Typiskt * 2



Det här internetet är allt annat än en höjdare idag. Jag har inte fått gjort det jag behövde för att det har strulat precis hela dagen. Så nu skiter jag i det här.

Godnatt!

Typiskt!



Jag känner efter den här helgen att jag har tagit mig lite vatten över huvudet. Jag har väldigt höga krav på mig själv när det gäller vissa saker, har alltid haft det. Jag har alltid följt mina drömmar & stått på mig jämt. Jag har gått min egen väg trots att andra inte alltid har tyckt som jag, ibland har det varit bra & ibland inte.

Nu är jag vuxen & om det nu är möjligt så är jag ännu mer bestämd än förut & följer verkligen hjärtats röst. Jag vet vad jag vill & jag är på väg åt det hållet med stormsteg.

MEN

Jag har ett stort problem: Jag tar alltid på mig för mycket periodvis & sätter för stor press på mig själv. Jag bestämde mig därför den här helgen för att släppa på framtidsplanerna & bara njuta av hundpromenader, mys i stallet & med mina barn. Det har gått fantastiskt bra även om tankarna ständigt har vandrat åt material, avtal, verksamhetsplan.

Nu däremot, när jag känner att helgen är förbi, när det blir ny vecka imorgon & jag är en vecka närmre målet, så blir det stressig & jobbigt. Jag måste verkligen lära mig att göra klart en sak först. Det är ingen människa i hela världen som mår bra av att har 20 olika ouppklarade uppgifter. Imorgon är det jag som tar tag i en av alla sakerna & slutför den.

Typiskt mig det här!!!



    





Piff & Puff!



Tove tyckte att det varit rävar för länge i min blogg. Blir lite hundar istället då.



Blåsigt ute idag tycker Dexter med päls åt alla håll & kanter.



Undrar vad Dexter hittar i snöhålet?




Piff & Puff leker i snön!

Det kommer att bli en sorg den dagen Noodle åker hem. Hon är en superfin tjej med hjärta av guld. Men det har nu beslutats att hon inte ska bli ledarhund. Hon passar inte som det helt enkelt, varför går jag inte in på här i bloggen av förståliga skäl. Jag är bara glad att ägarna har kommit fram till ett bra beslut som kommer att göra Noodle gott.
Hade jag kunnat ha henne kvar så hade jag behållt henne, men med alla mina järn i elden, framtidsplaner, andra djur & viktigast av allt, mina barn, så vore det orättvist mot henne att behålla henne. Jag kan helt enkelt inte ge henne det hon behöver & förtjänar, för det gråter hjärtat lite.

Jag hoppas & ber att hon får komma till någon som lever ett lugnt liv ute på landet där hon kan springa fritt & njuta av livets lugn, det om något, förtjänar den här prinsessan.

Gamla rävar var det ja!



Häromdagen så ringde jag länsstyrelsen som ni kanske i ett par inlägg ner. Jag fick prata med en ganska otrevlig & skarp kvinna, hon kallade sig själv & andra "vi gamla rävar". Jag är beredd att hålla med. "Gamla rävar" ska nog inte sitta kvar i samma träsk allt för länge utan byta område så att dom blir nya rävar.



Så hade någon klok chef på länsstyrelsen oxå tänkt, för idag ringde jag en urtrevlig kvinna som var på helt rätt plats på helt rätt tidpunkt. Kvinnan som jag fick på tråden idag är hon som ska handlägga mitt ärende, hon ska faktiskt ta över alla sådana här ärenden, trevligt!
Tillmötesgående, ärlig, artig, hjälpsam & genomtrevlig, precis vad en tjej som ska uppfylla drömmar behöver. Efter det samtalet mådde jag gott, nu finns iallafall chansen till att få hjälp på väg mot drömmen.


Dagen har varit väldigt bra efter det samtalet. Nästan känts som att jag har varit på hunddagis & jobbat oxå eftersom jag har haft en promenadhund mitt på dagen & våra egna plus två lånehundar här hemma idag.

Loppan var med mig på nästan alla promenader.



Balder njöt på promenaden & bestämde sig rakt upp & ner för att kasta sig i snön.



Vissa gäster tar sig större friheter än andra.



Nu blir det myskväll här hemma!

Fem???





Det här med telefontider kan vara jobbigt. Anträffbar mellan 9-12, nås åter 10.30, tillbaka på kontoret 13.00, personen sitter i möte, är tillbaka 14.30.
Så nu sitter jag här med alla 18! samtalen kvar tills imorgon. Ovanpå det så har jag även en inköpslista, budget & avtal som ska skrivas.

Hade veckan bara fem vardagar?


