En vadå???



Idag när jag kom för att hämta min lilla Loppa så möttes jag av en ledsen tjej. Hon hade nämligen lyckats få en spåga i sitt finger.

Dags för lite språkkurs: Spåga är ett ord för sticka och används flitigt i Skånelandet. Utalet är precis som det skrivs :)

Jag tror att det var den längsta jag någonsin har sett i ett litet finger & jag undrade lite förskräckt i smyg hur jag skulle lyckas med att få ut den.



Jag lyckades inte alls faktiskt. Det blev Tove, den lugnaste jag känner, som fick hjälpa Loppan att få ut den. Det tog bara en & en halvtimme, PHUU.

Men sedan var livet glatt igen & efter middagen så blev det en tur på hästryggen i det finfina vädret.



Efter turen så fortsatte det med bus. Det är ju tur att våran svarta lilla prins är så snäll som han är.


Vad tyckte ni?





Jag gillar den :) Tove tror jag kommer att spela ihjäl den :)

Sommar nu då?



För en vecka sedan så var vi & titta när vår vän & hennes familj släppte ut nästan alla sina mjölkkor. Tror det var cirka 50 kor som äntligen skulle få springa ut i dom stora fina hagarna efter den kalla vintern.
Oj vad lycklliga dom blev. Det skuttades & kastades till höger & vänster. Klumpiga stora djur som efter månader inne skulle få röra på sig ute i det fria, vilken lycka.
För oss som tittade på dom lyckliga djuren så kändes det som att sommaren hade kommit, för när korna släpps då kommer sommaren. Solen stod högt & vi satt i det gröna gräset & fick smaka god fika som var hembakt, mmm smaskens.

Tråkigt nog så försvann sommaren på eftermiddagen & den har lyst med sin frånvaro hela veckan.

I förmiddags så lös solen igen & luften kändes ganska varm. Är sommaren tillbax nu & tänker den stanna? Hästarna tyckte absolut att det var så när dom fick se oss fixa med deras sommarhage. Som dom sprang & visade upp sig. Haha Cane sprang & gnäggade & pratade med oss nästan hela tiden & Mulle tittade längtansfullt ut på det gröna havet med alla gula maskrosor som lös.

Nu går det fyra lyckliga hästar i en stor fin beteshage tillsammans & dom njuter som bara hästar på ett bete kan. Sommaren försvann tyvärr efter ett par timmar.

Men vad gör det när livet känns så här bra säger en lycklig Cane med vänner.



Så var det de här med att äta gräs. Svårt när halsen är för kort. Hur var det nu jag gjorde?



Titta, jag når ner om jag ställer frambenen långt ifrån varandra.


Men vad hände nu? En jättestor & tung klump sitter fast i andra ändan.



Att få lägga sig ner i knähögt gräs & rulla sig i maskrosor, det är livet det!


Planering & inköp..



Tiden fullständigt flyger iväg här hemma. Vi njuter, fixar & myser om vart annat. Jag är väldigt lyckligt lottad med allt runt om mig & med alla i vår familj med mig jämt. Jag kunde inte önskat mig mer just nu än det jag har.

Störst av allt här hemma just nu är att Tove tar studenten om mindre än två veckor. Som både Tove & jag har väntat & längtat efter den dagen. 
Från början, för två & ett halvt år sedan när vi blev tillsammans, var det mycket för att vi skulle kunna känna oss lite mer accepterade. Ålderskillnaden har alltid känts väldigt jobbig för mig & känslan av att vara tillsammans med en som går gymnasiet är svårförklarad. När någon frågade/ frågar vad Tove gjorde/gör så har svaret alltid varit att hon studerar, kort & gott.
På senare tiden har jag lagt åldern mer bakom mig. Vad spelar åldern för roll om vi är lyckliga tillsammans? Fast nu när studenten trampar i tröskeln så är jag ändå väldigt glad över att vi ska få börja ett annat kapitel i vårat liv tillsammans.



