Ramsor...

Vissa dagar är inte gjorda för alla och en del av oss hade gjort bäst i att stanna kvar i sängen hela dagen. Idag har varit en sådan dag för mig, hemskt. Den började dåligt och slutade dåligt. Varför den började dåligt håller jag utanför bloggen men den slutade så här.
 
 
 
 
 
Mitt i alla roliga projekt så fick vi ett oönskat också. Värdelöst och jag svär långsamt flera långa ramsor...

Hugo och jag...

Det händer hur mycket som helst på jobbet och här hemma jämt. På kvällarna är vi så trötta att vi bara sitter i soffan tillsammans och myser, skööönt.

Projektet är snart klart iallafall, lite målning imorgon sen är det redo att användas på torsdag hoppas vi.

Nästa projekt är på gång, (jag jag vet, vi skulle ju inte) men till det har vi bett om hjälp. Det blir en tripp in till Bauhaus sen kör vi igång, eller Amanda kör igång, och målar till oss. Någon som är sugen på att lägga lite golv till oss, max 4 kvm :) ?

Mer då?
Vi var in till stan idag i ett ärende och passade då på att handla till tvättstugan. Nu borde jag kunna slippa den hemska röran med kläder, skor, koppel, vantar och allt annat som trängs på en skohylla. Hoppas vi hinner ordna till helgen.

Nu måste jag nog besöka sängen om jag ska orka en dag imorgon på jobbet. Möte, kloklippningar, tassfriseringar, klippning och pensionatsbesök ska hinnas med!

Godnatt!


Del två i projekt...

Projektet går sakta framåt, allt tar mycket längre tid än vad man räknat med tycker jag. Likadant på jobbet! Är det kanske jag som är en tidsoptimist? En som tror att jag ska hinna med allt och lite till..?
Jag är nog en optimist till det mesta nu för tiden. Jag har lärt mig att Allt verkligen går om man vill, det gäller bara att tro och hoppas på det man verkligen vill.
Så har det inte alltid varit, höstdepressioner och dalar har funnits hos mig precis som hos så många andra. Men jag har en tro i att om man har balans i vardagen och trivs med sin tillvaro så lär man sig att hantera det mesta, även om det är olika svårt alla gånger.
 
 
Får se om jag lyckas bli klar med det här imorgon.

Projekt...

Jag som inte skulle ta mig an några projekt på några månader. Vem försökte jag lura egentligen?
 
Det här skåpet ska få en helt ny funktion!
 
 
 
Vad som ska bli får ni se senare :). Så småningom ska även tapeter och golv fixas till i det här rummet men det får vänta tills ekonomin tillåter helt enkelt.

Bebis...

En av våra två bebisar som tittade ut för tre dagar sedan :)


13 år...

Idag blev jag tonårsmamma! Vart tar all tid vägen?

Stort GRATTIS till min älskade och förstfödde. Jag är stolt över att vara just din mamma även om alla dagar inte flyter och även om vi inte alltid drar jämt. Men trots det så är jag alltid din mamma och kommer alltid att finnas vid din sida ♥

Nytillskott...

Håret blev jättebra, exakt samma färg som innan så utväxten är borta, skööönt :). Dom röda slingorna blev däremot inte så bra, dom syns inte. Bättre lycka med det nästa gång.

Men vet ni :) ? Nu har våra första kaninbebisar tittat ut, spännande! Kattbebisar kan vi en hel del om men kaninbebisar är nytt även om vi har läst mycket för att lära oss. Första kullen Djurkollo-bebisar blev tre stycken, men tyvärr så blev det ett bortfall. Fast två bebisar är väl en fin mjukstart :)


En miss...

Utväxten ska bort, nu har jag föträngt den länge nog! Jag gick till frissan i oktober för att klippa mig och lägga en rödaktig toning i. MEN, den rödaktiga nyansen blev mer en mörkbrun med rött skimmer och den toningen sitter som berget. Jag börjar misstänka att det var en färgning trots allt. Hur som helst så ska det göras något åt det nu. En chokladbrun toning och därefter röda slingor, håll alla tummar ni kan är ni snälla :)
 
 
Färgen på bilden är den jag fick, inte alls så röd som jag tänkt mig. Hoppas nu att jag kan lyckas med röda slingor istället :)
 
 

Min vän...