I tidningen igen...



En liten tidningsnotis är hittad om oss. Vill ni se den i "orginal så klickar ni här. Ni andra kan läsa texten här på bloggen.

Hundpensionat planeras i Gnarp

Gnarp (ST)

Två specialutbildade Gnarpskvinnor, AnnSofie Lundmark och Tove Filin, vill öppna ett kombinerat hunddagis och hundpensionat i Gnarp.

Just nu undersöker de intresset bland hundägare i Gnarp och Bergsjö. Även övriga Nordanstig ska inbegripas.

Det blivande företaget ska också kunna erbjuda passning av andra husdjur.

Klippning, rengöring, tandborstning och ytterligare faciliteter ska erbjudas. Liksom valpkurser och rådgivning.

Publicerad 23 januari 2011 Uppdaterad 23 januari 2011



Om vi har förstått det rätt så finns samma tidningsnotis i flertalet tidningar. Förstår ni hur stort detta är för oss? Som i alla tidningar så har det dykt upp en felaktig information även här, vi båda är inte utbildade, jag är den som gått utbildningen. Men Tove blir min lärling så fort vi öppnar & kommer i framtiden gå hundutbildningar hon oxå. Däremot så har vi båda erfarenheten på olika vis & erfarenhet kombinerat med min kunskap gör oss mycket duktiga på det vi kommer att starta & göra.

Inte förvånad...



Pratade med  tidigare idag. Jag blir inte förvånad alls, men smått irriterad faktiskt, inte bara irriterad heller, pulsen stiger & jag blir orkeslös. Ena dagen så ska jag skicka in ansökan, ritning & förklaring till den, medans andra dagen, (idag) ska jag bara skicka in en ansökan om tillstånd, inget annat hjälper ändå säger kvinnan i telefonen.

Jag skickade in allt iallafall. Jag resonerar som så, att det är bättre med för mycket papper än för lite. Jag ger dom sedan en dag att få in det sen ringer jag dom för att få en dag dom kan komma. Jobbig? Ja ganska. Ivrig? Ja mycket. Kunder? En hel hög som väntar på vårt tillstånd.

Budget, samtal, möte, planering, material & en massa annat ska fixas, helst imorgon, men även jag har någon form av insikt så jag nöjer mig om det blir klart någon gång nästa vecka.

Nu ber jag er alla att hålla tummarna för att vi får tillståndet så att vi kan köra igång. Det känns nära nu, väldigt nära.

Hunddag...



Räkningar kan ta mig f*n förstöra en dag som har varit bra. Det är lika varje månads slut, alltid är det något extra som trillar in & alltid är det som värst efter jul & nyår. Att jag aldrig lär mig, borde sätta undan pengar varje höst till den här perioden.

Men men, bara att bita i det sura äpplet & göra det bästa av det. Vi har klarat av det förut & vi klarar det igen.

Dagen har annars varit riktigt rolig. Vi har haft ett dagissamtal med en kund & hennes lilla söta vovve. Berättat lite om hur vårt dagis kommer att fungera & om hur allt kommer att se ut. Hoppas att vi får träffa dom vid starten, trevlig matte & söt vovve.

Sen blev det en tur till grannbyn för att klippa lite klor. Oxå en tjänst vi ska ha inom företaget, men idag åkte vi till en kvinna som är fodervärd åt en labrador som kommer från samma ställe som Noodle, så idag blev det en tjänst inför framtiden kan man nog säga.

Nä hör ni, det här blev allt för idag. Imorgon är en ny dag & jag behöver samla krafter & gå i säng i tid.

Ny till syster!



Även om jag är mäkta stolt över mig själv, som lägger ner så mycket tid på att förberda inför företagstarten & även om jag tycker att det är superkul, så behöver även jag en paus från allt en liten stund.

Den pausen tog jag framför Photo Shop igårkväll/natt & gjorde en ny design åt min syster yster.

Ni hittar hennes blogg här:


Kliven...



Oj vad det händer saker hela tiden. Jag tar 20 kliv framåt & mår bra sen tar jag 10 kliv bakåt, blir lite ledsen & nedstämd. Efter dom 10 kliven bakåt går jag & Tove på möte, träffar en fantastiskt bra kvinna som hjälper oss med fler ideér & tankar, hon hjälper oss göra budget & hon överöser oss med beröm för allt jobb & alla förberdelser vi har gjort.
Behöver jag ens skriva att det gjorde supergott för självförtroendet & själen?

Efter mötet igår så har vi mött flera stycken positiva människor till vår verksamhet. Människor som behöver pensionat eller annan hjälp, människor som vill skänka soffor, sängar, filtar, gardeober & massa annat till vår verksamhet & till hundarna.

