En stor saknad...

Jag tänker ofta på dig, varje dag, oftast flera gånger om dagen. Oftast när jag går mina promenader med hundarna eller när jag trimmar vännerna på bordet. Jag hoppas och önskar att du kikar ner på mig, att du fortfarande tycker att jag är en redig tös. Jag hoppas att du fortfarande är lika stolt över mig som alltid annars.
 
I min ensamhet så fäller jag många tårar, det är när jag är ensam som det blir påtagligt. Det är då alla tankar kommer.
 
Kommer det någonsin göra mindre ont? Kommer saknaden någonsin att bli mindre? Det har snart gått 9 månader och jag är fortfarande lika ledsen som den natten samtalet kom.
 
Ledsamheten och min ilska över att du aldrig fick komma upp och se vårt livsverk sitter fortfarande i lika hårt nu som då. Besvikelsen över att du inte fick läsa tidningsartikeln om oss när vi fick motta priset för årets kvinnliga företagare sitter föralltid i mig.
 
Jag tände ett ljus för dig i kyrkan när vi gifte oss. Mormor tackade mig för det och jag vet att du oxå skulle gjort det om du kunnat. Jag vill ha dig här igen. Varför blev det så här?
 
Jag vill visa dig min häst som blivit så stor, då skulle du nog ha sagt att han var en vacker häst. Jag vill visa dig runt i vårt fina hus, då skulle du nog sagt att det var ett fint hus ni köpte efter mormor Stina. Jag skulle vilja visa dig allt vi byggt med våra egna händer, allt vi kämpat för att bygga upp.
 
Jag skulle vilja höra din röst och höra dig fråga mig om jag tänkt på allt, frågat mig hur det går. När jag svarat dig att allt går bra och att vi har allt under kontroll så hade du svarat tillbaka: Ja du är ordentlig du AnnSofie, du brukar ha allt under kontroll.
 
Men mest av allt hade jag velat kunna ge dig en sista kram, det var alldeles för länge sen sist. Åh vad jag saknar dig.
 
Livet kan vara så orättvist ibland, varför är det aldrig någon som kommer att förstå. Jag kommer aldrig att förstå varför jag inte kunde få träffa dig en gång till, bara en ynka gång till.
 
Jag tänker ofta på dig, oftast flera gånger om dagen. Jag önskar och hoppas att du ser mig ♥

Många kursare...

Två kurstillfälle på tre dagar, jag är helt slut. Det var intensivt att träffa så många nya vovvar med mattar och hussar. Jag vill lära känna allas personligheter, starka och svaga sidor och kunna veta vad vi ska rikta in oss. Men oj så kul det är när man får träffa glada gäng som är träningssugna. Hoppas alla kommer sova lika gott som jag och Dexter kommer att göra inatt :)

Nu blir det lite flummande framför datorn och teven innan vi kryper i säng. Vi måste ju vara redo för alla våra vovvar som kommer på dagis imorgon, bland annat det här glada gänget :)


Utflykt...

Vilken mysig dag vi hade tillsammans igår. Jag lovade barnen redan innan sommarlovet att vi skulle åka till Technichus i Härnösand en dag, men i sommar har vi verkligen haft fullt upp på jobb så det har inte hunnits med. Igår hann vi däremot och alla hade vi lika kul :)
 
Mio kanske borde satsa på en snowboardkarriär..?
 
Svävande boll!
 
Tove sadlar om till skogsentreprenör istället.
 
Memory och rubinjakt på klätterväggen!
 
Skrikrummet!
 
Jag var värst, kom hela vägen upp till Gräns för hörselskador, inte alls långt ifrån Rockkonsert. Ja jag har hört att jag har röstresureser. Någon som behöver låna lite?
 
Efter Technichus gick vi och åt god lunch på ett cafe i Sundsvall sen tog vi oss en tur på marknaden,
 
Vi hann också besöka en rolig lekpark innan vi nöjda tog bilen hem igen :)

Gött...

Vissa dagar orkar jag bara inte laga middag. Eller.... ganska ofta är det så faktiskt. Då är det gott att kränga en pizza, synd att det inte är nyttigare bara för det är svårt att trimma kroppen med fett hihi.


Loppan slukar en hel barnpizza själv. Hur många 7:åringar får plats med det i magen???

Kvälls-slapp...

