Äntligen...

Det där med att försöka rida in min häst var lättare sagt än gjort. För det första så saknas all tid i världen för att hinna med en inridning. Nu har vi bestämt att vi ska försöka att sitta på dom iallafall under helgerna så det blir åtminstonde två gånger i veckan. Men sen var det de här med att få Cane att förstå mina signaler och hjälper. Med bett i munnen så bara backar han, då måste jag använda spö och det gillar jag absolut inte. Lösningen har nu blivit ett bettlöst träns och igår när jag satt upp så gick han FRAMÅT. Lyckan var total för mig, äntligen!
 
    
Smart va?? (Bilder lånade från stallrustorp.se)
 
Nu ska jag bara hålla mig kvar i alla busskutt han planerar att göra med mig :)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vem skriver till mig?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser den)

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0