Vi har fått hjälp med att titta på ritningen & fått klartecken på att den är genomförbar, snacka om att jag blir stolt, jag har ju gjort den helt själv.

Vi har fått mail varje dag den här veckan från kunder som ser fram emot vår öppning & som vill lämna sina hundar hos oss när dom åker på semester.

Som toppen på berget har vi dessutom nämnts i tidningen idag utan att på något som helst vis ha varit i kontakt med dom. Saknar ord & mår förbaskat bra just nu.

Varje gång jag tar 10 kliv bakåt så ska jag tänka på allt detta istället & med hjälp av dom tankarna ta 20 kliv framåt igen.

Hurricane!



Söta rara lilla häst, eller nja, lilla & lilla men ändå. Idag kom Sarah (Canes pappas ägare) förbi med hästtransport för att hjälpa oss att träna Cane på att gå in i den. Det tog inte många minuter för Cane att lukta på lemmen för att sedan sätta upp första hoven där oxå.
Ett par gånger med jättestora kliv in för att sedan backa ut. Halvvägs in för att hälsa på Mulle som stod där inne & väntade på honom & ut igen för lite läskigt var det ju allt.
Cirka 20 minuter senare, om ens det, så stod Cane på plats av egen fri vilja inne i transporten, det behövs nog inte tilläggas att jag var stolt som en tupp & väldigt glad över att ha en sådan duktig liten prins.

Sen att han var stollig för tre till just idag & tramsade jättemycket med annat som inte annars brukar vara några problem, det får vi ta. Alla kan inte vara på topp jämt & att han gick in i en transport så fint för första gången i sitt liv slog allt annat.


Skitdag!



Jo men då så, skit var det ja. Min dag har varit skit. Bokstavligt talat skit precis överallt. Kan ju berätta att dagen inte blev riktigt som jag hade tänkt mig.

Med stopp i avloppet & hyresvärden med vän på besök så blev hela badrummet snart ett riktgigt skithål, bläääää. Så förmiddagen gick åt att titta på allt bajsvatten som steg upp ur duschen. Lunchen gick åt till att gå ut ur det illaluktande skithuset & roa sig med Cane. Eftermiddagen gick sedan åt till att städa hela skithuset, tog bara två timmar, lagom. Gardiner i hall, golv i hall & badrum, väggar lite överallt, handukar, kattlådor, tvättpåsar, you name it, allt är nu städat & tvättat.

Behöver jag skriva mer om skit?


Taksnö!



Så här kan det gå om du inte sopar all snö av biltaket innan du ger sig ut på vägen. Speciellt om du måste tvärbromsa inför ett gupp som "plötsligt" dyker upp mitt framför näsan på dig. Som ni ser nedan så är jag ett levande bevis på just detta.



Kolsvart blev det oxå kan jag informera er om.



Det fanns en del som körde förbi & log åt mig. Innerst inne så tror jag att dom fick sitt skratt för dagen samtidigt som dom säkert tänkte sina vackraste tankar om mig i sin tysthet.

Eget bo...



Har varit på väg att skriva & visa er nu i några dagar men bilderna på min flickväns telefon har lixom inte kommit längre. Men nu äntligen har hon lagt över dom till mig, lite suddiga men det bjuder vi på, & jag kan stolt visa upp en prins som nu mer bor i egen box.



Kul med en ny kompis i boxen bredvid.



Stor kille som klarar nätterna utan mamma, sen att han kan vara som ett plåster på stackars mamma om dagarna får hon ta. Nu får hon iallafall sova ordentligt om nätterna, mer än vad många andra mammor får ;)

Grattis till min Mio!



Ett år till har gått sedan jag blev mamma för första gången, nu är det elva år sedan. Tiden går fort, ibland alldeles för fort. Jag kan ibland önska att han fortfarande var en liten bebis & låg på armen eller att han fortfarande var den lilla killen som med stort mod tog sina första steg. Jag önskar ibland att jag kunde få se honom igen när han sprang runt i lägenheten på trangränden eller få vara med om alla hans små kramar som han nu är så snål med.

Jo tiden går för fort men jag är bara så glad över att ha honom i mitt liv att jag tar till vara på den tiden som han åtminstonde vill vara hemma om fredags kvällarna. Jag vet om attt det bara är en fråga om ett par år sen är han ute på äventyr. Som mamma sitter jag säkert här hemma & biter på naglarna, sen hoppar jag nog in i bilen & kör ett varv på byn. När jag sen sett att det är lugnt kommer jag säkert att krypa ner i soffan & kika på en film tills dess att jag vet att han kommit hem igen.
Kalla mig hönsmamma om ni vill, kalla mig stollig om ni vill. Men faktum är att Mio, & Loppan självklart, är två av dom största händelserna i mitt liv & så kommer det alltid att förbli.