Vad är det som är så svårt med att gå och lägga sig? Eller är det bara jag som inte får rumpan ur soffan på kvällarna?
Det är ju bara hur skönt som helst att inte göra något alls efter en lång arbetsdag och efter alla bestyr hemma efteråt. Bara sitta i lugn och ro med inga måsten runt om sig.
En bra film eller en rolig/spännande serie får gärna rulla på teven medans jag klickar runt på nätet.

Det är min kvälls-slappning det, gärna till långt in på natten. Inte konstigt att jag snoosar till sista minuten på morgonen för att sedan kasta mig upp ur sängen, göra mig klar och köra barnen alldeles för snabbt till skolan :)

Godnatt alla!

Namnlös...

Ville bara presentera våran nya familjemedlem.
 
En lejonhuvad blåögd kaninpojke utan namn :) Toves födelsedagspresent.

Inget svar...

Pollie är fortfarande borta, vi har letat och kallat men inget svar alls. Pollie som annars kommer när man ropar, det känns som att något är fel. Vi bad Caroline försöka få kontakt med henne men hon lyckades inte, fick inget svar av Pollie. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på att hon kanske inte finns längre. Vad har hänt och var finns hon nu? Caroline har aldrig misslyckats med att få kontakt med våra djur. Vi har sociala och väldigt personliga djur, pratar inte Pollie så....
 
En av Pollies fina bebisar som saknar sin mamma. Tur att moster Dollie kan ta hand om dom små ♥
 
Hoppet är det sista som lämnar en så vi fortsätter hoppas och tro på att våran älskade Pollie kommer hem igen...

Pollie???

Vår älskade Pollie är borta och vi har sorg allihop :( Hon smet ut en förmiddag för tre dagar sedan och har inte kommit hem sen dess. Bara inget har hänt......


Usel...

Jag skulle nog kunna skriva att det är officiellt. Jag är numera en usel bloggare. Jag hinner verkligen inte och nu när jag väl skriver så har jag glömt allt jag velat dela med mig.

Ett gulligt foto på våra kissebebisar kan jag iallafall bjuda på :)
 
Svea ♥
 
Tiger ♥

Minnen i foto...

Sent igår kväll laddades våra bröllopsbilder upp av företaget Tag-Foto som knäppte våra studiobilder.

Nu sitter jag här och bläddrar och bläddrar bland alla foto. Helt underbara bilder och jag kommer på mig sjäv med att småskratta åt alla våra miner.
Jag minns att jag gjorde ansiktsgymnastik (ja ingen sa att jag behövde vara som alla andra), jag gapade som en galning och just det fångade Anna-Karin på bild. Fotot direkt efter ser man en förvånad Tove och på det tredje fotot se man mig brista ut i världens skratt (denna ska jag för övrigt beställa och sätta på väggen :) ). Det här var bara ett exempel.

Vilka minnen de har hjälpt oss att bervara ♥ Stor tack till er Anna-Karin och Thomas på Tag-Foto!

Vår kärleksdag - 4 augusti 2012

Hur ska jag kunna sammanfatta en sådan underbar dag i en text här på bloggen? Det var vårt livs kärleksdag, en dag för bara oss där vi njöt av kärleken tillsammans med familjen och nära vänner. Och hur ska jag kunna välja vilka foton jag ska dela med er här? Vi har ju massor av bilder där vi känner oss vackra och levandes. Inga stela opersonliga utan vackra med rörelse och glädje,
Jag gör ett försök i att berätta med bilder. Jag ska försöka återberätta alla känslor och en hel del minnen vi skapade på vår kärleksdag.
 
Klockan tio minuter i sex satte jag mig med ryck upp i sängen. Kikade ut genom fönstret och konstaterade att det var dåligt väder. Ingen bröllopsdag, minns jag att jag tänkte. 2 minuter senare så gick det upp för mig att det var den 4 augusti och oavsett vädret så skulle vi bli gifta. Med lite positivt tänk så skulle det nog bli fotografering ute iallafall hoppades jag.
 
Jag låg och väntade på att min Tove skulle vakna. Som hon sov, hur kunde hon sova egentligen? Till sist när jag hade snurrat ungefär 1000 varv i sängen så vaknade hon äntligen.
Det blev en förlovning så där mysigt på morgonkvisten och det kändes som en väldigt bra start trots det dåliga vädret där ute.
 
