Canes betesläpp...





Nu har min fina prins åkt. Klockan halv elva imorse påbörjade vi lastningen som visade sig skulle ta en timme. Inte så farligt med tanke på att den ett-åriga hingsten aldrig har stått i en stängd transport förut. Efter åtskilliga kast & väldigt lite tålamod kvar så bara funka det till slut. Så jag säger STORT TACK till Sara Belin som var här & hjälpte oss idag. Utan din kunskap hade den här matten satt sig ner & gråtit & utan din körning av transporten så hade vi inte varit framme än mina spaggetti-ben efter den lastningen.

Ja det känns tomt & lite vemodigt nu när han inte står på gården. Vår bebis ska bli stor & skaffa sig en egen identitet tillsammans med andra fina grabbar.
Jo appro på dom andra grabbarna. Där lasta vi av Cane, jag tog honom & gick ner mot hagen för att ställa in honom till dom travhingstarna, men då va det ytterliggare en kille där. En kille som såg ut som Cane, ja iallafall på håll. Vad är oddsen för att två hingstar med, den ändå ganska ovanliga, färgen Isabell ska få stå med varandra? Ganska kul tyckte vi.

Så nu sitter jag här med lite små ångest igen. Lika bra att ladda upp bilderna från släppet (som jag redan tittat på 100 gånger) så att jag återigen blir påmind om att han har det kanonbra redan!


Fyra fina killar på språng!


Det gäller att bekanta sig riktigt!


Nu är det bus på gång!


Det här va kul!


Cane & Loven blev bästisar på en gång!


Hej då matte!

Svammel...



Vart tog det fina vädret vägen? Slår vad om att det är nästan sommarvärme nere i Skåneland medans jag sitter här uppe & får elda för att få värme i huset.

Varmt eller inte, hundarna ska ut på långpromenader ändå så det är bara att klä på sig ordentligt. Det är den fördelen med det här jobbet. Vi tvingas vara ute i ur & skur, på det tjänar vi både frisk luft & motion.

Imorgon ska vi köra Canisen till hingsbetet. Det känns i hjärtat men jag vet att han kommer få det kanonbra i sommar. Han kommer att växa på sig & bli stor kille på bara några månader. Ska mäta manken imorgon innan vi åker iväg, ska bli spännande att mäta honom den dagen vi hämtar "hem" honom igen. Efter sommaren har vi nämligen bestämt oss för att han ska få stå på lösdrift på annan gård istället. Både han, vi och Missi kommer att må bra av det. Men vi ska ändå sätta igång med träningen så smått på honom, i mån av tid ska jag nog tillägga.

Nä, nu blir det till att göra lite nytta istället för att sitta framför skärmen!

Ledsen & Glad...



Ledsen för att jag tvingats såga, bända & klippa sönder min föralltid-ring som jag & Tove har. Mitt finger fick en infektion av ett litet, litet sår & svullnade upp. Hur jag än gjorde så fick jag inte av mig ringen, helt omöjligt. Känns faktiskt i hjärtat men så här efteråt vet jag att det inte hade funnits någon annan utväg. From Here To Eternaty står i våra hjärtan oxå, inte bara på ringarna. 

Jag får helt enkelt köpa en ny likadan när fingret är som vanligt igen. Den gamla sparar vi såklart ändå, det finns många känslor i den.



Trots den här "förlusten" så är jag sprudlandes glad. Jag är så himla glad & stolt över att så många hundägare litar på oss & ger sitt fulla förtroende för oss.

Nästa helg, Kristi himmelfärshelgen, så har vi endast en ynka plats kvar på pensionatet. Alla andra rum, såväl dagisrum som pensionatsrum är nu upptagna av olika pensionatsvovvar som ska komma till oss.

Jag kan knappt förstå det själv. Den andra juni har vi haft öppet i två månader & ryktet om att vi har det fint & frächt & det viktigaste av allt, tar hand om hundarna som om dom vore prinsar & prinsessor, har spridit sig vitt & brett. Jag har svårt att beskriva den känslan av att få ett sådant förtroende på så kort tid.

Ja, jag är lycklig, ja jag är lycklig, ja jag är lycklig måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag.... 


Allt & inget...



Men hjälp vad tiden springer iväg. Det händer något hela tiden, är det inte här hemma så är det på jobbet. Men eftersom jag älskar när det händer saker så gråter jag inte direkt.

Helgen har gått åt till att göra reklam för företaget, gå på pubafton, leta en väns bortsprungna hundar & annat smått & gott.
Reklamen gick bra, vi fick en del respons & positivt bemötande. Pubafton var lite tam men det gjorde absolut ingenting eftersom vi fick en chans till att umgås med vänner, vännens hundar hittades efter över tre dygn borta så vi alla som hjälpte till blev väldigt glada för hennes skull.