Årets första...





Mmmmmm så god den var...

Nu blir det till att räkna lite på ritningen & göra iordning lite pensionatspriser. Hade tänkt starta upp en hemsida den här veckan oxå om jag får till en. Tycker det verkar lite svårt & har svårt för att förstå allt med domän & webbhotell. Eller är det kanske samma sak? Tror jag använder min livlina vid namn Johan. Han får offra sig som vanligt när det gäller mig & förklara för mig hur allt hänger ihop & går till.

Trevlig kväll...

Äntligen borta!



Julen alltså...



Julen är supermysig att ta fram i början på december. Den lyser upp det mörka & ger en mysig känsla. Men hur mysig den än är att ta fram så är det ännu mysigare när man tar bort den enligt mig.
Jag får den riktigt känslan av att vi faktiskt går mot ljusare tider, även om det inte känns så när det är supermörkt klockan åtta på morgonen.

Jo så julen har vi lyckats få bort här hemma idag, lite sent, men bättre det än aldrig. Har ju varit en hel del annat nu på sista tiden som tagit min uppmärksamhet. Ovanpå allt som har skullat göras (så heter det ju inte.?) & ringas om så har jag mått ganska dåligt. Huvudvärk & magont med illamående & ovanpå det en jätteförkylning som bröt ut igår. Sånt man inte rår på & demn det är lika bra att fortsätta kämpa vidare, världen stannar inte upp & väntar på mig.

Imorgon kommer en blivande dagishund med matte & husse för att hälsa på oss, spännande. Dessutom ska det skottas spån, renbäddas, torkas golv & hämtas en säng till hunddagiset. Så det är nog dags att krypa till kojs nu om jag ska orka med programmet imorgon.

Godnatt alla ni!

Hår...



Bara jag inte får gråa hår i förtid, risken känns stor nu. Jag räknar & räknar, ringer hit & dit, läser & tar in information, gör verksamhetsplaner & planerar inför starten. Men roligast av allt, jag gör ritningen till boxarna som jag behöver till alla mina kunder som har börjat strömma in.

Det är nu sex dagishundar som vill ha plats, tre pensionatplatser är bokade till sommaren, två klipphundar har anmält sitt intresse genom matte, kloklippningar verkar många vilja ha hjälp med, problemhundslösningar har dom hört av sig om & lite annat smått & gott.

Jag hoppar några glädjeskutt men landar snart igen på fötterna & jobbar på ännu hårdare än dagen innan. Min dröm börjar närma sig verklighet & jag tänker kämpa på, om det så ska ge mig två grå hårstrå innan det är klart, va tusan, det finns ju hårfärg på Ica.
 


8 månader...



Igår blev lillprinsen 8 månader, tänk att tiden har gått så fort den här hösten. Om tre månader är det ett år sedan som vi började vaka över Missi dygnet runt i väntan på att få se honom komma till världen. Vi missade nästan hela händelsen trots vakna nätter. Men hela den historien med bilder & förhoppningsvis en filmsnutt får ni på hans födelsedag i maj istället.

Nu blir det en uppdatering om hans mankhöjd igen. Han har nu nått 139 cm & är endast en halv centimeter lägre än vad hans, då 3 & ett halvt år gamla, pappa var för exakt ett år sedan.
Att vi når ett D-ponnymått är jag helt säker på. frågan är bara om vi lyckas nå storhästmåttet oxå. Är det någon av mina läsare som vet när ett föl slutar skjta iväg i höjden?
Han har ju vuxit otroligt mycket på dom här månaderna & han ser ut till att vara i en växtperiod igen men någon gång måste det ju avstanna & närma sig slutet på måttet.

Nyfikenheten sitter i lika mycket nu som innan. Det ända han är lite osäker på som jag har märkt av är skuggor & ljus i mörkret, inte så konstigt kanske. Fortsätter han så här så behöver jag inte vara orolig för varken traktorer eller lastbilar när vi rider i trafiken i framtiden.

Hmm, vad händer där borta?



Bäst att jag går & kikar lite närmre.



Det balas & lastas hö med hjälp av traktorer som stora lastbilar kommer & hämtar. Det skottas snö på hela gården & ända fram till hagen utan en negativ reaktion från Cane, han är snarare nyfiken & går fram & kikar. Känns otroligt skönt att ha ett sånt tryggt föl. Hoppas nu bara det håller i sig.

