Pyssla...

Idag har det varit en riktig pysseldag här hemma. Jag har tvättat gardiner och strukit nya som hängts upp. Plockat lite bland allt som finns här hemma och sorterat bort vad som ska till behövande (någon som vet vart vi kan lämna lite kläder förresten?).
Planerat vad som ska finnas i våra nya fina hallar som alldeles snart är klara, dom blev såå fina med nya golv och färg på väggarna.
Jag vill ha vita fräscha möbler i den ena och vita detaljer i den andra. Inte det smartaste färgvalet i en hall, men som Tove brukar säga, Ja du vet verkligen vad du vill så det är inte lönt att säga något. Hihi, det ligger något i det, har jag bestämt mig så har jag oftast gjort klart mitt val :). Men bilder på hallarna får ni inte förrän allt är klart.

Jag har en liten förkärlek till träd, fåglar och fågelholkar när det gäller gardiner, tapeter och inredning. När jag beställde gardiner till sovrummet hade jag svårt för att bestämma mig. Jag tog hem tre olika, en randig och två med olika träd.

 
Efter lite övervägande och hjälp av facebookvänner så hade jag valt. De skånska pilträden var mest passande till en skånsk tjej som bosatt sig uppe i norrland, och bra blev det :)

 
Sen var det dags att fixa ljusslingan som ska lysa upp lite av vårt hus nu i vinter när det är så mörkt. Men vem tusan var det som tog ner den ifjol?
 
 
Sicken härva det var och vilken tid det tog. Men skam den som ger sig, nu sitter den uppe (trots att någon (läs jag) hade plockat ner den så fint :)

Trevlig lördagskväll på er! Nu blir det dusch och sen filmmys här hemma :)

Glad dag...

Men det där gick ju bra, alldeles strålande till och med. Undrar om jag nu är mindre nervös inför nästa utställning eller om den nervösa känslan med fjärilar i magen infinner sig även då.
Både Misa och jag gjorde bra ifrån oss. Ja jag vågar faktsikt skryta så. Det var första gången för oss båda, sist jag ställde var tio år sedan, ett par gånger bara, så jag vill nog kalla detta att jag börjar om på första :)

Tove ställde också ut, sin pappas fina valp som nu blivit unghund. Det gick bra och Tove är nöjd för dagen. Det blev tyvärr inga rosetter men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge :) Tilläggas ska att det var första gången för Banda och hon skötte sig jättefint.



 
När Banda och Tove var klara i sin klass så väntade och väntade och väntade vi på vår tur. Under tiden så pratade vi med bästa Amelie som också skulle ställa sin fina Vicki.


Sen äntligen... AnnSofie och Misa in action!


Domaren såg nöjd ut och vi stod och stod medans dom skrev och skrev.

 
Hederspris och Bäst i ras betydde att vi gick vidare till Bäst i grupp där vi även där vann. Behöver jag säga att jag är malligare än malligast :) ? Med det resultatet så väntade Bäst in show så då väntade vi lite till.

Så här såg det ut när vi gick in i ringen för fjärde gången:



I den klassen hamnade vi utanför placering, men det var nog precis, för vi var kvar i ringen länge, jag och Misa :)


Vackra, underbara och genomsnälla hund ♥

Första gången...

Imorgon är det äntligen dags för vår första utställning. Det blir en inofficiell valputställning som nybörjar start där vi kan träna på att bara vara med. Skönt när det är kravlöst och när det inte gör så mycket om det blir fel. Ikväll har vi laddat med bad och nyklippta klor. Både jag och Misa är nu redo för sängen, Godnatt!
 
 

Tid...

Min tid.... Vart tar den vägen? Klockan ringer 4,40 och innan jag vet ordet av så har min favoritserie som börjar klockan 21,00 tagit slut och dagen likaså. Bara att krypa till kojs för att vänta in klockans signal igen.

Just nu känns det lite som att livet springer iväg. Det finns nästan ingen ledig tid alls, våra varannan helg finns fortfarande men helt ärligt, hur mycket hinns det med varannan helg?