 
Visst är hon vacker?
En av alla mina vänner som kommer till oss på dagis varje vecka. Oj vad jag längtar efter en egen liten shiba nu ♥

Fortsättning...

Jag gillar när jag får lite kommentarer och svar, det får mig att tänka ännu mer och vilja ännu mer. Jag svarar på era kommentarer i det här inlägget :)
 
Vi börjar i änden med kossorna. Jag uttryckte mig nog lite fel när jag skrev om dom. Naturligtvis vet jag att det finns regler för bönderna att följa och jag vet att dom, liksom oss andra som sysslar med djur, måste följa dom för att få ha kvar sina djur. Med några lyckliga stackare så menade jag dom som faktiskt får gå ute HELA sommaren och njuta av solen, värmen, gräset och friheten. Eller ännu bättre, utevistelse varje dag!
 
Jag får också erkänna att jag inte hade någon koll på att det var lag om exakt antal månader och timmar under sommaren, men nu när jag kollat upp det så tycker jag ändå att det är på tok för lite utevistelse för ett djur och jag förstår inte varför tjurar och kalvar ska vara undantag. För även om tjurar kan få hållas inne av säkerhets skäl så måste man väl kunna bygga så att även dom kan få vara ute, eller? Nyfödda kalvar kan jag förstå eftersom solen och insekterna kan vara väldigt påfrestande och farligt men det finns ju hallar istället för stall då, eller?
Att nordanstig är så duktiga är väldigt bra men resten av Sverige då?
 
Det där med mått inomhus har jag noll koll på när det gäller kossor, jag vet bara vad jag har sett och då står dom alltid uppradade utan något mjukt att ligga på. I mina ögon ser det hemskt ut :(.
 
Hästarna då, ja någon källa på internet vet jag inte om jag kan hitta åt dig som undrade när det gäller täcken t,ex. Men jag kan berätta vart jag hört det, det är kvinnan på länstyrelsen som jag har kontakt med gällande vårt företag som berättat lite för mig.
Jag har nämligen frågat henne en massa eftersom vi ska bygga lite till våra hästar och då fick jag även info om lite annat. I regler om täcke menade jag inte att det fanns en regel som sa att du måste täcka din häst, tvärtom, du behöver inte täcka din häst vid minsta minusgrad. Kvinnan som jag har kontakt med säger att det är en rekommendation att täcka hästarna vid extrema väderförhållande som iskyla, snöstorm osv men att hästar helst inte ska ha något täcke alls om det inte behövs av någon särskild anledning, som ryggproblem t,ex.
 
En häst ska varje dag ha möjlighet att röra sig fritt i naturliga gångarter. Jag förstår inte riktigt vad du menar med spiltorna, max 16 timmar per dygn uppbunden i spilta är rätt men det var inte så jag menade. Tror det blev lite missuppfattning vad gäller det här hihi. Spiltor där dom står uppbundna bör för övrigt föbjudas enligt mig, för både kossor och hästar :)
 
När det gäller grisarna så tänker jag mest på skiten som man så ofta ser att dom står i. Jag tycker det är stor skillnad på skit och något att böka i, men det får stå för mig.
Att bara handla svenskt hjälper tyvärr inte alltid, även om jag tror att jag gör det alltid. De stackars grisrna blir inte bra hanterade vid lastning till slakt bara för att vi är i Sverige och alla kossor får inte stå i stora härliga boxar bara för att jag köper svenska mejeriprodukter.
 
Jag förstår att det är dyrt att vara bonde och hålla alla kossor i boxar, ha stora fina betshagar osv, MEN (och detta MEN får stå för mig och mitt personliga tyckande), jag hade aldrig klarat av att vara bonde om jag inte hade kunnat ha dom kraven på mig själv för mina djur.
 
Precis som du skriver Johanna så finns det gott om rötägg som inte skulle fått ha djur och det är helt sant, vi kommer aldrig att komma åt dom alla. Men vi kan väl åtminstonde försöka göra en förändring tillsammans :D
 

Dubbelmoral eller pengar???

En fundering: (ta er gärna tid att läsa då det är värt en fundering eller två)
 
Hästarna i stallet ska ha tjocka bäddar, stå dragfritt, ha ventilation, få näringsrik mat, gå ute ett visst antal timmar per dygn och det finns regler om täcke, inomhusvistelse, kvadratmeter på både boxar, vindskydd och hagar.
 