En soft & en på upptäcktsfärd!



Här hemma har vi underbara djur med egna personligheter & roliga saker för sig.



Igår hittade Dollie en ny favoritplats, uppe på badrumslampa låg hon & värmde sig medans vi duschade.



Sallie var på upptäcktsfärd på den snöklädda stegen.



Hon skyndade sig snabbt därifrån när hon blev påkommen.

Vilken kväll & natt!



Nja det där med att somna med ett leende på läpparna smög sig. Inte för min framtida dröms skull utan för att Noodle hade det lite jobbigt.

Får börja med att skriva att hon hade sin första övning med mig igår på bortaplan. Tanken var att det skulle bli idag, men eftersom jag ändå skulle in till stan igår så följde hon med in till hunddagiset & sen vidare in till Sundsvall för ett par ärenden.
Allt gick kanon & hon skällde bara ett fåtal gånger så den träningen vi har gjort med det har gett resultat. Glad & stolt så ringde jag ägarna & berättade om vad vi hade gjort & dom blev lika glada över att få höra om framstegen. Där gick hon med stora steg & framåtanda, svansen högt & nyfiken på omvärlden. Det var så kul att få se henne i en annan miljö.

Men åter till den jobbiga kvällen.

När vi sedan kom hem så kändes hon trött, inget konstigt med det tänkte jag. Men sen satte det igång, hon blev kanondålig i magen & fick diarre, den diarren satt i ett tag kan jag ju berätta, ända tills idag kring tio. Vilken pärs för oss alla, men mest för stackars Noodle. Vi tror att hon fick i sig för mycket gott helt enkelt. Nu har det lugnat sig & vi hoppas på en lugnare natt den här natten & fler timmars sömn än fem & sex timmar.

Möte med vänner...



Äventyr var det ja, ett roligt sådant oxå. Jag var nämligen på hunddagiset & hjälpte till idag. Det blev ett kärt återseende med många av hundarna. Dom som hade varit lediga i över två veckor var överlyckliga över att vara tillbax på dagis med sina kompisar.



Ja efter ytterliggare en dag på hunddagiset är jag helt hundra % säker på vad jag vill göra & jag är oxå lika säker på att jag kommer att göra det i vår. Jag har nämligen i nuläget 5 dagisplatser fyllda & två strödagars hundar inbokade. Pensionatet kommer att rulla på eftersom intesset för detta har varit störst i marknadsundersökningen.

Med andra ord, dagiset är igång innan det ens är igång, pensionatet har redan ett par bokningar innan almanackan är köpt & hemsidan är på gång.
Intresset för allt det andra jag kommer att köra igång med, sånt som kurser & problemhundslösningar, har jag redan fått förfrågningar på & kunderna bara väntar på starten.

Jag kommer att köra så det ryker, var så säker på det. Bära eller brista, det här är min dröm & den ska uppfyllas.

Ikväll kommer jag att lägga mig & somna med ett leende på läpparna, det här kommer att bli riktigt bra.

Lite bättre...



Lite bättre efter en natts sömn blev det faktiskt. Fortfarande mycket som flyger runt till höger & vänster i skallen på mig & det är fortfarande mycket som tänks igenom både en & två gånger.

Naturligtvis så är det drömmen om företaget som är jobbigast just nu. Trots att jag sprudlar av ideér & nya vägar & möjligheter som ska kollas upp, så känns det en aning tungt.
Jag hade en plan på hur allt skulle kunna starta & fungera, den planen sprack som ni alla vet vid det här laget & då gäller det att hitta en ny plan.

Vägen dit kan vara krokig & besvärlig, det kan vara en lång uppförsbacke full med stenar att snava över. Men i slutet av den vägen så vet jag att vi kommer att stå med våran drömframtid. Det gäller bara att orka ringa runt, greppa alla förslag & ideér som jag får, ta vara på information & ta hjälp.

Att lyckas går alltid & det kommer jag att göra till våren trots att jag fick avslag på arbetsförmedlingens starta eget bidrag.

Imorgon ska jag ut på äventyr & tror alldeles säkert att jag har kommit fram till en rad med nya förslag & saker att testa. Lite sömn på det här så kan det bara bli bättre igen.

På tvären...



Upp & ner, känslor på tvären & på längden, tårar & skratt, kramar & hårda ord, förvirring & kaos. Jag är en fighter, har alltid varit & kommer förhopppningsvis alltid vara det.
Men när det blir för mycket för mig att räkna ut, tänka på & hitta lösningar till, så blir jag som fighter väldigt svag. Jag backar rejält några steg för att sedan slå tillbax med all kraft & allt mod jag har.