Nästa år har vi satt upp nya mål och nytt schema, både för oss och för våra anställda. Men inte minst för vår familj. Det finns saker som är viktigare än alla pengar i världen och dom ska prioriteras. För vad gör det egentligen om jag inte kan köpa dom nya skorna jag spanat in eller ljusstakarna som passat så bra i mitt gästrum?
För mig känns det i nuläget viktigare med tid. Tid att träffas och umgås med min familj, tid att rida min häst, tid att träna min hund men framför allt tid till avkoppling så att jag kan fortsätta vara den starka människa jag är.
 
Älskade Misa med huvudet fullt av rapsolja. Bådar gott inför utställningsdebuteringen på lördag.

Våra prinsessor med sina söta bebisar.
 
Mina favoritshibor i hela världen. Iko, vår dagisvovve som fick mig att börja älska rasen och Misa som bara växer sig större och större i mitt ♥

Minnens dag...

Att jag inte sörjt klart, det vet både du och jag. Hur lång tid det kommer att ta det vet vi inte. Allt har sin tid och jag väntar, rider med stormen och följer med vågorna av tårar. Det kommer bli bättre, det kommer bli lättare med tiden. När min bitterhet för orättvisan lägger sig så kanske. Frågan varför, står fortfarande klart framför mig. Jag kommer aldrig att förstå varför någon ville göra så här mot mig och dig, mot oss, mot vår familj
Vi hade ett starkt band, du och jag och det har vi fortfarande. Det ska aldrig någon få ta ifrån oss. Du har alltid funnits för mig, ställt upp för mig. Pratat mig tillrätta när jag gjort något dumt men berömt mig när jag gjort något bra. Jag var alltid din rediga tös, har alltid varit dig nära.
Du finns forfarande här för mig. Det är ofta jag ber dig om hjälp med mina tankar, ber dig att finnas när något känns svårt. I mycket av det jag gör kommer jag till att tänka på dig, då brukar jag känna att du finns fortfarande.
Jag kommer aldrig att glömma alla minnen och jag hoppas att bilden av dig och ljudet av ditt skratt och din röst aldrig ljusnar.

Idag är det din födelsedag, det är nu hela familjen brukar samlas och äta mormors goda mat. Jag missade det de sista åren, jag hade flyttat för långt bort. Det var mycket jag missade på grund av min flytt, sånt jag alltid kommer att vara ledsen över men sådant som jag aldrig har kunnat göra något åt heller.
Livet är fullt av små tankar och funderingar och så kommer det alltid att vara, oavsett hur och varför vi gör våra val. Men det är dagar som dessa då allt blir så verkligt igen, då det kommer över mig och påminner mig. Det gör egentligen ingenting, men det är tufft. Samtidigt som det är tufft vill jag minnas och jag vill gråta, det är så jag bearbetar min sorg.

Två år har det snart gått och jag kommer aldrig att glömma. Den här är till dig på din dag morfar. Må änglarna sjunga den för dig idag ♥
 

Jodå...

Jodå, jag lever.. Men jag saknar ord och tankar att skriva ner. Jag kan inte ens få ner hur jag mår och känner. Vissa perioder kan vara så i livet, för alla någon gång.
Då gäller det att prioritera om, fundera över vad som är viktigt här i livet. Sortera bort sådant som fyller hjärnan i onödan, avsluta påbörjade projekt som tynger och bestämma sig för i vilken riktning man ska gå.

Steg ett blir att avsluta påbörjade projekt, lilla hallen blir förhoppningsvis helt klar nästa vecka. Stor hallen ska återställas efter den tråkiga vattenläckan i våras, blir också klart nästa vecka och sen är det dags att köpa golv dit. Småfix som lister, utrensning och byta lampor ska också göras här hemma innan jag kan känna att det är okej.
När saker och ting här hemma är klart så ska jag bara njuta av vårt underbara hem, vänta in julen och allt mys den för med sig. Jag ska definitivt prioritera julbak med barnen, träning med vovvarna och härliga turer på hästryggen :)

 

RSS 2.0