunneln med alla läskiga ljud och skelett med mera, gjort roliga pumpfigurer. Väldigt uppskattat av barnen :)
 
Appropå spöktunneln, lilla Sparvöga är livrädd för spindlar, då menar jag verkligen livrädd. Riktigt hemskt att se hur hon stelnar till och se hur dålgt hon mår över dom. Spöktunneln var alltså inget alternativ för henne även om hon gjorde ett tappert försök, duktig tjej!
Men som ni ser på bilden ovan så verkar inte avhuggna blodiga ben vara lika skräckinjagande. Barn är verkligen speciella!
 
 
Sparvöga stod för perukprovningen. Vi letade i säkert 20 minuter efter den perfekta. Hon har en väldigt bestämd uppfattning den här unga damen om hur saker och ting ska vara och hur det ska se ut. Den röda peruken kändes helt enkelt "Inte riktigt bra".
 
Däremot så var den blonda med flätor helt perfekt!
 
 
Den fick därför följa med till kassan och sen hade jag en glad tjej med flätor med mig överallt.
 
 
Bland annat in till Malmö i leksaksaffären.......
 
 
....... och till glassbaren :) Det blev en del blickar!
 
 
Och som alltid annars så har jag svårt för att låta bli att handla fina kläder åt mina barn, så dom här fräcka byxorna till Loppan plus en tröja samt byxa och t-shirt åt Mio fick följa med oss hem.
 
Nu ikväll har jag strukit det blå bandet och bytt från rosa rosett till blå rosett på Mios fina dopklänning. Det blå bandet är samma som Mio hade för 12 ½ år sedan. Imorgon ska Lenni få bära klänningen som dom andra fyra barnen har haft och jag ska få äran att vara fadder åt ännu ett barn. Med andra ord, nästa år måste vi ha en buss för att få plats alla, barnen och jag alltså :)
 

En dag på räls...

Ja men då har vi snart spenderat nästan 9 timmar på tåg och tågstationer. Om en kvart är vi framme. Barnen är bara bäst!
Vilka andra föräldrar har två barn som sitter så länge drar på väskor, plockar ihop snabbt när det är dags och lyssnar på 99 % av det mamma säger..? Ovanpå allt det så är dom faktiskt vänner under hela den här tiden. Jag är själv impad!!

Oskar har oxå fått följa med oss. En snällare och lugnare hund finns bara inte.


...

Inte en enda gissning på vem jag var utklädd till, trist! Ingen på Tove heller för den delen. Måste nog vara så fräck att skriva att ni är dåliga på det där med att lämna ett avtryck lite då och då.

Tack o hej!

Rolig lördagskväll...

I lördags så var vi på 65-årsmaskeradfest. Vi hade jätteroligt och träffade många kändisar, bland andra Batman, Laura Craft, Super Mario, Stenmark och många fler hjältar av olika slag.
 
Själv så var jag utklädd till:

Någon som vet :)?
 
Jo jag vet att ögonen lyser rött, det är mitt i natten och jag ser lite halvtokig ut plus att bilden är av urusel kvalité. Men vet ni? Det bjuder jag så gärna på.
 
 
Ännu ett foto av urusel kvalité. Det blir så när man glömmer kameran och måste använda mobil med dålig inställning. Ni ser väl vem Tove är utklädd till förresten?

Blond har jag för längesedan bestämt att jag inte ska vara någon gång, ser ju faktiskt inte alls speciellt bra ut haha. Däremot så har jag beställt tid hos frisören och tänker lägga i en rödaktig toning och på samma gång klippa mig, spännande och nervöst :)

Fredagsnöjet...

Bollnästrippen blev en Gävletripp istället och med oss hem fick vi en av mina drömbilar :)
Vi började med en provtur och sen var jag såld. Pruta ner bilen en slant, skrev papper och kände mig riktigt stolt över att ha gjort en vad jag tror bra affär :)
Yrade runt i Gävle och hittade en bensinmack sen drog vi hem i vår nya (begagnade) fina och supersköna bil. Jag är sååå glad för den och jag hoppas att den ska hålla i många år framöver :)

Myrorna...

Utklädnad i massor! Vi rotade igenom hela myrorna efter kläder till våra outfits som vi ska ha på lördag när det är fest, men utan resultat. Dom som brukar kunna ha allt möjligt i alla möjliga former och färger. Men icke sa nicke, ingen silverfärgad klänning där inte. Dags att tänka om då helt enkelt!
När vi gjorde det så hittade vi nästan allt. En peruk på det och saken är biff.

Under tiden vi provade peruker och annat så roade Loppan sig själv.

Pyssliga dagen...

Idag har jag varit på ett riktigt pysselhumör. Först på listan stod trädgården, den behövdes höststädas och gräset behövde klippas. Tove klippte och jag drog ogräs, det blev superfint så i veckan tänker jag göra ett besök hos Ulla i hennes blomsteraffär. Det ska inhandlas höstblommor och troll så att krukorna blir fina igen. Övervuxna penseér känns lite passe just nu när kylan biter i.

Inne skulle det oxå pysslas var det tänkt men där tog det stopp. Innan jag kan påbörja projekt hallen så måste ytterdörren bytas. Den glipan som finns där idag vill vi slippa i vinter när det blåser -25 grader ute. Blir släp in till stan i veckan, dörr ska inhandlas.
 
Pyssla med blommor och ljus då? Nej inte det heller, jag är så trött på mina ljusstakar och lyktor som jag har nu och ingenting passar någonstans i vårt nya hem känns det som.
Vid sådana här tillfällen saknar jag att ha nära in till stan, en mil in till Malmö och verandan uppe hade varit klart. Blir till att drömma sig bort på Internets alla sidor istället, kanske får det bli lite nätshopping istället. Hmm, testa klicket kanske?
 
Lite pyssel med mina inomhusblommor måste det nog däremot bli ikväll, börjar kännas lite höstigt där oxå.
 
 
 

Stormvarning snart???

Det här inlägget kom visst inte upp igår kväll så här kommer ett försenat :)

Vem stal sommaren? När kom den överhuvudtaget och när bestämde den sig för att försvinna helt och hållet.
 
Vi spenderade hela dagen på Hudik-marknaden idag. Små härliga fynd som ska göra sig bra både på vägg och i ute-krukor. Vi slussade mellan störtskurar och godisstånd, stormvindar och ljusstakar, fy så kallt och hemskt det var och ändå hade vi hur kul som helst (åtminstonde försökte vi iallafalla :) )
 
Några bilder från marknaden blir det inte det här året, däremot en del från i somras som jag hittade i mobilen. Vi hade ju trots allt några fina dagar :)
 
 
Nu ska jag krypa i säng, är hur trött som helst.
 
Godnatt på er!

Tidigare inlägg
RSS 2.0