Gårdagen gick åt till att shoppa det sista till Tove i klädväg till studenten. Det blev ett vitt linne & en skjorta till dom vita jeansen. Men det var inte bara Tove som fick nytt, vi andra ska ju såklart oxå vara fina den dagen.
Jag köpte mig ett par kort svarta leggings & en vit kort kavajkofta med puffärmar som jag ska ha till min svarta EdHardyklänning. Sen lyxa jag till det riktigt med att köpa tre par skor oxå. Det går ju bra om man handlar dom på skopunkten, måste bara älska den skoaffären.

Den här sandalen hade jag tänkt ha på Toves student, om jag inte hinner ångra mig till ett par likadana fast med flätade band istället. Beslutsångesten råder i skodjungeln.




 Den här söta ballerinan & ett par vita tygskor var dom andra två paren som följde med mig hem.

Loppan fick en klänning, leggings & en kofta som hon ska ha på sig & Mio fick tre par shorts & en t-shirt, så han har att väja på.
Men bilder på kläderna får vänta för nu ska jag avsluta det här & sätta mig tillrätta med min finaste flickvän & smaska på årets första jordgubbar med grädde & socker.

Ha det gott alla :)

Ett försök...



Jag har aldrig tävlat förut på någon blogg för jag tror aldrig att jag ska ha någon chans ändå att vinna. Men när jag såg dom här supersnygga stövlarna i en tävling på den här bloggen, så kunde jag inte låta bli att åtminstonde ge det ett försök.




Själv..



Tove & jag är ett i nästan allt. Behöver jag åka till affären så är det vi som gör det. Ska Tove till diabetesläkaren så är det vi som åker. Behövs det städas så är det vi som gör det. Hästarna gör vi nästan jämt tillsammans.
Vi trivs nästan alltid i varandras sällskap. Ja jag måste skriva nästan för när Tove har PMS besvär så är hon hemskt men eftersom jag har ett j*kla skiftande humör när jag är stressad så jämnar det snabbt ut sig.

Idag är vi dock på olika håll. Det brukar vi ju vara när jag jobbar men idag är det ombytta roller. Det är jag som är hemma själv & Tove som är iväg på sin sista praktik innan studenten.
Känns faktiskt härligt att vara själv i huset tills klockan ett när Mio ska hämtas. Ser fram emot att hänga tvätten själv, gå ut i stallet & pyssla lite själv & passa på att bara vara med mina tankar om allt som ska fixas & ordnas inför skolavslutningar & student. Kanske jag hinner med att sy lite oxå. Måla hade varit kul.

Ojdå, jag skulle behöve mer än fyra timmar själv märker jag hihi.

Hjälp efterlyses...



av någon med stort modeintresse & bra ideér. Jag vet att jag har några sådana läsare så jag hoppas att ni eller någon annan med bra förslag tar & skriver en kommentar åt mig nu.

Vi tillbringade nämligen fem timmar med att leta efter kläder åt Tove som hon ska ha på sig till studenten. Jag då kan ni ju tycka att det är hon som borde fråga om hjälp & att det är henne ni ska hjälpa.

Men, låt mig då förklara lite närmre. 

JAG tillbringade FEM timmar i stan med MENSVÄRK, RYGGONT & YRSEL för att min älskade flickvän LIDER av BESLUTSÅNGEST när det gäller kläder.

Är ni med???

Hon lyckades på dom här fem timmarna hitta ett par jeans i vitt med lätt sliten look, supersnygga stuprör. Till dom hittade hon ett par urfräcka skor från Adidas i lila.

Föreställ er dom vita jeansen, dock inte dom på bilden, den är lånad.



tillsammans med dom här skorna



Vad har hon då till????

Jag har gett massor av förslag till henne, men antingen säger hon att de ser töntigt ut eller så är det för tjejigt med en massa trams eller så rynkar hon helt enkelt på näsan & då behövs inga ord.

Ni hör att jag behöver hjälp va? Jag vill verkligen inte tillbringa fem timmar till & leta efter något att ha upptill.

Hennes eget förslag är ett tufft linne, vitt med nitar på, men vad har man då till?