Idag har jag & Tove ägnat dagen åt att handla till butiken. Tjejen som hade butik hos oss bara drog & där stod vi. Som tur var hade vi redan förberett oss lite så vi har en hel del saker till försäljning i butiken, men vi hade inget att ställa sakerna på. Men problem är väl till för att lösas? Visst då?

En tur till IKEA blev det & där gjorde vi fynd. Vi åkte tillbax & satte allt på sin plats men har upptäckt att vi saknar en hylla. Det löser sig det med eftersom vi har bra vänner runt om oss som ställer upp. En av dom ska till Sundsvall på torsdag & har redan erbjudit sig att shoppa till oss. Tack Denise!



Men vi fick till en förbaskat bra början iallafall. Mer bilder kommer självklart när allt är på sin plats. Det är så roligt att pyssla & göra fint.

Nu är det duschen sen ett godnatt för min del. Sov gott ni med!

Till mig...



Idag åkte barnen & jag in till stan. Ärendet var en ny cykelhjälm åt Mio & en sådan hittade vi direkt. När vi ändå var inne & jag hade tagit mig ledigt för att vara med mina barn, så passade vi på att uträtta lite andra ärenden också. Det slutade med att vi hade alldeles för mycket påsar med oss hem & alldeles för lite pengar på kontot, hihi. Det bästa av allt är att jag faktiskt unnade mig själv lite. Det ska användas imorgonkväll när jag & Tove ska vara lediga tillsammans.

Det har varit en lång dag & nu ska jag krypa i säng. Imorgon är det Gnarpsdagen & vi måste upp tidigt för att ställa iordning inför den.


Två veckor!



Tidigt imorgonbitti är det precis två veckor sedan den första kattbebisen tittade ut. Tiden går fort & dom har växt på sig rejält. Alla fyra har börjat att titta nu. Dom kravlar runt i lådan, myser, busar & klättrar på varandra.



Varannan dag så vägs dom & varje dag så kikar vi så att dom ser friska ut.

Naturligtvis är dom döpta allihop. Barnen har självklart fått hjälpa till med det.



Från vänster är det Rock Lee & sen Mira, det är dom två som blev tiger randiga.



Den svart & vita heter Zorro, (ja nått mer oxå men det var för invecklat för en mamma att hålla reda på) & den helt svarta heter Hello Kitty. Alla är tydligen döpta efter figurer från barnprogram eller japanska serier.

Budda!



I samband med att jag/vi var i full gång med att öppna Djurkolló, med allt vad det innebar, så fanns det en otroligt generös bloggläsare. En tjej som följer min vardag & om jag förstått det rätt, gjort det ett bra tag oxå.
Den här läsaren tycker om min blogg för att jag är jag, för att jag lägger ut härliga bilder på djuren & som hon själv skrivit, jag ger så mycket glädje genom min blogg. Jag blir så glad när jag får läsa sånt om mig.

Den här läsaren kallar sig själv Budda. Ni har kanske sett hennes kommentarer lite här & var i bloggen? Budda har, precis som så många av er andra, läst om mina upp & nergångar & ibland lite tunga steg mot min dröm. Allt går inte som på räls jämt, sånt är livet.

En dag i mars hade jag fått den här kommentaren från Budda:

Vad jag skulle fråga var något jag tänkt på ett tag. Jag har följt bloggen ett tag, ditt(ert) kämpande med att bygga upp verksamheten.

Kan man lämna ett litet bidrag till den nystartade verksamheten som ett ´lycka till´. Kanske bidraga med foder till hundarna eller nåt?

BUDDA!

Ditt otroligt generösa bidrag har nu gett våra dagis & pensionatshundar nya roliga saker att sysselsätta sig med när dom kommer till oss.
Imorgon ska vi spela spel & leka med aktivitetsbollarna & i både spel & bollar ska vi stoppa godiset som vi oxå fick av dig.
Men detta är inte allt! Det finns slantar kvar & dom tänker vi fortsätta lägga på godis & leksaker åt våra fina hundar.

STORT STORT TACK TILL DIG BUDDA FÖR ALLT!


Att drömma...



Vi glömmer så lätt bort det där lilla extra. Det där lilla som faktiskt gör ögonblicken klarare. Vi springer så fort att vi ofta missar de små vardaliga sakerna som gör livet värt att leva. Glöm inte bort att stanna upp i livet för att känna & andas. Förträng inga drömmar utan lev ut dem. Ta vara på små ögonblick som kommer att få dig att minnas.

Drömmar kan ta oss långt. De kan ta oss dit vi vill när helst vi vill. Drömmar & minnen kan få oss att resa i tiden. Resor som inte kostar något men som ger så mycket mer. Att ta vara på det som betyder något här i livet för just oss själva.

