Tillsammans kan vi göra skillnad...

Jag har suttit med tårar i ögonen nu ikväll. Familjer som kämpat och som gått antingen som vinnare eller förlorare ur kampen. Kvinnor som tvingats lämna sina familjer alldeles för tidigt och som aldrig får se sina barn växa upp, som aldrig får träffa sina barnbarn. Kvinnor som planerat allt i detalj inför sin bortgång och som tänkt på allt för barnens skull. Familjer som förlorat en älskad familjemedlem och som nu besöker en grav, barn som säger -Hejdå Mamma!, när dom går från gravstenen.
Är inte livet orättvist ibland? Varför kan inte vi alla få leva och uppfylla våra drömmar?



Jag har stöttat cancerfonden med 300 kronot det här året. Kanske inte så väldigt mycket men tillsammans med många andra så har vi hjälpt min barndomskamrat Danni att samla ihop över 100 000 kronor i en fond hon startat.
Fonden startade hon till minne av sin svägerska som gick bort in år i bröstcancer. Endast 28 år gammal, nybliven mamma och nygift med sitt livs kärlek så lämnade hon dem alla.
Hjälp till att göra skillnad du oxå!
http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/insamlingar/?collection=6215

Klicka på länken så kommer du direkt till Dannis fond för "Lilla Sophie"

Rörigt värre...

Sen jag kom hem från Skåne i måndags så har tiden flugit fram. Vi har haft fullt upp på jobb med allt från klippningar till bokningar på pensionatet.
Även här hemma har det pysslats en hel del. Jag tror att vi börjar bli redo för snön nu. Det mesta är undanplockat men en studsmatta måste plockas ner och löv måste krattas innan jag känner mig helt nöjd. Vi får väl se vad vi hinner i veckan.

Igår var jag och blev fotograferad hos TAG-FOTO. Det var dom som fotade oss när vi gifte oss. Helt underbara bilder som vi ska låta förstora snart nog. Är ni nyfikna så finns dom på TAG-FOTOS sida på facebook. Men igår var det inte bröllopsbilder utan Pin up bilder. Ska bli så himla kul att få se dom sen :)

En trip till stan för att färdigställa kaninpensionatet inomhus blir det på tisdag. Det börjar bli för kallt att ha dom ute i våra burar nu, ett par veckor till en månad till kan dom nog vara ute men sen får det räcka.
Vi ska även köra en tur till våran bästa Mulle och åka till Annica för en bit mat och trevligt umgänge :)

Men det blir nästa vecka det! Hjälp vilket rörigt inlägg, det blir sängen för min del nu. Godnatt!

Foto...

Jag älskar foto, tyvärr så är det oftast bara mobilen som är med så resultatet blir inte alltid så väldigt bra. Men vad gör det när motivet är fint :)
 
Den goda fina doptårtan.
 
Den roligaste och bästa Sparven i hela världen ♥
 
Ett till bara för att hon är så söt :)
 
Den snällaste och förståndigaste lilla Kråkungen i hela världen ♥
 
Den sötaste solstrålen i hela världen ♥
 
Doppresenten åt prinsen :)
 
Det blev en extra åt storasyster eftersom den jag beställde åt henne aldrig kom när hon döptes. Nu har alla vars en stol som är speciellt gjord åt bara dom från oss :)

Lenni...

Bjuder på några av dagens bilder från dopet, tror säkert det finns många fler men detta är dom som jag kom över nu ikväll från pappas kamera.
 
Jag med fina Lenni ♥
 
Jag med alla mina älskade fadderbarn ♥
 
Så här stort är vårt rövargäng nu så nästa år kommer det verkligen att höras när vi drar fram på byn :)
 
Ja just det, kom på nu när jag såg foto på mig själv att jag aldrig berättade om min nya frilla. Klippte av hela 10 cm av mitt långa hår (om inte något mer) och tonade håret rött med en mörkbrun ton. Blev inte riktigt den färg jag hade tänkt mig för jag hade velat ha mycket rödare åt det oranga hållet men det tar vi nästa gång :)
 
 
Herregud vilka dåliga bilder men före och efter får dom duga till!

Strosa och njuta...

Sagt och gjort, idag njöt jag av att strosa runt på en del av mina favoritställen här nere. Loppan och jag började med en härlig förmiddagspromenad med Oskar ner till byn. Där var det inte mycket som var sig likt vad gäller affärer. En hel del hade slagit igen och en hel del hade nyöppnat men torget var sig likt och där lekte Loppan och Oskar en stund.
 