Många kosser står uppradade och fastbundna på betonggolv med knappa ströbädden, en del får ensilage som är så långt från näringsrik som det bara går, de står inne dygnet om år ut och år in förutom några lyckliga stackare som får gå ut några månader om somrarna, men om de har tillgång till något vindskydd när solen steker eler regnet öser ner är väldigt oklart hos många.
 
Spontant känner jag att det är väldigt orättvist! Det är underbara fina djur både hästar och kor (ja jag är rädd för kor men det innebär inte att de förtjänar detta).
 
Nästa fundering:
 
Jag som driver ett hunddagis, hundpensionat, kattpensionat och smådjurspensionat måste vara godkänd av länsstyrelsen och rätta mig efter ALLA regler som de har gällande hållande av dessa djur. Allt ifrån temperatuer till ventilationer, rena lokaler, gömställe för katterna, sitthyllor till smådjuren, säkerhetsföreskrifter som inga kontakter eller sladdar t,ex. Det måste vara rätta måtten på yta, väggar, stakethål, ja nämn det och jag måste följa det. Jag måste dessutom ha en utbildning och erfarenhet.
VET NI? Jag tycker det är SKITBRA rent ut sagt att jag måste följa dessa reglerna för det ställer  högre krav och lämnar en hel del oseriösa människor utanför branchen även om några kvarstår.
 
Men säg mig då kära läsare......
 
Hur kan ASTRA-hundarna få genomgå de djurförsök de utsätts för och vem i helskotta har godkänt deras levnads-standard i deras hundrum och rastning i hundgårdar? Hur kan man låta en kennel föda upp hundar som är tänkta att gå direkt till djurförsök? Men oseriösa uppfödare som förvarar sina valpar i lastpallar åker på ordentlig tillsägelse och måste rätta felen för att få behålla sina valpar. Vilket också är HELT RÄTT om ni frågar mig!
 
Ja jag vet inte hur ni känner, men jag tycker något går väldigt snett här i Sverige när det gäller djurhållning och djurens rätt.
Det är ju ändå korna som ger oss mejeriprodukter och kött. Grisarna ger oss också kött, men hur bor dom stackarna? De stackars hönorna som värper äggen sitter på sina sittpinnar dag ut och dag in. De har små bås att värpa i men det är i stort sätt deras liv.
 
Sitter allt det här i pengar? För om det är så, då undrar jag om inte ni, precis som jag, tycker att djuren är värda lite mer som tack för allt de dom ger oss.
Sen undrar jag också om inte de högre makterna som styr över alla lagar som länsstyrelsen måste följa upp skulle ta och se över sin dubbelmoral lite!!
 
Ber om ursäkt om jag träffat någon av er personligen, eller vänta, nej det gör jag inte alls förresten. För om ni inte har samvete nog för era djur då har inte jag det heller för er.

Vinterhälsning...

Visade jag er vår vinterfilm som vi knåpade ihop inför julen? En gullig liten film med våra vänner på pensionatet och dagiset om ni frågar mig. Ett bra sätt för er att se lite av allt vi gör om dagarna och se hur hundarna, katterna och smådjuren har det hos oss på Djurkollo! 
 

Reflektioner över inlägget igår...

Jag har gått och funderat lite på det jag skrev igår, om att en födelsedag är personlig. Det låter ju väldigt märkligt att det kommer från mig som i inlägget tidigare berättar att jag friade till min Tove på facebook och som ständigt lämnar ut personliga saker om mig själv. Ja långt ifrån allt berättar jag så klart, det finns mycket mycket mer som stannar hos oss i familjen, men väldigt mycket kommer ut här.

Jag menade bara att jag själv vill välja vad som berättas, när det berättas, hur det berättas och framförallt OM det ska berättas alls. Det är av den andledningen jag valt att ta bort min födelsedag på facebook.