Jag lever min dröm just nu. Vid min sida har jag en underbar familj som stöttar mig i alla mina val & har förståelse för min dröm. Det är just det här som får mig att må bra. Att vi finns för varandra. Men ta aldrig någon för givet, var tacksam för det just du har.



Tack för att just du finns i mitt liv Tove & delar allt med mig & mina barn.

Farväl...



Igår var en jobbig dag. En mycket nära vän till familjen har gått bort på ett väldigt tragiskt sätt & igår sa vi alla farväl till henne. Jag sa farväl här uppe ifrån Norrland medans hennes familj & alla andra vänner gick till kyrkan. Det kändes oerhört svårt att inte kunna vara med sin familj & vänner för att ge sitt stöd & för att få stöd.

Tänk att något sånt här tragiskt händer & ändå stannar inte världen upp. Den fortsätter i samma takt som förut & vi följer med. Men för oss som stod henne nära så finns det ett hål i hjärtat som påminner oss om hur fort livet kan förändras.

Jane, du var älskad av så många. Du var en glad & sprallig fru, mamma, farmor, moster, syster & vän som stod många människor väldigt nära. Att livet rycktes ifrån dig är så fruktansvärt orättvist. Du som hade så mycket liv, så många roliga upptåg & så mycket ideér.
Jag minns alla gånger jag sov över hos er som barn, era fina hundar som jag låg & mös med på golvet. Jag minns hur ni vuxna träffades & hade roligt när Jimmy & jag var små. Jag har foto på Jimmy & mig när vi låg i samma barnvagn, du skiner som en sol.

Alla minnen Jane, alla härliga skratt, allt finns för alltid sparat inom oss alla som kände dig. Mina tankar går till din familj som har det otroligt svårt just nu.

Livet är inte för alltid. Livet är något vi alla måste ta vara på. Var rädda om varandra där ute & glöm inte bort att visa varandra kärlek.



Vila i frid fina Jane...


Arbetstid?



Behöver jag övertyga er om mitt jobb är det bästa jobbet en djurälskare kan ha?



Det är inte alla som får gå till sjön & bada med sina kompisar på arbetstid .

Åring!



Hipp Hipp Hurra på din födelsedag!



Inatt, just nu, för exakt ett år sedan så föddes den finaste lilla guldiga hingsten jag någonsin sett. Tänk att ett år går så fort.

Grattis lillprinsen till dig!

Nytt?



Ja men då har jag knåpat på en ny design ett par dagar. Den är inlagd & klar men jag ser den inte själv..??? Jag ger upp. Kryper hellre ner i sängen & gör mig redo för en ny dag.

Men ni kanske ser den???

Fem små liv...



Innan ni läser det här inlägget så ska ni veta att det finns en bild som kan anses obehaglig för vissa. Så känsliga läsare bör inte kika.

Klockan 04,20 imorse så vaknade jag av att någon skrek högt & förtvivlat. Jag flög upp ur sängen & hittade min Sallie i ett hörn i köket. Sidan om sig hade hon en liten bebis som låg & skrek efter mat.



Jag skyndade mig att putta bebisen till mamma Sallie & sen satte jag mig hos Sallie för att hålla henne sällskap. Två timmar & tre bebisar senare så verkade Sallie klar & jag åkte iväg för att öppna Djurkolló medans Tove stannade hemma för att hålla koll på dom tre små & för att hjälpa Mio iväg.



Men knappt en timme efter att jag åkt så kom den fjärde bebisen ut, tyvärr så hade navelsträngen lagt sig runt halsen på bebisen & "säcken" hade inte brustit så den var svag. Sallie stötte bort den direkt & Tove gjorde vad hon kunde för att gnugga igång den men den klarade sig inte. Så den fjärde katten ska få sova brevid Sallies syster Smilla, hon får ta hand om den åt oss.



Efter bara en liten stund till så kom den femte bebisen. Den satt fast ett bra tag så till sist hjälpte Tove den ut. Magen var fylld med luft & Sallie valde att inte bry sig om den. Men mot alla odds så hjälpte Tove den femte genom att torka den & massera magen & den femte bebisen ligger nu oxå tryggt hos mamma Sallie.



Från höger ser ni 1, 2, 3 & 5. Fina små liv som ska få söta namn så fort vi vet kön på dom. Just nu ska dom bara få sutta & sussa i lugn & ro med sin mamma & jag ska gå i säng efter en händelsrik dag..

Två dagars göra...