Jag säger det igen HJÄÄÄÄÄLP!!!!

Liten blir stor, snabbt...



Samma dag som Missi blev 22 år, igår, så blev hennes lilla son två veckor. Han växer så det knakar våran lillskit. Grimman, som var alldeles för stor när han fick den, är utspänd med ett hål både över huvud & runt nosen. Tre små ( eller små & små ) tänder har blivit synliga. Han har blivit grövre redan & lillprinsen mäter redan nu 1,09 m i manken (gränsen mellan var halsen slutar & ryggen börjar kan man förklara det som). Han är större än våran shettis, Mullebus hihi.

Bild på dom båda när Cane var inne på sitt andra dygn i livet.



Bild från idag, två veckor senare.

22 år...



Idag blir min fina nyblivna mamma till häst 22 år. Det har firats med morötter & äpple i middagen & ord som jag viskade till bara henne.


 
Som en hyllning till Missi på hennes dag så tänkte jag dela med mig av hennes historia.

Missi kommer från början från Irland, hon är ett Irländsk halvblod. Hon blev importerad till England av en toppryttare inom fälttävlan, tyvärr så har jag inte namnet på honom. Tanken var att han skulle ha henne till just fältävlanshäst men eftersom min Missi är lite klumpfotad ibland så gick det snart åt skogen med den planen.

Däremot så jobbade det en svensk tjej på den tiden i hans stall som föll för Missi & hennes hoppning. Tjejen heter Claudia Doria & kommer från Stockholm. Hon bestämde sig för att köpa henne & importerade henne till Sverige. Missi hamnade då på Enskede ridklubb, inte som ridskolehäst utan i privatstallet.

Claudia tävlade henne upp i 1,40 hoppning men sen började Missi peta ner lite för många bommar så hon bestämde sig för att avla på henne en gång. Det blev en liten hingst som föddes 1998.
Claudias bror blev sugen att tävla Missi så hon sattes igång igen men det blev samma sak & dom ville mer än Missi. Med en fin avkomma redan så blev hon därför avelssto.

För fem år sedan fick hon föl nummer fyra. Det blev hennes sista i Stockholm. Hon gavs bort till någon som sa att hon ville ha henne men som sedan sålde eller gav bort henne, det vet jag inte riktigt, historierna går isär.

Den kvinna som köpte/fick henne insåg snabbt att hon hade fått fel häst i sina händer. Missi ställde sig på bakbenen, vägrade gå framåt & va full av liv & tok. Kvinnan satte ut henne på annons men den bläddrade jag snabbt förbi. 18 000 kronor för en häst som skulle bli 19 samma år, det var alldeles för mycket enligt mig. En vecka senare så ser jag samma annons igen men priset stog då som 12 000 kronor istället. Betydligt rimligare så jag åkte för att provrida.

Efter det var jag såld, vilken häst & vilka steg.

I maj för tre år sedan flyttade Missi hem till mig. Jag hade då fått en häst för 7000 kronor men jag hade inte en aning om att det var en riktig pärla jag hade hittat.
Nu i efterhand har jag fått allt det här berättat för mig plus att jag även fick veta att hon aldrig har varit skadad eller sjuk men bäst av allt, hon är utbildad upp till medelsvår i dressyr. Vilken häst det faktiskt stog i mitt stall.

Vi har gått igenom mycket dom här åren, både Missi & jag. Roliga saker, så som långa uteritter, träningar, skogsturer, hoppförsök med en rädd matte på ryggen & dressyrtävlingar. Men ibland lite tråkigare saker som kolik & skilsmässa. Jag har hjälpt henne & hon har hjälpt mig. Djur kan verkligen vara fantastiska vänner. 

Jag har idag en stolt mamma, en pigg & glad häst som njuter av livet, men med mycket nerver utanpå kroppen.

Missi är en fantastisk häst & jag har henne att tacka för mycket... 


Ny vecka & nya tag..