Det var dags för frukost och sedan blev vi båda fint sminkade och fick håren iordninggjorda precis som vi ville ha det. Amanda kom ganska tidigt på morgonen så att vi skulle hinna, redan halv nio gjordes Tove iordning trots att vigseln inte var förrän klockan 16,00. Varför? Det kommer längre ner :)
 
Efter att vi bivit fina båda två så packades allt in i bilen med en väldig fart. Vi skulle till vår bröllopsfotografering nere på stranden. Som jag längtat efter den. Stranden är min absoluta favoritplats, det är så rofyllt där. Oj så rädd jag var att det skulle börja regna så att vi inte skulle kunna vara där. Tomas och Anna-Karin, våra fotografer från TAG-FOTO, hade ordnat nödlösning eftersom det hade regnat riktiga skurar bara minuter innan vi kom ner. Men jag var envis, jag vill verkligen fotas där nere och så fick det bli, UTAN regn och jag var överlycklig :)
 
Under tiden så dukades tältet och gjordes så fint utav min mamma och moster.
 
Barnen kläddes och gjordes fina, det var så kul att se dem sen i kyrkan, alldeles lyckliga för mammas och Toves skull i sina fina fina kläder.
Under tiden som alla fortsatte pyssla på där hemma så avslutade vi vår fotografering. Oj som jag längtar efter att få se dom bilderna. Speciellt en som jag särskilt bad om att de skulle fota. Ska bli så spännande.
 
Men vi åkte inte hem igen etferåt, eller till kyrkan. Nej, det blev en snabb tripp till Bergsjö istället, det var nämligen Bergsjödagen. Haha inte för att vi skulle dit och roa oss så där bara ändå på vår bröllopsdag utan för att vi skulle få ta emot ett pris. Ett otroligt hedrande pris som vi är stolta över att ha fått.
 
Nämligen pris för att vara Årets kvinnliga företagare i Nordanstigs kommun. Vilken present det blev och vad häftigt det var att få hyllningar både för priset och för oss på vår bröllopsdag när vi stod på scenen i Bergsjö. Tack till alla er som var där :)
 
När det äntligen var dags för kyrkan var vi båda så nervösa att det inte går att beskriva. Tove bara satt och hoppade på stolen och jag grät nästan när jag tog på mig klänningen.
Oj oj oj vilka känlsor som vällde upp inom mig. Men ingen vanlig nervositet utan en härligt märklig nervositet som inte gick att ta på. Sån tur var så hade vi våra härliga vänner Annelie och Natalie med oss under de timmarna som vi väntade annars hade vi nog brutit ihop haha.
Men sen var det äntligen dags. Klockorna slog och vi gick ner för trappan för att ställa oss klara inför att gå in. Annelie och Natalie hjälpte oss med klänningar och blommor. Allt låg perfekt och kändes så bra. Vi tog några djupa andetag ( 150 stycken ungefär) och sen började ingångsmusiken spela.
Dörrarna öppnades och vi såg våra familjer och våra vänner. Då var tårarana nära, vilken lycka, det kommer aldrig gå att beskriva den känslan som uppstod då.
 
På vägen fram till altaret tände jag ett ljus för min älskade morfar. Han var med mig hela tiden, det vet jag i mitt hjärta.
 
Sen följde en underbar vigsel med ringväxling och vacker sång från Tim, Tex och Caroline. Du är allt, Där du andas och Så vill stjärnorna, sjöngs för oss och det gick härliga rysningar genom kroppen när tonerna togs.
 
 
När vigseln var över så gick vi ut till tonerna av Utan dina andetag, gud så vacker den var på orgel. Spänningen i kroppen av nervositet hade släppt och vi njöt av att få gå tillsammans ut.
 
Gästerna gick ut och väntade in oss som hade smitit upp i kyrktornet i väntan på att alla skulle hinna ut. Sen gick vi ut tillsammans på trappan som gifta och om möjligt ännu mer lyckliga.
 
Med oss ut på trappan, tätt efter oss, så kom våra bestmen. Vad skulle vi gjort utan våra Johan och Göran?
 
Det blev ett stort kramkalas innan det var dags för prinsessorna att gå till sina vita hästar som väntade på oss.
 
Vi träffades första gången i stallet och en lång vänskap byggdes upp. Att få rida tillsammans hem kändes så himla rätt för oss och vår ritt blev väldigt uppmärksammad och uppskattad av fina människor som körde förbi oss.
 