 
När jag är här nere så försöker jag alltid att hinna med ett besök på Vellinge Blomman med barnen. Där är alltid något kul på gång. Just nu så är det Halloween som är på tapeten och då är det rejält pyntat i en stor del av butiken. Jag tog med mig mina egna barn och mina systerbarn som även är mina fadderbarn, för att dra på äventyr.
 
 
 
 
 
 
 
 
I år hade dom, förutom spöktunneln med alla läskiga ljud och skelett med mera, gjort roliga pumpfigurer. Väldigt uppskattat av barnen :)
 
Appropå spöktunneln, lilla Sparvöga är livrädd för spindlar, då menar jag verkligen livrädd. Riktigt hemskt att se hur hon stelnar till och se hur dålgt hon mår över dom. Spöktunneln var alltså inget alternativ för henne även om hon gjorde ett tappert försök, duktig tjej!
Men som ni ser på bilden ovan så verkar inte avhuggna blodiga ben vara lika skräckinjagande. Barn är verkligen speciella!
 
 
Sparvöga stod för perukprovningen. Vi letade i säkert 20 minuter efter den perfekta. Hon har en väldigt bestämd uppfattning den här unga damen om hur saker och ting ska vara och hur det ska se ut. Den röda peruken kändes helt enkelt "Inte riktigt bra".
 
Däremot så var den blonda med flätor helt perfekt!
 
 
Den fick därför följa med till kassan och sen hade jag en glad tjej med flätor med mig överallt.
 
 
Bland annat in till Malmö i leksaksaffären.......
 
 
....... och till glassbaren :) Det blev en del blickar!
 
 
Och som alltid annars så har jag svårt för att låta bli att handla fina kläder åt mina barn, så dom här fräcka byxorna till Loppan plus en tröja samt byxa och t-shirt åt Mio fick följa med oss hem.
 
Nu ikväll har jag strukit det blå bandet och bytt från rosa rosett till blå rosett på Mios fina dopklänning. Det blå bandet är samma som Mio hade för 12 ½ år sedan. Imorgon ska Lenni få bära klänningen som dom andra fyra barnen har haft och jag ska få äran att vara fadder åt ännu ett barn. Med andra ord, nästa år måste vi ha en buss för att få plats alla, barnen och jag alltså :)
 

Undangömt...

Jag älskar mitt Skåne med Malmö, Vellinge och Höllviken. Det känns som att jag känner till varje liten vrå här. Överallt finnns det minnen från barndomen och det vilda tonårslivet. Skolor jag gått på, affärer jag handlat i, vänner jag träffat på olika vis och på olika ställen.
Jag känner mig som hemma när jag åker genom Malmö. Inte för att jag bott där men för att jag spenderat hur mycket ledig tid som helst med att bara strosa runt i affärer, fikat på cafe eller gått på krogarna. Jag saknar ofta Malmö och vad den staden kan erbjuda.

Det är mycket som jag saknar här nere, men det finns saker jag inte alls tycker om. Jag känner hur varje del av mig bara längtar hem. Jag vill vara i vårt egna hus, jag vill ha våra egna rutiner. Jag saknar min fina Tove som är kvar hemma, jag saknar vårt jobb och alla våra djur. Jag saknar oss, som vi är tillsammans där hemma. Jag saknar att känna mig trygg i det jag gör och i det jag tror på.
 
Ytligheter och samtal utan känslor, vem gör rätt och vem gör fel, vad kan dom och vad kan den, vad har dom och vad har vi.
 
Jag gillar Norrlands-AnnSofie, hon med känslorna i hjärtat, rutinerna på rätt ställe. Hon som blir respekterad och bemött. Jag saknar att få vara hemma och känna mig hemma men jag saknar oxå Skåne med Malmö och Vellinge, jag saknar nog mest det "hemma" jag en gång hade här.
 
Så jag bär med mig alla minnen och njuter av att strosa i Vellinge och Malmö. Men jag åker hem till Norrland igen och gömmer tjejen med ytligheter och undangömda känslor för att istället ta fram den tjejen som jag trivs med.

En dag på räls...

Ja men då har vi snart spenderat nästan 9 timmar på tåg och tågstationer. Om en kvart är vi framme. Barnen är bara bäst!
Vilka andra föräldrar har två barn som sitter så länge drar på väskor, plockar ihop snabbt när det är dags och lyssnar på 99 % av det mamma säger..? Ovanpå allt det så är dom faktiskt vänner under hela den här tiden. Jag är själv impad!!