Här verkar det vara dåligt med bloggning. Det beror helt klart på det fina vädret & den fina hingsten som står i vårt stall. Det finns så mycket att göra & njuta av nu så jag känner inte för att sitta framför datorn.
När vi bodde i lägenheten så fanns det inte så mycket att ta sig för mer än tvätt & dammsugning, det blev lätt att vi bara satt framför datan eller teven & ugglade. Nu däremot så finns det plats för att bara njuta av att ha en trädgård att sitta i.

Helgen har bestått av att träna Cane i att gå på en liten minipromenad i grimskaft & trava fint med matte utan att busa. Borsta & lyfta ben & krafsa lite i hovarna tillhör numera en varje dag träning & att lära sig att människor inte är några man leker med som med mamma. 
Cane är superduktig & lättlärd & matte är lagomt mallig när han flyger fram i hagen. Men som med allt annat som är nytt & konstigt så tar vi ett steg framåt & två steg bakåt innan vi till sist kommer tre steg framåt, med andra ord, allt är precis som det ska vara.

Vi fick nästan upp studsmattan i helgen oxå. Saknas dock två fjädrar, någon som vet om det är farligt? Plus att den var för j*kla hård att spänna ut så vi behöver nog lite draghjälp, men sen ska det hoppas & hoppas här hemma, kul kul.

Annars har våran helg varit lugn & det kommer den här dagen oxå att bli med lite plock & mys bara. Loppan har åkt till dagis & åker till pappa i eftermiddag, saknaden är redan jättestor efter henne. Tur att veckan kommer att gå fort så jag får ha båda mina älsklingar på samma gång igen.

Idag är det ingen vanlig dag....





För det är Lärkes födelsedag, hurra hurra hurra...

Jag hoppas att du får en alldeles underbar födelsedag med massor av gäster, tårta & paket. Vi här uppe tänker på dig hela dagen & längtar jättemycket efter dig.
Jag skickar massor med kramar till dig min älskade kråkunge & jag hoppas att du känner dom allihop. När vi ses nästa gång så hoppas jag att jag får riktiga kramar för jag saknar mina Lärkekramar jättemycket.

Jag spelar en låt till dig här oxå Lärke. Varje gång jag hör den så tänker jag på dig & den natten du föddes & moster var med & såg dig komma till oss. Den natten så vann den här låten en tävling & därför så är det en Lärkelåt. Glöm aldrig att du är en av mina nummer ETT precis som flickan sjunger i låten.



Jag älskar dig & saknar dig så otroligt mycket min finast finaste kråkunge. Jag längtar tills vi ses igen.


Finaste prinsen...



Det har som skrivit efterfrågats bilder på lilla prinsen & det bjudar jag mer än gärna på. Alla dessa är tagna imorse när dom fick komma ut efter frukosten.



Kan mamma beta så borde jag kunna. Matte har lärt mig att allt går om man vill :)



Hmm, vad har dom nu hittat på & slängt in. Lite modig måste jag ju visa mig fast att den ser lite småkonstig & läskig ut.



Hjälp, den rörde på sig..



Kolla så snygg jag är då.. Behöver matte tillägga att hon börjar bli lite smått nervös för den dagen inridning ska påbörjas. Tur att det är tre år dit, phuuu.



StolleCane..




Om man vill ha fart på mamma så kan man prova lite olika saker, som här t,ex när han biter i örat.



Annars kanske det hjälper om man biter i mammas flugskydd som ser så kul ut. Tur att Missi är gammal i gamet, synd att Cane inte har fattat det än hehe.

En händelserik dag för en liten bebis..



Underbara, underbara väder, ja nästan hela dagen får jag kanske tillägga. Har fina bilder från våran utedag idag som vi spenderade med Loppans dagis på förskolansdag. Men dom fotona får vänta tills imorgon, måste ta bort lite ansikte eftersom min blogg är öppen & det inte är alla som vill att deras barn syns på foto.