Tack till de fina hästarna som bar oss hela vägen hem.
 
Vi red genom åska och mörka moln men på himlen syntes oxå två regnbågar som visade sig för oss på vår kärleksdag. Lycko oss...
 
Sen följde en trevlig middag där den mesta av tiden gick till att äta, dricka och tömma  tältet på vatten för nu hade himlen öppnat sig. regn på bröllopsdagen betyder tur. Med dunder, regnbåge och regn kan det inte bli annat än lyckligt, vårt äktenskap:)
 
En mycket koncentrerad AnnSofie hihi :)
 
En kärleksdans till Alicia Keys "No one" fick avsluta en middag för att sedan övergå till en trevlig fest.
 
Klockan 3 på natten var vi alla som var kvar trötta och kvällen avrundades. Vi gick i säng väldigt nöjda och glada över att ha fått en sådan fin dag tillsammans. En riktig kärleksdag som vi aldrig kommer att glömma. En dag som ska skaka fram många skratt för många år framöver.
 
Tack till alla vänner och våra familjer som kom och hjälpte oss göra vår dag till ett oförglömligt minne ♥
 
Jag har säkert glömt att berätta massor här, jag har valt att inte lägga ut alla möjliga detaljer och jag har lagt ut bilder som talar för sig själv. Detta delar jag med er och hoppas att ni njuter lika mycket som oss av att titta på dem. Känn lycka och kärlek, livet är för kort för att slarvas bort.

En bild...

Det bjuder jag på så här dagen efter, men fler bilder och berättelsen om vår kärleksdag får det bli när jag har sovit ikapp en natt eller två :)

En natt kvar...

Min hjärna har slutat fungera, det är lite för mycket för den nu. Hur mycket kan det vara som ska göras och fixas innan och hur lång tid ska varje sak behöva ta. Nu får det iallafall vara nog för idag, jag behöver sömn. Ska bara måla mina naglar först. Var och fixa dom innan idag men ångrar valet av färg så jag målar helt enkelt om dom själv ikväll. Imorgon väntar vår kärleksdag på oss. En dag som vi hoppas ska vara fylld med massor av kärlek bland oss alla som firar den. Vi startar upp den redan halv åtta, då blir det frukost. Sen kommer Amanda hit för att lägga make och fixa hår på oss. Fotografering väntar innan vi ska iväg till en stor nyhet för att sedan träda in i kyrkan för att bli ett. Självklart så kommer jag att uppdatera er med bilder och berätta mer så fort vi samlat oss, fattas bara annat :) Tills dess får ni en tjuvkik som jag lovade, ingen stor och inte mycket men ändå, en liten en :) Tänk vad lite ballonger kan göra :)

Imorgon...

1 dag kvar och jag kan inte sova längre. Undrar om jag somnar ikväll. Tankarna går på högvarv, hur ska allt gå? Hinner vi allt? Är allt klart? Det mesta visar väl sig :)

Igår var vi till frissan och gjorde slingor. Jag som sagt att jag inte skulle göra det för mitt hårs skull kunde inte låta bli när Tove skulle göra det. Nu känns det ovant när jag tittar mig i spegeln:) Idag ska jag fixa mina naglar, inte några superlånga eftersom det inte skulle gå med jobbet, men små snygga naglar ska det bli. Sen är det en massa annat som ska fixas. Bord och stolar, ballonger, packa det som ska med till kyrkan imorgon, strykning, hämta blommor och en massa annat. Behöver jag säga att det pirrar i magen:)?

2 dagar kvar...

Imorgon när vi vaknar så är det bara 2 dagar kvar innan vår stora kärleksdag. Kan ni förstå? Jag kan det knappt.
Igår fick vi oss en riktigt glad överraskning också som får oss att ändra om hela dagsschemat för den dagen men det är det värt. Berättar mer om det när det är klart :)

Idag har vi fått hjälp med ett av tre tält, imorgon bygger vi de andra två. Slingor ska göras, en knapp ska sys, barnens kläder ska strykas, det sista ska handlas, glas, bestik, dukar och annat ska hämtas. Nu kör vi så det ryker. Kanske ger er en liten tjuvblick imorgon och på fredag på lite av det vi gjort :)

Nu blir det godnatt :)