Goda råd...



Jag pratade med pappa igår, som jag saknar min pappa. För er som inte vet så bor jag nästan 100 mil från min familj. Kanske inte är så långt för många andra men för mig är det alldeles för långt ibland.

Jag saknar dom alla lite nu och då. Jag saknar att kunna bolla med mamma, att behöva lyssna på pappas alla goda råd, att kunna krama om dom när jag vill och behöver det.
Mamma, Mormor, Syster och hennes barn kommer snart upp, det ska bli så kul att få se dom alla igen. Men pappa kunde inte, han har precis som alla andra ett jobb att sköta och kunde tyvärr inte ta ledigt. Men till sommaren så ses vi igen, det är ju faktiskt inte så långt dit :)



Tills dess så finns det en massa som ska göras och fixas så tiden går säkert fort. Kanske för fort till och med :)






Den började från ingenstans och slutade vid vårt hus. Jag tror den försökte säga mig något. Regnbågen, kärleken är vacker oavsett.

Rita och planera...



Vilken vecka! Stress, stress och åter stress, inte är den slut än heller. Men vi har fått mycket gjort iallafall och ju mer vi gör nu desto lugnare blir det i tankarna och jag kan tänka klarare och lättare när jag behöver skärpan.

Just nu är det katt och smådjurspensionatet som ska bli klart. För det så behövs en ritning som ska skickas in till både kommunen och länsstyrelsen först och främst, den måste bli klar i helgen. Sen behövs det färg till både ute och inne, någon som målar, byggmaterial, någon som bygger, ny ytterdörr, någon som byter dörren gardiner och mycket mycket mer.

Men vi ger oss sjutton på att vi fixar det här lagom till sommarlovet, det bara måste gå.

Klicka på fotot så kommer ni till vår hemsida där ni kan läsa mer :)


Found...



Kommer ni ihåg lillkatten som vi hittade utanför Djurkollo tidigt i höstas?

Han hittade oss när han kom bort från sin mamma och syskon. Mamman med alla bebisar som vi misstänker att någon dumpat utanför oss i tron om att vi skulle ta hand om dom. Det sorliga är att vi hittade dom alldeles för sent och kunde tyvärr bara fånga in den lilla svarta.

Vi tog med honom hem och lät vår fina Dollie ta hand om honom, vi döpte honom till Found. Vägen för att få Founds förtroende har varit lång och stundtals väldigt jobbig. Han har fräst och spottats, slagits med Oskar och skrämt Dexter, han har gömt sig långa perioder och ingen har fått röra honom.

Tills nu!

Han slänger sig framför våra fötter och älskar när vi klappar honom. Han följer mig om morgnarna som en skugga. Han säger till när han vill gå in på kvällen efter att ha varit ute och jagat. Han har blivit en katt, iallafall nästan. Vi har en lång bit kvar innan han blir som våra andra tre mysflickor men vi kommer att lyckas.

Fina Found med sin "mamma" Dollie. (som för övrigt lyckas bli tjock igen, hujedamig)


30 timmar...



Det här med att ladda upp bilder från shoppingen i veckan har gått så där faktiskt. Ska jag vara riktigt ärlig så har jag inte ens fotat än. När skulle jag ha hunnit?
Det är mycket jag undrar när jag skulle hunnit. Som att rita kattpensionat och uteboxar, vika tvätt och dammsuga huset, planera bröllop och läsa på om unghästarnas olika ålderssteg. Toves och mitt svar brukar bli innan vi går och lägger oss, kl 23 på kvällen.



Lagom till hösten så borde vi ha fått till ett vindskydd med uteboxar.

Aprilväder...



Från härligt vårväder till snöstorm. April april din dumma sill...



Vi som ska ha kalas på Djurkolló imorgon, 1-års jubileum med erbjudande, tävlingar och annat smått och gott.



Hoppas hoppas hoppas på bättre väder. Snälla hjälp oss att hålla tummarna för det.

Fighter...





Jo så här är det nog, alla motgångar vi tvingas ta oss igenom gör oss starkare.


En bra dag...