Just nu är det så mycket tankar & känslor som flyger i kroppen att det blir svårt att återberätta allt. Jag vill inte berätta allt heller. Jag vill fundera & stärka mig själv & min tro i det jag vill göra & tror på. Jag vill hitta min egen lösning som jag är trygg i & som jag vill bygga vidare på.

Imorgon kommer det att kännas bättre, bara jag får sova på saken. Jag vet ju vad jag vill & "Allt går om man vill, ibland tar det bara lite längre tid"

En del saknar jag mer än andra



Lärke, min finaste kråkunge. Jag önskar att du kunde komma & vara med oss lite oftare. Vi saknar dig allihop & längtar tills vi ses igen ♥



Lilia bus, som knappt vill vara hos sin moster. Haha det ena barnet älskar mig & det andra barnet springer iväg åtta av tio gånger vi ses. Men charmig är du & jag passar på så fort jag kan & krama dig ♥



Systrarna med sina flickor.
Min pojke får jag nog muta riktigt ordentligt om han ska ställa upp på foto med oss.



Jodå, ibland lyckas jag fjäska för damen riktigt mycket & till&med få det förevigat.


Glad tjej...



Där fick jag kan jag lugnt skriva. Det där pappersgörat som jag hade att göra som jag så fint sköt upp till idag, låg imorse fint utspritt över hela vardagsrumsgolvet. Plastfickor, papper & tidningar hade åkt all världens väg under kattungars glada lek.



Jag behöver nog inte skriva att jag fick fart till att ordna det idag istället. Tur vi har djur som sätter igång oss här hemma.

I eftermiddags fick vi fint besök av Noodles, labradorens, två ägare. Vi fick chansen att fråga, berätta & visa lite av det som vi gjort & undrade lite mer över. Dom tyckte att hon gjort fina framsteg redan, på bara tre veckor, & dom tyckte även att det syntes att hon trivdes. Kändes riktigt roligt att få höra det. Vi har den senaste veckan lagt ner mycket tid på träning som inkallning samt lära henne att hon inte får skälla.

Med sig hade dom en papper från SRF, Sveriges synskadade riksförbund, i det pappret fanns alla moment med som en blindhund ska klara av. Ojsan hoppsan vad mycket det var, men så taggad jag blev. Tänk om vi lyckas få rätt på yrpannan & är med om att ta fram en blindhund, inte illa.
Dom hade även med sig en väst åt tjejen så att hon kan följa med oss dit andra hundar inte får gå. Med västen kan hon t,ex följa med oss in på affärer & cafeér & på så sätt kan vi träna mycket miljöträning.



Haha hon är så glad & viftar så mycket med svansen att den inte ens fastnar på bild.



Lite liten var den men den får duga tills nästa gång vi träffar husse & matte igen.



Det är med stolthet jag kommer att låta tjejen gå runt i den här västen med den här loggan. Trevligare & omtänksammare hundmänniskor går inte att hitta. Jag är så glad att jag har fått kontakt med dom.

Jag lovar att återkomma om det här när vi provat västen ute i stora världen för första gången.

Redan...



Efter fem dagars arbetslöshet så är jag redan uttråkad. Oj oj, hur ska detta sluta? Försöker så gott jag kan med att ringa runt & fixa & trixa, men idag var det en del som hade stängt. Konstigt tycker jag eftersom det inte är röd dag förrän imorgon & inte är det klämdag heller förrän på fredag. Ja bättre lycka med det i nästa vecka då.

För att fördriva tiden ytterliggare så har jag klippt min prins idag. Han blir så snygg varje gång det blir gjort, synd att han inte går att ställa ut. Fast jag kanske skulle ha testat ändå bara för skojs skull..? Om inte så hade jag haft något att roa mig med en dag eller två.



Mollie ville minsann oxå bli fotad & satte sig fint sidan om Oskar.



Tror faktiskt att jag ska ta tag i lite pappersgöra ikväll. Högarna & pärmarna har legat bra under vardagsrumsbordet i tre veckor, nu börjar jag dock bli less på dammet dom samlar på sig. Lite varm oboý & lussekatter till det sen är kvällen räddad.

STOPP STOPP STOPP

Det där med papper hände aldrig. Inlägget började skrivas strax efter middagen & var tänkt att det skulle bli klart då oxå, något kom ivägen.
Pappersgöra får vänta tills imorgon. Just nu sitter jag i min nya pyamas som jag fick i julklapp av min älskling & på fötterna har jag den bästa julklappen av dom alla, oxå från älsklingen.



Tänk att jag som vuxen har lyckan att äga ett par mockasiner, myspys.

Kortet!