Efter att ha börjat dagen så mysigt med alla dagis,- 5-års, & förskolebarnen så var det dags att göra lite nytta. Två till tre kubik spån skulle hämtas & skyfflas in i Missis & Mulles boxar & till det som ska bli Canes box efter betet i oktober.
Vädret höll i sig ett bra tag & vi kände att turen var på vår sida. Den känslan varade inte länge. Det blev både muller & blixtrar & sen öppnade himlen sig. Cane såg något förvånad ut när vi kom men lycklig & lättad över att se oss. Äntligen skulle han få komma in från det blöta som öste ner från himlen, in i en torr varm halmbädd, trodde han iallafall. Nä när han kom in så låg det något vitt läskigt som hette spån & det tyckte hans matte att han skulle sova på, den niten gick inte, gnäggade han. 15 minuter senare sov han med kroppen i spånet & huvudet i luften.
Vilken dag för lilla bebisen & inte var det slut där. När det hade slutat regna så fick dom gå ut igen. Då bestämde prinsen sig för att utforska eltråden lite närmre. Det tror jag nog inte att han gör om, inte på länge menar jag, kanske två dagar då. Ja det var bara att bygga lite hage innan det var dags för kvällsrutinerna.



Svårt att nå ner till gräset med dom här långa långa benen.

Imorgon blir det fler bilder på Cane efter önskemål från Vera, hon som inte ens gillar hästar hihihi. Tror säkert att det sitter två söta, underbara, urgulliga systerdöttrar oxå nere i Vellinge som väntar på nya bilder.

Hörs imorgon igen..

Dagens bästa



är helt klart att Tove har fått jobb i sommar. Har vi tur så kanske dom har mer jobb efter sommaren, det vet man aldrig.

Det andra bästa är att Toves studentmössa kom idag, wiiiiie. Som vi har väntat & längtat efter den dagen då hon ska ta studenten. Svårt att beskriva en känsla som innehåller så mycket, förväntningar & förhoppningar, vuxen & jobb, frihetet på ett annat sätt.

Annat som är kul är att Cane blev en vecka inatt. Allt verkar vara bra med både honom & Missi & det känns som att den mest kritiska tiden med benfel på Cane & inflammation i Missi är över.
Idag har vi tränat på att borsta benen & magen. Det killas så förbaskat mycket att man måste försöka kicka matte, synd bara att matte låter så hemskt arg när man gör det.

Något jag är stolt över är att min dotter cyklar som raket susar genom luften. Det värmer i mammahjärtat när ens barn lär sig något nytt. Loppan är minst lika stolt som sin mamma.

Nu ska jag gå & säga godnatt till min dotter & därefter min son. Sen blir det till att hoppa in i duschen. Jag & Tove ska bänka oss framför teven & titta på sista säsongen av Despan i boxen. Saknar den redan så jag gör väl bäst i att njuta riktigt av den med lite popcorn & nybakad kaka & kola till.

Bock & galopp i mitt huvud...



När jag kom ut från Engelskan så var det strålande solsken & sommaren var här igen. Helt underbart är det & jag blir så mycket gladare.
Trots att jag fick ett himla trist besked idag angående min utbildning som jag skulle påbörja i sommar, så känns det inte alltför tungt tack vare det fina vädret. Tyvärr så backade tjejen som hade tagit sig an mig & jag står nu utan praktikplats. Men men, det är bara att hoppa upp i sadeln igen & leta efter nytt ställe att vara på.
Engelskan gick iallafall väldigt bra & jag har så mycket annat att glädjas över i mitt liv så positiv är jag ändå. Det finns fler platser jag kan söka mig till.

Måste bara lägga upp en låt som går på repeat i mitt huvud. När jag hör den så ser jag en Cane susa fram i vild bock & galopp eller så ser jag oss busa i  skogen om tre år eller så ser jag när Tove & han susar över hindrena.
Lite synd att dom sjunger "she´s like a" men man kan ju inte få allt hihi.



Delprov & träning..



Rena rama sommaren var det i Gnarp igår, helt underbart, 20 grader i skuggan. Det kallar jag gött & leva. Så där vill jag att alla dagar ska vara så att allt alltid känns lättsamt & härligt. Tyvärr så verkar det inte bli riktigt samma väder idag men ändå så hade vi 15 grader hemma. Så länge som himlen inte öppnar sig så är jag nöjd.