Ett par dagars frånvaro från bloggen innebär ett par dagars fullt schema. Jag har under onsdagen & torsdagen lärt mig en massa om bokföring. Det var så mycket allt bara snurrade till sist men jag har iallfall benat upp en hel del av alla begrepp & procent. Känns otroligt skönt att ha snälla Veronica som hjälper mig. Tålamod & kunskap, TACK, snälla du!!!!! Nu ska jag försöka själv ett par gånger, allt går att rätta till i efterhand & jag lär mig inte utan att försöka själv.

Onsdagen & torsdagen innebar oxå rekord på Djurkolló i antalet hundar samtidigt, det i sin tur innebar mer promenader & mer strukturering. Men inte gör det oss något att allt kan kännas upp & ner ett par dagar, vi stormtrivs med vårt jobb & kämpar mer än gärna på för att få allt att rulla.

Torsdagen hade ett ärende inplanerat oxå, till Hudiksvall. Loppan skulle nämligen äntligen få lov att ta av gipset. Gissa om fröken var glad. Efteråt så blev det en keps inhandlad till den duktiga flickan & sen middag på Frasses.



Den här dagen kommer att bestå av klippning, promenader, utflykt, ärende & kattbebisvakt, men det får ni höra mer om lite senare.

Ha en bra daga allihop!

Så lättlurad man är...



I helgen var jag chaffis åt ett par vänner, jag fick då äran att köra deras supersnygga BMW av nyare modell, fråga mig bara inte vilken för det vet jag inte. Men jag vet att den är kolsvart, har breda däck med grymt snygga fälgar & tonade rutor på det, en riktig sportbil med andra ord. Min dröm har alltid varit just en sportbil.

Det slog mig, när jag körde den där supersnygga bilen, hur kära vi kan bli i materiella saker. Vilken pondus man känner sig ha när man sitter där bakom ratten på bilen t,ex. Det känns nästan som en maktkänsla. En maktkänsla över pengar & status. Hur kan en bil få en att växa så på det sättet, få en att känna sig grymt häftig? Inte bara bilar heller utan alla dyrare & nyare saker, moderna saker, sånt som många drömmer om att äga.

Uppmärksamheten & pondusen man kan få & uppnå blir så stark. Känslan när jag flög fram i bilen var & är obeskrivlig. Likaså känslan när grabbarna beundrade bilen & fälgarna, ja tjejerna oxå för den delen. Tänk vad matereilla saker gör med oss. Det här är inte ens min bil, men jag får, lixom många, andra en känsla av att vara någon.

Jag blir rädd när jag känner så. Jag känner mig lurad av mig själv när jag känner pondus över en bil. Det är så lätt att glömma bort vad som verkligen betyder något. Familj, vänner, hem, jobb & en massa annat som vi behöver för att må bra & för att kunna leva. Lycka kommer ju ändå trots allt från hjärtat, inte från ett nytt hus, bil eller motorcykel.

När dagen kommer att jag har råd med min sportbil så ska jag se till att ha tillfredställt mina känslomässiga & vardagsbehov innan jag köper den. För lycka kan inte köpas för pengar. Lycka kan luras, känslor kan luras men det varar bara för ett kort ögonblick. När ögonblicket är över är du tillbaka på ruta ett. En sportbil är en dröm för mig men familj & välmående är den största drömmen av dom alla.

Bestämt mig...



Nu är det bestämt. Cane flyttar tillfälligt över sommaren. Det är inget som jag egentligen vill men även jag måste inse mina begränsningar. Jag har inte haft tid med mina hästar på hela hösten & som det känns nu så kommer jag knappast ha tid med dom alla nu i början av företagsstarten. Kanske inte senare heller men nu är nu & det är där vi börjar.

Så Canisen åker till Ilsbo, 3 mil härifrån, & går på ett stort fint bete tillsammans med två andra hingståringar & en äldre valack som håller koll på de små. Han åker i slutet på maj troligtvis. Usch, det kommer att bli tomt men för hans skull är det här det bästa. 3 mil är ju inte så hemskt långt heller så jag kan ju åka dit om jag saknar honom väldigt mycket & vill borra in näsan i hans päls.



Mulle & Missi blir kvar här på gården i sommar. Hyresvärden har ett underbart sommarbete som vi ska få låna till våra två.
Mulle har fodervärd som kommer ta hand om honom hela sommaren, härligt att veta att han blir motionerad ordentligt. Han blir så mycket gladare & trevligare.
Missi ska förhoppnningsvis hinnas ridas lite. Jag saknar henne fruktansvärt mycket men vad ska jag göra när inte tiden räcker till? Det dåliga samvete växer dock& jag gillar inte att se henne bara stå i hagen. Önskar att jag hittar någon som vill skritta henne lite i skogen. Hon är en fin gammal tjej som förtjänar det bästa.

RSS 2.0