Oskar har oxå fått följa med oss. En snällare och lugnare hund finns bara inte.


...

Inte en enda gissning på vem jag var utklädd till, trist! Ingen på Tove heller för den delen. Måste nog vara så fräck att skriva att ni är dåliga på det där med att lämna ett avtryck lite då och då.

Tack o hej!

Rolig lördagskväll...

I lördags så var vi på 65-årsmaskeradfest. Vi hade jätteroligt och träffade många kändisar, bland andra Batman, Laura Craft, Super Mario, Stenmark och många fler hjältar av olika slag.
 
Själv så var jag utklädd till:

Någon som vet :)?
 
Jo jag vet att ögonen lyser rött, det är mitt i natten och jag ser lite halvtokig ut plus att bilden är av urusel kvalité. Men vet ni? Det bjuder jag så gärna på.
 
 
Ännu ett foto av urusel kvalité. Det blir så när man glömmer kameran och måste använda mobil med dålig inställning. Ni ser väl vem Tove är utklädd till förresten?

Blond har jag för längesedan bestämt att jag inte ska vara någon gång, ser ju faktiskt inte alls speciellt bra ut haha. Däremot så har jag beställt tid hos frisören och tänker lägga i en rödaktig toning och på samma gång klippa mig, spännande och nervöst :)

Fredagsnöjet...

Bollnästrippen blev en Gävletripp istället och med oss hem fick vi en av mina drömbilar :)
Vi började med en provtur och sen var jag såld. Pruta ner bilen en slant, skrev papper och kände mig riktigt stolt över att ha gjort en vad jag tror bra affär :)
Yrade runt i Gävle och hittade en bensinmack sen drog vi hem i vår nya (begagnade) fina och supersköna bil. Jag är sååå glad för den och jag hoppas att den ska hålla i många år framöver :)

Inte ha roligt...

Hon fick sjunga men inte dansa och ha roligt....

Att en flicka i familjen från Afghanistan dansar på scenen och låter slöjan falla var en stor katastrof. Hon var lösaktig och förtjänade att dö.
Men att titta på musikvideos från andra länder där andra flickor dansar på scenen gick tydligen bra för då var det inte "deras" flicka.
 
Det här med kultur och i en del fall religon är nog något jag kommer att ha väldigt svårt för att förstå mig på. Jag tror nog faktiskt aldrig att jag kommer att förstå.
 
Hon fick sjunga men inte dansa och ha roligt.... Inte ha roligt..... Det, om något, är väl att tala om övergrepp i väldigt sorlig form.

Allt eller inget...

Här händer det saker hela tiden, lite varje dag. Funderingar och handling, planering och spika schema, ska jag/vi eller inte.

Klassresa, möte, byte, handla, maskeradfest, protokollskrivare, eventuell Bollnäsdagsresa och telefonsamtal är bara en bråkdel av allt som ska fixas.
Jag trodde att det skulle bli lugn period nu, det var så förra året vid den här tiden och visst, så är det till en viss gräns. Men eftersom vi har haft så mycket på jobb så har allt annat skjutits upp och nu när det är mindre hundar som besöker oss under de här två veckorna så ska allt annat hinnas med.
Fast jag gillar det. Jag vill att det ska vara lite fart och fläkt hela tiden. Så länge det är hanterbart och jag kan bena upp allt som jag vill så trivs jag bäst med mycket att göra.
Dessutom så uppskattar jag en sovmorgon eller en ledig dag på soffan mycket mer när jag är värd det :)

Allt eller inget, lagom har aldrig varit något för mig. Sträva efter mål och jobba för det man tror på. Drömma och leva, njuta...


På fotot ser ni vår fina pensionatsvän Molly.

Myrorna...

Utklädnad i massor! Vi rotade igenom hela myrorna efter kläder till våra outfits som vi ska ha på lördag när det är fest, men utan resultat. Dom som brukar kunna ha allt möjligt i alla möjliga former och färger. Men icke sa nicke, ingen silverfärgad klänning där inte. Dags att tänka om då helt enkelt!
När vi gjorde det så hittade vi nästan allt. En peruk på det och saken är biff.

Under tiden vi provade peruker och annat så roade Loppan sig själv.

RSS 2.0