Just nu sitter jag på skolan & väntar på att klockan ska bli 11. Då är det dags för ett delprov till i det nationella i Engelskan. Jag är inte nervös men jag ser väl inte heller fram emot det.
Efter engelskan så väntar jobb & efter jobb så väntar Cane på lite träning. Han behöver träna på att bli borstad & lyfta hovar. Min hovslagares krav är att han ska tränas nu på allt som har med att lyfta ben & kratsa så att hon slipper en bråkig häst. Fullt förståligt enligt mig & jag gör det så gärna för henne vill jag inte förlora, hon är suveränt duktig på det hon gör.

Nu tror jag att jag ska gå & handla en dricka sen är det dags att gå till salen.

Tjingeling vi hörs nog senare..

Opp & ner, ner & opp......



Först upp som en sol & sen ner som en pannkaka. Vissa dagar är så bara, trist men sant. Det fanns så många måsten idag plus att det är måndag imorgon & då blir det ännu mer måsten. Jag orkar inte ringa runt, fixa & trixa, städa & plocka, tvätta & vika. Blää för sådana trista saker. En dag ska jag ha råd med en städerska som kommer & håller snyggt & rent åt mig. När den gör det så ska jag ägna mig åt sånt som är kul istället, som pyssla med hästarna & vara med barnen. & är det så att jag har råd med en städerska så har jag säkert lite extra pengar & då ska jag banne mig shoppa, göra utflykter & resa oxå. Jaaa det ska jag.

Så ja, nu känns det lite bättre igen när jag fick drömma mig bort lite..

Barnen hade skoj idag iallafall. Husägaren har köpt en åkgräsklippare som dom latjar runt med :)




En dag i solen..



Oj vad tiden springer iväg när man har bebis. Det var svårare att ha fölbebis än en bebis på armen. Eller så är det bara så att jag har lyckats att få ena v dom busigaste fölen som går.
Han springer på tråden i hagen, han suttar på tråden & plastbanden som vi har satt dit för att avskräcka lite, han leker & busar & bits på oss ja nämn det & han gör det.
Idag när vi gick till hagen så började han att bocka när han såg vart han skulle få gå. Så länge han är liten så går det ju bra att hålla ihonom men lite större så flyger matte snart efter honom som en liten har-skit. Här gäller det att visa vem som bestämmer redan nu & det ordentligt.



Vad gör du mamma..??

Men om vi ska plocka fram dom goda sidorna han har då, för sådana har han faktiskt många för att bara vara snart fyra dygn.
Han går till & från hagen i grimskaft, oftast jättefint, ett par gånger om dagen. Vi borstar honom & kratsar hovarna, under viss lek från en liten Cane men ändå. Vi kan gå in till honom när han ligger & vilar & mysa med honom & får lova att klappa honom på hela kroppen utan problem. & bäst av allt, vi pussas & myser hur mycket som helst.
Han är en så social kille som vill så mycket, nu gäller det bara att hitta balansen i rätt & fel & lära den lilla killen att det är vi & mamma som bestämmer.

Vi har varit ute hela dagen i det fina sommavädret. Jo så varmt & skönt hade vi det i Norrland idag. Vi har myst med Cane i hagen, ätit lunch, solat, myst med Cane i hagen & satt om tråden i hagen. Härligt härligt...

Men vi har även tagit en tur till Sara, hingstägaren, för att kika på hennes senaste. Hon fick nämligen en liten prinsessa till i torsdags natt. En fuxfärgad liten bebis som var lika social som Cane. Det var pussar & bus hela tiden. Skillnaden var bara att hon var betydligt mindre hihi.


Söt som socker..

Äntligen döpt..