Idag har det varit en bra dag. Jag gjorde klart snabbt på jobbet och slutade tidigt för att åka och hämta mina barn. Det var dags för en mamma och barn dag i den stora staden tillsammans.
Vet ni om att jag har dom mest underbara barnen i hela världen. När vi har dessa dagarna tillsammans så känns det som att ingenting någonsin kommer att kunna stoppa mig för att göra det allra bästa för dom båda.
Nöjda efter en eftermiddag med shopping från skosnöre och skor till ljusstakar och ljus till bröllopet så käkade vi middag från Max och drog hem, alla glada och mysiga. Ni som känner oss nära förstår säkert vad jag menar. Den här dagen har flutit på utan ett enda hinder ♥

Bilder på inköp och barn får vänta tills dess att Loppan vill posera imorgon. Ni får nöja er med bilder på min fina vilda två-åring som i helgen blev lasttränad samt fick busa över lite småskutt.




Det blir inte bättre bilder så här med hästar som är in action.


Hoppa det verkar han kunna iallafall :)


Laban provar också, han har dock inte hittat rikitigt rätta tekninken men det kommer nog :)


En vackrare häst finns inte ♥


En trött Cane...

Cane och Laban fick lite presenter de med idag. Imorgon ska det provas och fotas :)

Sov gott! Det kommer jag att göra!

Små steg...



Idag har jag lättat hjärtat och gråtit ut hos en vän. Det kändes skönt att få saker ur sig. Även om jag har världens bästa sambo så behöver jag ibland ventilera med någon som inte går i samma spår som jag själv. Allt kommer att lösa sig, det vet jag. Synd bara att jag inte kan ta mitt trollspö och få det att hända nu, helst igår.



...



Har jag skrivit någon gång att  allt inte är så rosa och gulligt här hemma? Har jag skrivt någon gång att jag mår som sämst när en av dom jag älskar mest i hela världen mår dåligt och jag inte kan göra ett dugg för att det ska bli bättre? Har jag skrivit någon gång att ibland går mitt hjärta i tusen bitar?

Ibland önskar jag att jag var anonym i den här bloggen, att ni inte visste vem jag var. Då skulle jag vräkt ur mig allt som trycker mitt hjärta lite då och då.

Lite mer...



Saknar saknar saknar...

Pappa kom och ge mig dina trista alldeles nödvändiga tips och hjälp mig med att gräva och jämna mark. Mamma kom och laga din goda mat och skäm bort mig för en dag eller två. Tjata och tala om för mig vad som är rätt och vad jag bör tänka på. Vad jag bör göra först och vad jag ska lägga åt sidan.

Jag vill ha kramar från min familj där nere, jag vill bara se dom för ett par dagar. Se mina älskade systerdöttrar och tala om för dom att moster älskar dem. Jag vill fika hos mormor och pussa hennes lilla vovve Paddy.

Vissa dagar känns saknade mer än andra helt enkelt...

Superdagen...



Den här dagen är den bästa på väldigt länge. Hela påskhelgen har varit kanonbra och vi har myst och umgåtts mer än på länge med varandra. Vi har haft besök vi har gjort besök, varit ute och myst varit inne och myst, slappat och gjort nytta.



Nyfunna vänner ute med kaninerna :)



Finaste Tove med våra fina prinsar :)

Barnen har lekt tillsammans hela helgen och det värmer i mammahjärtat. Det är klart att jag hellre sett att de gjort något annat än att spela PS3 krigsspel eller lekt någon form av panglek men det är nog bara att inse, mina barn är stora och prinsessetiden är förbi :)



(väldigt suddig bild men det är svårt att fånga en Loppa in action)

Loppan var snäll och målade lite ägg som vi hade med oss till Toves pappa och Maggan. Alla fick vars ett ägg men mitt var absolut allra finast :)



Katterna stormtrivs verkligen med att få vara ute och klättra i träden, det är så roligt att titta på dom. Allra helst när Molly jagar frisbeen eller när Dollie sätter storfräsarna på plats :)



Alla tre tjejerna i trädet på fågeljakt.

Men jag började ju med att skriva att just den här dagen var den bästa på länge. Så förutom allt det roliga och mysiga jag har gjort tidigare så var ändå höjdpunkten när jag var ute hos hästarna i eftermiddags.



Äntligen har jag suttit på min älskade fina prins. Äntligen har jag fått känna små steg av honom under mig. Äntligen har jag fått känna en annan sorts samhörighet med honom. Min lilla bebis, han har blivit en stor kille. Men lika stor som han har blivit, lika snäll är min guldiga prins.

(Alla bilderna är suddiga av den enkla anledningen att Tove försökte hålla två-åringen åt mig samtidigt som hon fotade, inte helt lätt alltså)



Det var en skräckblandad förtjusning i det hela.



Men matte, vad gör du där uppe?