Töntigt kanske en del tycker men sådan är jag. Som skrivit i inlägget igår så kom det här med födelsedagsnojja när jag närmade mig min 30-års dag. Jag var verkligen inte redo för att fylla 30 år. De flesta runt om mig trodde att det berodde på att min flickvän var så pass mycket yngre än mig, det var kanske en liten del i mig som tyckte att det var jobbigt. Men den största anledningen till min lilla (läs stora) ålderspanik kom var faktiskt att jag inte kände mig klar för att fylla "gammal". Jag visste inte vad jag ville jobba med, bodde i en liten trång lägenhet, var arbetslös, hade funderingar fram och tillbaka på vad jag skulle läsa och om jag skulle läsa. Ja det var mycket som snurrade på då.
 
Under de här nästan fem åren som gått har jag hunnit resa till Egypten, plugga, starta företag, köpa hus och gifta mig. Jag har hunnit med allt det jag oroade mig för att jag inte gjort tidigare och det skänker mig ett väldigt lugn. Nu vill jag kunna göra saker med min familj som jag inte haft möjlighet till tidigare, det blir mitt nästa mål med livet. Att njuta och göra saker som vi tycker om allihop. Vi tänker börja med två minisemestrar. När, var och hur avslöjar jag naturligtvis inte här ;)

Det här fina foto sitter nu i vardagsrummet ovanför soffan (den vita fläcken är av min blixt och finns alltså inte med på orginalfotot). Tänk sån tur jag har ♥

Lugn och härlig...

Den här dagen har passerat så där härligt nästan obemärkt förbi, bara ihågkommen av familj och två nära vänner. Precis så jag tycker att en födelsedag ska vara. Inga opersonliga Grattis-hälsningar på facebook från någon som man knappt pratar med annars.
En födelsedag är lite personlig tycker jag, kanske lite fånigt och kanske beror det på min ålderskris jag kom in i för cirka 5 år sedan. Men faktiskt, visst känns dagen lite mer speciell om man får en fin blomma genom blomsterbud och ett personligt skrivit kort av sina föräldrar?
Visst kan jag tänka mig att ha en brakfest när jag fyller år, kanske rent av redan nästa sommar, vem vet. Men ikväll kommer jag gå och lägga mig nöjd över att jag ännu ett år har kunnat hålla facebook-gratulationer långt bort hihi.
 
Så här fin var födelsedagsblomman från mamma och pappa ♥
 
Se så många fina knoppar mamma :)
 
Ja jag älskar Orkideer och nu när jag äntligen har fått en orkide att blomma om så finns dom snart överallt i hemmet. På nyårssdukningen stod dom jättevackert i vanliga vaser med rosa stenar i botten. Enkelt och, enligt mig, stilfullt.
 
När jag kom hem idag så hade min son varit ut och gjort en jättegullig snölykta. Jag frågade om den var till mig men fick till svar att han bara gjort den, pojkar alltså haha. Jag väljer att låtsas att den var till mig ♥

År 2012 är förbi...

Gott nytt år alla mina läsare! Jag hoppas att år 2013 kommer innehålla massor av lycklga och glada händelser för er alla. Själv ser jag fram emot vad det här året har att erbjuda men först tänka jag skriva om det gångna året i form av en snabbrepris, precis som vanligt.
 
Efter ett tungt avslut på 2011 så var det med viss tillförsikt som jag blickade mot 2012. En del saker kan verkligen få en att se världen och livet ur ett annat perspektiv. Men året började faktiskt riktigt riktigt bra för oss.
 
Vårt fina hus blev vårt och vi kunde flytta in den 8 januari. Vilken dröm, eget hus, egen gård, egen liten mark att bygga hästhage på. Vi trivs fortfarande lika bra, kanske till och med ännu bättre.
 
Den andra februari friade jag till min Tove, på ett lite halvtokigt vis nämligen på facebook. Men det är ju där allt händer eller hur hihi. Planeringen satte igång nästan på en gång eftersom vi var överens om att bröllopet skulle stunda samma år. Men det fanns en del funderingar kring det här med klädsel. Ja inte för våran del men för många andras. Ni kan läsa mitt inlägg om det om ni klickar på bilden under.
 
Mars och April flöt på i rask takt, vi pysslade med Djurkollo´s ett årsjubileum, satt in våra fina prinsar när vi hade tid, planerade katt och smådjurspensionatet, beställde bröllopsklänningar och en hel massa annat.
 