Nu är namnet bestämt på fölis. Vi körde uteslutningsmetoden & det resultatet blev det namn som jag först kom på av alla.
Pride tyckte Tove men inte jag. Tornado skulle jag kunna tänka mig för att det var så gulligt smeknamn men Tove tyckte inte att det kändes rätt.
Summa sumarum, Hurricane är namnet & han kommer att kallas Cane som min syster föreslog. Beslutet var inte så svårt efter att ha sett honom i hagen idag igen.


Första gången ute..



Idag har prinsen & mamma varit ute i tre timmar. Det gick bra att få ut honom idag. Fick ha en stor portion tålamod & ett lugn så gick det.
Väl ute så var mamma jätte stressad i början & det var svårt för fölis att hänga med. Benen gick åt alla håll & kanter & farten han fick upp blev nästan för mycket ibland. Han lyckades iallafall hitta stoppknappen så det skedde inga olyckor, skönt!



Han blev modigare & modigare & efter ett tag så kom dom små bocken.



Efter tre timmar ute så sov han gott inne i boxen.

Så var det de här med namn..



Ja hur svårt ska det egentligen vara när det gäller det här med namn till fölisen. Jag hade mina förslag som jag själv gillade & som jag la ut här på bloggen för att få lite hjälp utav er.
Av dom förslagen så tyckte både ni & jag att det fanns några som slog lite mer & lite bättre än vissa andra.

Mischiefs Hurricane = Rackartygets Orkan   (kallas för Cane, Hurre, Murre)

Mischiefs Pride = Rackartygets Stolthet   (kallas för Peppe)

Mischiefs Tornado = Rackartygets Virvelvind   (kallas för Totte)

Alla dom här namnen är jättefina & jag har fastnat för dom alla, MEN, passar dom på min fölis då? Ser han ut till att heta något av dessa namnen?

Jag vill ha ett häftigt namn men ändå lite pampigt. Usch, varför tar jag inte bara Hurricane som var det första jag kom på. Eller Tornado (engelskt utalat) som låter så häftigt & som dessutom ger ett jätte gulligt smeknamn. Men Pride är ju pampigt om något fast jag tycker det känns lite tamt & kort.





Vad heter du?? Imorgon när jag kommer hem från jobb så ska du få ditt namn.

Om det är det någon som vill säga sitt om namnen så gör det GÄRNA. Han kan ju inte kallas fölis resten av livet hihi.

TACK!!!



STORT TACK



till er alla för alla era grattis & lyckönskningar, både här i bloggen, på facebook & alla era samtal & besök.
Igår hade jag besöksrekord på bloggen, ungefär lika många som jag hade den dagen jag bad Tove om en föralltid. Det är så kul att så många ville följa oss genom dom sista tre veckorna fulla av allt vakande & sedan gratulera, det värmer otroligt mycket.

Jag har fått lite frågor i kommentarerna som jag tänkte svar på nu:

* Prinsen har inte fått något namn än för matte har beslutsångets. Tar gärna lite hjälp till i ett senare inlägg som jag tänkte göra om just namn.
* Färgen tror jag håller i sig. Möjligtvis lite gulare som sin pappa kan han bli. Stjärnan är perfekt & ja, det var precis en sådan som jag drömde om i en eftermiddgaslur & som jag önskade :)
* Planerna med honom är att behålla honom. Han ska få ta över efter sin mamma som tyvärr börjar bli gammal & snart vill gå i pension. Tove kommer att stå för hoppningen i framtiden & jag dressyren, han ska alltså bli en allround häst om allt går som vi vill.

Fråga på om det är något annat ni undrar över, jag svarar gärna :)



Inatt, för första gången på 24 nätter, så har vi äntligen sovit i våran sköna säng. Dessutom har vi haft lyxen att få sova oxå, en hel natt, 10 timmar, woooow vad skönt det var.
Men så fort ögonen öppnades så var det första jag tänkte på lilla fölis & Missi som står i stallet. Gick genast ut för att se efter dom. Allt verkade ha gått bra för dom inatt & fölis var idag ännu piggare & starkare. Han gjorde snygga piruetter & hans stolta matte såg sig själv på hans rygg om några år på en tävlingsbana hihi.

