En söndag om året...

Medans jag läste alla stausuppdateringar på faebook igår om luncher med mamma, presenter från barnen och goda middag med familjen, så gjorde jag mig redo för en fotbollsmatch i Ljusdal. Ja natuligtvis var det inte jag som skulle spela, nä bevare mig väl, jag skulle aldrig få för mig att jaga något som rullade runt på en stor grön gräsmatta. Det var min pojke Mio som skulle spela så klart.
 
När bilen var färdigstädad och nytvättas så packade vi in oss, alla utom Loppan som var hos sin goa farmor. Iväg och hämtade två pojkar till som också skulle vara med och sen drog vi neråt. 
 
Grabbarna gör sig klara!
 
Dexter kollar igenom motståndarlaget!
 
Oskar håller koll på minihusse!
 

Sen var spelet igång! Tyvärr så förlorade grabbarna den här matchen men vad gör det om hundra år. Bättre lycka nästa gång :)

Jodå, jag hann fira mors dag en liten stund. Loppan kom upp med ett fint ljus, jag ringde min mamma och sa grattis och jag umgicks med min familj. Är inte det en bra mors dag så säg.

Pumpen...

För dyga månaden sen så fick älskling pump som hjälp till sin diabetes. Så nervösa vi var, både älskling och jag, av flera olika anledningar. Slangen kan få stopp, frysa, gå sönder, fastna, ja allt möjligt kan ju ända. Sen var det alla frågor kring just pumpen och byte av slang som cirkulerade i huvudet. För att inte prata om allt det där praktiska som hör vardagen till, vid duschning, sol och värme, på nattetid, vart den enklast ska sitta fast (både nål, slang och pump).
Hur den sen ska läsas av, tolkas och hur mycket insulin som ska pumpas in är nästa sak. Märkligt nog så var det inte det som dissukterades hej vilt innan pumpen kom in i "vårt" liv. Nej nej, fraser som:
 
- Hur ska man ha den när man sover?
- Undrar hur den sitter fast?
- Jag vill inte ha nån jäkla pump på mig jämt!
- Hur ska man göra när man duschar?
 
Men den viktigaste av allt - Hur ska vi göra när vi vill mysa? Hahaha.. Allt det praktiska har hur som helst löst sig och pumpen har blivit en del av vårt liv. Den kommer förmodligen att rädda Toves hälsa och vi ska slippa vara oroliga för att hon ska vara uppe på nätterna omedveten om vad hon gör och vad hon äter.
 
Sura miner och oro har bytts ut mot en glad Tove som mår betydligt bättre idag än vad hon har gjort på hela de två senaste åren.
 
 Nålen skjuts in!

Och plockas ut igen!

 
Kvar sitter plåsterlappen med en liten tunn slang i magen!

Insulinet och slangen stoppas in i pumpen!

Sen fästes slangen i "hållaren" på magen!

Klart!

Men det är inte det enda Tove bär med isg om dagarna. Hon har även fått en sensor som mäter sockret i blodvärdet hela dagarna. På så sätt så kan Tove se på pumen (som är sammankopplad med pumpen) hur hon ligger i värde dag som natt. Går Toves socker ner under natten så pipper den, lika om det går upp för högt. Skitbra!!!!

Tar ut fästet till sensorn ur behållaren! 

 Trycker fast den!

Pang!
 
Haha ja det ser värre ut än vad det är! 

Jamen det där blev ju bra, på med sensorn nu!
 
 
Snyggt som tusan är det väl inte men absolut värt allt!

En dag i solen...

Jag har haft den bästa dagen på länge idag. Vi har bara umgåtts hela dagen, vår fina familj. Bakluckeloppis, rabattrensning, plantering, gräsklippning, glassätning, grillning och tevemys. Under hela dagen har solen stått högt, en kanondag helt enkelt.

 
Framsidans trappa fick nya fina blommmor!
 
 
 
 
Hustomtarna är på plats under siin svamp igen :)
 
 
Plateringslådorna rensades och fick ny jord!
 
 
Barnen gjorde vars en låda och jag gjorde en. Ska bli spännande att se resultatet om några veckor (om det blir något). Imorgon ska jag försöka samla stenar och förbereda inför att göra fint runt om lådorna också.
 
 
Nyklippt gräs, vilken sommarkänsla!
 
 
Vår fina trädgård! Jag ser fram emot murgröna, vita rosor och vitmålade utemöbler...
 

Bästa...

Jag är tydligen världens bästa mamma, inte illa va? Undrar just hur länge det sitter i..?
 
   
 
Inte klokt vad lite kläder kan göra med humöret, hehe fyndigt va ;)...

Semester...

Nu har Loppan i familjen fått välja semestermål till i sommar. Valet föll på Astrid Lindgrens värld, ett alldeles perfekt val om ni frågar mig. Vi ska klättra i Pippis hus, äta pannkakor och dricka sockerdricka, hoppa i Rasmus hö, titta på teater och en hel massa annat. Jag ser fram emot det lika mycket som Loppan, utan tvekan!


Slapp...

Ja också var det där med tiden igen, undran om vart den tog vägen menar jag. Men jag tycks inte vara den enda som brottas med den. Alla människor verkar kämpa mot klockan, hela samhället och livet är så himla uppstyrt av tiden jämt. Det är tider att passa överallt och hela tiden, jobb och skola, frukost, lunch och middag, tvättstugan, träningen, teveprogrammet och så fortsätter det. Hela livet och dagarna igenom. Vilken stress de flesta av oss bygger upp.
Folk brukar fråga oss hur vi orkar sitta uppe på kvällarna till en bit in på natten efter våra långa arbetsdagar? Om sanningen ska fram så gör vi väl egentligen inte det men det är den enda tiden på dygnet när det inte finns några måsten eller tider att passa. Vi slappar och njuter av lugnet och stillheten, somnar en skvätt på soffan innan vi borstar tänderna för att sedan släntra upp i sängen.

Nu blir det teveslapp och lite candy crusch på fejjan! Godnatt!

Valborgsminnen...

Valborgsmässoafton, en kväll då vi i familjen alltid träffats nere hos min morbror och moster för att tända majbrasa och grilla gott. Vi barn åkte alltid ner på vagnen när vi var små med all mat och tillbehör och alla saker vi ville ha med oss, sen hade vi alltid något kul för oss där nere på ängarna.
Ängarna har alltid varit mitt absoluta favoritställe ute på landet. Oj vad jag har haft utflykter med både skolan, familjen och vännerna. Vi har åkt skridskor där när jag var liten, gått bland korna på somrarna, jag har låtit mina hästar dundra fram under mig i full galopp, stått på grindarna och tittat på alla sommarbetande djur eller bara suttit där och myst. Ett helt underbart ställe att få vara på om ni frågar mig.
Valborgsmässoafton på ängarna med min familj, vilka minnen vi människor bär med oss. Det är nu sju år sedan jag fick chansen att vara med dom en valborg, jag saknar det. Tänk att min Lova bara har fått vara med på bålet och grillningen en gång i sitt liv, som bebis. Efteråt så går vi alltid upp till morbror och moster för att smaska i oss mormors hemmagjorda rabarberpaj, mm så gott.
Nästa år ska Lova förmodligen vara med pappa, men året därpå, ja då har jag redan räknat ut att det långhelg och då passar det väl alldeles utmärkt att få åka ner och fira att våren kommer tillsammans med min familj igen.
 

RSS 2.0