2012 års sötaste påsk-kärring ♥
 
Kärlek och förtroende ♥
 
I maj kom mamma, mormor, syster och hennes två barn upp på besök, det blev fartfyllda dagar med mycket som blev gjort. Bara ett par dagar efter deras hemfärd kom våra bebisar till världen.
Dollie var en nöjd och glad mamma åt de fyra fina flickorna som fick namnen Selda, Selma, Siri och Svea. Svea blev kvar eftersom jag blev alldeles kär i henne vid första ögonkastet. Idag är hon den mysigaste lilla flickan som kan tänkas.
 
I juni välkomnade Dollis fyra små flickor sina kusiner, Tiger, Tarzan och Tuva. Huset var nu fullt av härliga små dunbollar som busade runt.
 
Tiger vann mitt hjärta och jag bestämde mig för att låta honom bli en del av familjen ♥
 
Hela fina gänget på sju bebisar varav tre i slutändan stannade!
 
Lova hade sin första skolavslutning i juni också och prinsessan var finare än någonsin. Senare i juni fyllde hon även år och blev om möjligt ännu större. Tiden springer fullkomligen iväg.
 
Men en annan stor sak som hände var ju att vårt kattpensionat och smådjurspensionat blev färdigbyggt och GODKÄNT, lyckan och lättnaden var stor.
 
Ja då var vi framme i juli nu då. Det som stod allra högst i fokus var alla förberedelser inför bröllopet. Med bara en månad kvar så fanns det massor kvar att göra. Men med en dag i taget så lyckades vi komma långt med sevettvikning, programskrivning och allt annat smått och gott.
 
Men den absolut största händelsen i juli var ju ändå när det tredje systerbarnet valde att titta ut, på fredagen den 13:de. Moster som jag är och fadder som jag skulle bli så fick jag dom första mms:en på en liten prins.
 
Äntligen framme i årets mest minnesvärda månad när vi äntligen fick vår kärleksdag. Hur ska jag kunna välja en bild av alla fina foto som våra vänner tog på oss? det får nog bli två.
 
eller kanske tre
Kärleksdagen kommer föralltid vara en dag som jag kommer tänka tillbaka på med kärlek och tacksamhet.
 
Men vår kärleksdag innebar inte bara ett bröllop, nej utan vi tog en tripp till Bergsjö också för att ta emot priset för årets kvinnliga företagare i Nordanstigs kommun. Stolt var nog bara förnamnet!
 
September fick rulla på i sakta mak, det hade varit tillräckligt mycket äventyr och göromål de senaste månaderna så vi behövde lite andrum. Men i oktober var det dags för dop och på plats var jag och barnen.
På fotot ser ni mig och mina älskade systerbarn, Kråkungen, Sparvöga och lilleman som ännu inte fått något smeknamn av mig, illa!
 
I november åkte vi till våran prins Mulle för att säga hejdå på riktigt. Det var dags att släppa taget och inse att vi aldrig skulle ha tid för honom på det sättet han var värd. Vi sålde honom därför till fodervärdarna som haft honom i drygt ett år.
Lova sa hejdå utan någon tår längst kinden, jag tror vi alla visste att detta var det enda rätta. Vår fina prins har nu det jättebra hos sin nya-gamla familj.
 
December kom och december gick, fort också. Mamma och pappa kom upp för att fira jul med oss och barnen sa att det var en av dom bästa jularna dom varit på. Jag håller med, lugn och ro, ingen onödig stress över mat, klädsel, tider och en massa annat. Vi avslutade december och året med en supertrevlig kväll i goda vänners lag. Tre rätters middag med gott i glasen och många skratt följde hela kvällen. Planer på en campingweekend föddes och åsikter utbyttes, en härlig kväll helt enkelt!
 
Nu stänger jag igen den gamla almanackan och börjar på den nya. Det känns alltid lite spännande tycker jag, att få se dom oskrivna bladen. Jag hoppas att dom fylls med massor av trevligheter, utflykter, härliga jobb och planer på semestrar med familjen.
Jag önskar er alla ett fantastiskt år 2013. Glöm inte att ta tillvara på varandra och att vara tacksam för det du har istället för att vara grinig över det du inte har.
 
En sak till,
Allt Går Om Man Vill, Ibland Tar Det Bara Lite Längre Tid!
 

RSS 2.0