Idag fick jag ett jättegulligt kort med en kul text, två dagar för sent, men fram kom det & ett litet gott skratt fick jag.



Idag är det din födelsedag.
Därför vill jag att du ställer
dig framför spegeln & säger...

...jag är vacker,
speciell & toppen!

Skööönt eller hur?
Att få säga sanningen!

Ja mamma & pappa, det kändes faktiskt skönt att få säga så till sig själv trots att jag nu har nått åldern tjugotolv. Tack för skrattet :)

Småroliga foto..



Idag åkte julgranen ut från vårt hus & ingen blev gladare än våra fina hästar. Julgran är nämligen en riktig delikatess enligt Miss, Cane & Mulle.





När jag ändå är igång med att ladda upp bilder så kommer det några till.

Dexter i full fart med att gräva grop i snön. Tror det är en av hans absoluta favoritsysselsättningar.



Våran handyman, Johan, hjälper oss att ställa tillbaka ett släp som vi lånade när vi skulle hämta en möbel till hunddagiset som jag hoppas så mycket på.
Johan fäste även släpet på bilen, körde bilen, bar möbeln ut på släpet, bar möbeln in på lon, körde tillbax släpet & som ni ser nedan, ställde tillbax det.



Vi tycker om våran handyman vi :)

Tre små söta hungriga kattungar.



Mitt skyltfönster jag gjorde sist jag jobbade i skämtaffären. I mitteln är det Batman, till höger Superman & till vänster Star Wars.


Slag...



Den här dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Fylld av förväntan & hundra frågor åkte jag till Arbetsförmedlingens informationsträff för dom som vill starta eget.
När jag såg att det bara skulle bli jag & Tove så tänkte jag bara på hur mycket tid vi skulle få till personlig hjälp, kändes kanon.

Men sen kom det som ett slag under bältet. Jag tillhör inte proritetsgruppen & alltså kan jag inte söka starta eget bidrag. Nyss ändrade regler från & med idag. Pengar saknas att hjälpa till & jag kan få annat jobb.

Så är det någon som har tips på hur jag går vidare från här så tas dom tacksamt emot. Min dröm ar att få vara med hundar hela dagarna. Att få utbilda hundägare till att förstå sina hundar. Så alla tips & råd är varmt välkomna nu.

Glamor?



Det här med hundar är allt annat än glamoröst & kul alla dagar. Speciellt de dagar dom bajsar inne på mattan. Men jag är inte arg, inte alls. Det var ju bara på den nya mattan, kunde ha varit värre.

Ska ni ha glitter & glamor så rekomenderar jag er inte till att försöka arbeta med hundar på heltid.

Tur att det finns rengöringsmedel & doftspray.


En riktig djurhelg...



Så var jul & nyårshelgerna över. Nja nästan iallafall, finns ett par helger kvar som har med julen att göra men dom innebär inte stress & planering i vår familj.

Helgen har varit riktigt lugn & mysig här hemma hos oss. Igår var vi ute & hårdtränade vårt lånetillskott, Noodle, på det som behövs ordnas innan & om hon ska gå vidare för att bli utbildad till blindhund.
Hon gör redan stora framsteg i vardagsträningen & vi tyckte att det var dags att höja ribban lite för henne. Så i onsdags så började vi med att hon skulle ligga kvar på kommandot"gå & lägg dig". Detta kan behövas vid tillfällen som när vi ska äta t,ex. Hon är nu så duktig att hon ligger kvar tills hon får nästa kommando "varsågod". Duktig tjej!



Igår blev det även hårdträning på att inte skälla så fort någon går utanför huset eller när någon knackar på dörren, fönstrena eller smäller i dörrar. En blindhund som skäller förstör för den blinda eller synskadade som då inte uppfattar viktiga ljud i vardagen. 
Det tog inte lång stund förrän tjejen förstod att om inte skällde så fick hon godis istället, det var så klart bra mycket trevligare så mot slutet tittade hon bara. Idag har hon inte skällt alls på oss när vi har stampat in. Åter igen, duktig tjej!

Nästa moment blev att gå fint i koppel utan att nosa på marken i tid & otid. Hon kan redan gå superfint & hon drar väldigt väldigt sällan i kopplet men däremot så luktar allt gott. Tjejen klarade även det med bravur.

Inkallningen då? Nja den får vi träna mer på, mycket mycket mer. Helst ska vi nog använda en longerlina så hon inte kan smita ifrån oss för det var just vad hon gjorde. Hon susade förbi mig i etthundranittio & jag riktigt kände hur det sprätte frihet i hennes kropp. Men tre av fyra är verkligen inte tokigt & vi är nöjda med henne.

