Kvällsfunderingar...

Tänk att min son börjar högstadiet imorgon... Oro, stress, spänning, skratt, nervositet är några av alla våra känslor som florerar i kroppen just nu. 
 
Minns själv skoltiden som tuff och kämpig. Inte den första halva delen, men den andra Den som börjar med sjuan. Det var så mycket att leva upp till, så många nya intryck och så många ögon som riktades mot en varje dag.
Känslan av att vara fel och känslan av att inte duga minns jag precis. Tänk att många av våra ungdomar går runt med just de här känslorna som jag beskriver och ibland ännu fler. Det är ta mig tusan inte lätt att vara tonåring.
 
Imorgon ska jag köra min lilla gosse till hans första högstadiedag. Han som skrattade så att han kiknade i babygymet, han som älskade när vi gungade på lekplatsen och sjöng tillsammans ju högre gungan gick, han som höll mig i handen när vi gick i djurparken, han som somnade på min arm i min famn. Min lilla pojke som vuxit upp och blivit en helt fantasiskt skön kille. Vart tar tiden vägen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vem skriver till mig?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser den)

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0