Vilken känsla, den går inte att beskriva. Jag är stolt, lycklig och väldigt väldigt nöjd. Förutom att borsta, hänga, och sitta idag så gick prinsen ett varv på en 10 meters volt ungefär med mig på ryggen.
Mycket för det lilla huvudet så det är en trött prins som står i hagen nu. Nu måste jag vänta en hel vecka innan jag får göra det igen, just nu känns det som en evighet.


Frihet...



Ni skulle ha sett, typiskt att jag inte fick det på film. Igår byggde vi hagen större, mycket större. Cane och Laban så mäkta förvånade ut när dom helt plötsligt kunde gå "utanför" tråden.

Dom gick och filurade tillsammans en bra stund, smakade på både kvistar och grästuvorna. När det plötsligt gick upp för dom båda att dom faktiskt fått en större hage. I samma sekund som dom tycktes komma på det så satte dom av i full galopp genom hela hagen för att sedan tvärvända och galoppera tillbax.

HOPPEN som min Cane gjorde genom sly och över grenar och stockar visade klart och tydligt vem som var hans mamma och vem som är hans pappa. (De där WESTERN nitarna och vändningarna vet jag dock inte vart dom kommer ifrån men häftigt var det att se iallafall.)
Cane har dessutom lycktas ärva bedriften att slå bakut som sin mamma, ni som sett Missis bocksprång vet ju då att jag kommer få mycket att försöka sitta kvar på hihi :)



I bakgrunden ser ni vårt fina hus och ni skymtar en grön byggnad. Den gröna byggnaden kommer i sommar förhoppningsvis få en röd färg och så småningom kommer vi ha vårt kattpensionat där :)

Påskfirande...





Glad påsk till er alla!

Själv tänker jag ägna helgen åt familjen, blivande svärföräldrar, städa upp i trädgården och på tomten i övrigt, samt börja byggandet av hästarnas nya fina hage :)

Mina fina kunder...



Det är en jobbig krypande känsla i kroppen när jag vet att jag har allt i världen som jag någonsin kan önska mig men ändå känns det så oroligt och nervöst i så många tankar.
Det finns så mycket mer jag vill göra, genomföra, planera och lösa. Att sortera och ta ett steg i taget går en kort stund sen trillar jag tillbaka till att vilja allt på en gång.
Hjärnan går på högvarv hela dagen, listan bockas av med alla måsten, nya hinder dyker upp och nya måsten skrivs upp på listan.

Antar att det är en stor del av livet, anta utmaningar och se lösningar. Genomföra drömmar och uppfylla mål. Jag har kommit en förbaskat bra bit på vägen :)












Grattis!!!



Ett fyrfaldigt leve för Djurkolló som fyller 1 år idag, Hipp Hipp Hurra Hurra Hurra Hurraaaaaaa...

Idag är det exakt ett år sedan vi klippte bandet och välkomnade våra första gäster till pensionatet. Vi hade då 5 inskrivna dagisvovvar som kom till oss regelbundet när husse och/eller matte jobbade. Våra första salongskunder besökte salongen tidigt, redan första veckan och vår första valpkurs start...ade framåt sommaren i slutet på maj.

Vi har sedan dess haft massor av härliga pensionatsbesök från alla håll och kanter i vårt land, från Stockholm upp till Kiruna. Över 150 olika vovvar har vi haft äran att få lära känna tack vare er som med förtroende lämnat över ansvaret till oss.

På dagisfronten har det hänt massor den senaste tiden, 19 dagisvovvar har vi inskrivna idag. 19 mysiga, underbara, härliga vänner som kommer till oss för att leka med vänner, gå promenader och ha sällskap hela dagarna.
I salongen har vi fått klippa både den ena och den andra rasen, både stora och små, kul att få chansen att prova på.
Kurserna har varit ett par stycken och dem kommer vi att fortsätta med. I framtiden kommer vi att hålla ytterliggare en kurs men den nyheten spar vi lite till :)

Under det här året har vi även hunnit med att ta över butiken som vi har i samma lokal. I den hittar ni allt ni behöver till ert djur, både hund, katt, smådjur och fågel.
Djurpassning har vi också haft en hel del. På bilden ser ni Tove som är hos våra vänner alpackorna som vi tar hand om lite då och då. Den närmst Tove heter Marina och är en terapialpacka, spännande :)



Vi är allt bra lyckliga som får ägna vårt liv åt det vi gillar mest, alla djur som behöver oss ♥

RSS 2.0