Idag har jag hunnit med att sitta på min häst för första gången sen jag började hundutbildningen. Härlig känsla att pulsa runt ute i djupsnön på en tjej som blir 23 år i år. Hon är fin min Missi.



Att sitta på henne idag fick mig att inse hur mycket jag saknar henne. Men hur gärna jag än vill så räcker inte tiden till för att göra allt jag känner för & mår bra av. Men att pulsa i snön innan den här vintern är över är något vi måste göra igen.

Den här dagen blev inte så tokig trots allt. Det är ändå en dag som jag har börjat ogilla mer & mer dom senaste åren. Ska den flyta så här nästintill obemärkt förbi så kan jag lära mig att leva med den hihi.

Gott Nytt År!



Då var år 2011 kommet. Vi firade in det här hemma med god middag & en massa gotter i lugn & ro med Mio & alla våra djur. 
Det här är ett år som jag hoppas blir fyllt av en massa positiv anda & positiva tankar. Ett år där jag hoppas innerligt att mina drömmar slår in. Jag har så mycket vilja & så mycket drömmar som jag hoppas kunna få använda.

År 2010 har varit ett kanon år för oss här hemma. Även fast januari & februari var tunga för mig när jag gick arbetslös så visade det sig att allt skulle vända & jag skulle få min drömutbildning.
I mars fick vi veta att vi kunde få hyra huset på gården där hästarna var/är, obeskrivligt skönt eftersom Missi var högdräktig.



I april flyttade vi in & tack vare vänner så fick vi hela huset målat & klart invändigt på mindre än en vecka. Barnen fick vars ett fint rum, vi fick äntligen ett eget sovrum efter att ha sovit på en bäddsoffa i ett vardagsrum i över två år & hela familjen trivdes på en gång.

  

I maj tittade våran lilla prins ut, Mischiefs Hurrican. Till mattes stora glädje var det en hingst med en stor vit fin snöboll i pannan & tre vita strumpor på en isabellfärgad liten fölis.





I juni tog Tove äntligen studenten, som vi väntat & längtat efter den dagen. Vi hämtade även hem en häst till som var här över sommaren. Nippran, en gammal dam, pigg & framåt, snäll & mysig. Men allt det roliga hade ett slut & i oktober flyttade hon tillbax igen.





I juli kom mina föräldrar & systerdotter upp för att mysa med oss & mysigt blev det. Vi hade så trevligt & roligt & jag längtar tills nästa sommar när dom kommer upp, förhoppningsvis även då till cruisingen men det tror jag inte var aktuellt, snarare efter pappas födelsedag i juli.



I augusti började jag äntligen min hundutbildning. Nu, drygt fyra månader senare är jag klar & har klarat samtliga tre kurser med tre MVG. Jag är även redo för att hålla valpkurser samt hantera vissa problemlösningar med hundar.



I början var det lite svårt det där med att promenera med 8 små hundar samtidigt, men det gick ju det med till sist.

I augusti var det något annat stort som hände oxå. Våran goaste vän Annelie fick sitt drömjobb i Bangkok, Thailand & lämnade oss här hemma en vecka senare för att flytta dit. Oj vad det kom tårar när vi sa hejdå. Men nu har det gått fyra månader & till sommaren kommer hon hem på semester. Tills dess följer vi henne på hennes blogg.



I september kom spånet & veden. 30 kubik ved kastades in i veboan & 20 kubik spån skottades in i stallet. Skam den som ger sig.

  

Något annat som oxå kom i september var de här söta små flickorna. Nja, eller kom & kom, vi åkte ju & skulle hämta en men tog alla tre.



Men vem kan egentligen motså dom här sötlökarna?

I oktober var det inte så hemskt mycket som hände. Det gamla vanliga bara plus lite extrajobb på skämtaffären där det var dags för Halloween & halloween betyder klä ut sig på jobbet.



I november fick jag en förfrågan om ett sammarbete med två väldigt duktiga hundmänniskor. Jag fick börja vara med på deras valpträff i just november & sen var jag såld. Så mycket roliga människor & hundar det finns.



Men se där, promenaderna på hunddagiset gick som en dans efter tre månaders träning.

December då, ja det vet ju alla ni som läser min blogg att just den här månaden som varit har det varit väldigt mycket för oss. Ska ärligt säga att det var skönt med lite ledighet nu efter jul. Himla synd bara att det var som arbetslös men det ändrar jag snart på med lite positiv inställning.



Ja som skrivit innan, det här året har varit kanon. Nu ser jag positivt på framtiden & det här året.

Gott nytt år alla mina läsare.


RSS 2.0