Idag ska vi ta ut dom. Det får bli tio magplask om fölis så vill för ut & röra på sig måste dom båda två. Missis ben & mage behöver komma igång & fölis har en hel bunt med energi som måste stillas.
Medans dom är ute så ska vi passa på att planera Toves student för den närmar sig med stormsteg. Äntligen så ska även våra liv, efter två & ett halvt års väntan, få bli som alla andras :)


Kärlek..



Vilka dygn vi har gått igenom dom tre senaste dagarna. Haha nu kom det ju ut lite tokigt för egentligen så handlar det om tre veckor, men jag menar från det att vaxpropparna kom. Så fort dom visade sig så gick vi på helspänn här hemma. Allt vi hade bestämt & skulle göra föll i glömska & Missi stod som den största huvudpersonen i familjen.
Vi har alla blivit lidande av att vi har vakat & varit trötta men så här i efterhand så är det precis som när jag själv födde barn. När dom ligger där, alldeles nykläckta, blöta & fantastiskt underbara så glöms allt annat bort. Alla värkar & sammandragningar, illamåendet är som bortblåst & att jag var sjukskriven 6 månader var helt utfluget ur huvudet när bebisen låg på min mage.
Precis så var det när jag tittade på fölis inatt oxå. Tårarna steg i ögonen & jag minns att jag hann tänka, "Är det ett sto så tar vi ännu ett föl om 10 år" Haha ja som sagt vi glömmer snabbt. & är inte det kärlek så säg..

♥ Titta & njut av en helt underbar lite hingst som äntligen ville titta ut till oss ♥




Dom första 14 timmarna..



Han är så fin & jag är så lycklig. Tänk att han är våran fina prins. Vi har nyss kommit in från stallet efter att ha pratat lite med både prinsen & mamma.
Tanken var att försöka få ut dom i hagen så att Missi fick röra på sig om det nu skulle finnas rester av efterbörden kvar. Men det stannade just vid tanken. Vi trodde ju att fölis skulle vilja följa med sin mamma ut när hon gick men tji fick vi. Han tyckte inte alls om att lämna den trygga boxen.
För att inte skrämma honom för mycket så tog vi in dom båda igen & gav dom en paus. Nästa försök gick bättre men slutade med ett magplask på gången för fölis när han gav sig på att göra världens språng.
Jag tänker inte börja med att skrämma honom så det fick räcka för idag. Han gick lugnt & fint in i boxen efter plasket & då var jag nöjd.

Sen satt vi i boxen i säkert en halvtimme & bara njöt. Fölis la sig för att sova en stund & under tiden så smekte jag honom försiktigt över hals, framben & huvud. När han slappnade av helt så började jag smeka öronen & runt om ögonen. Oj vad han njöt, ja jag med, men det förstod ni nog :)

Här kommer en bildbomb på underverket, ca 14 timmar gammal.



Matdags..



Oj, titta, jag har en svans..



Dom här långa benen var svåra att gå med.



Som bebis så sover man nästan hela tiden.



Det här gjorde du bra min älskade fina Missi...

Välkommen Prinsen!



Äntligen, efter 354 dagar i magen & tre veckor & tre dagar över tiden så tittade han ut. Den 11 maj klockan 23.25 var han ute. När han väl kom så kom han fort & visade att han var en stark kille med mycket vilja.

Vi kom ut i stallet när framhovarna var ute, en halv sekund efter så var mulen ute. Jag såg på med lite oro men ändå med en stor tro på min fina Missi. Hon har ju trots allt gjort det här fem gånger förut. Inte ens två minuter senare var hela prinsen ute. En liten prins som genast kämpade för att komma upp till sin mamma.

Glädjen & stoltheten gick inte att ta miste på hos Missi. Där låg hon, lugn & sansad med en stor portion nöjdhet.


Här är fölisen 10 minuter.

Missi kom upp på benen men la sig snart ner igen. Efterbörden skulle ut & varför vänta längre än en halvtimme. Tyvärr så hamnade den bakom henne i ett hörn & jag hade ingen chans att få undan den innan hon trampade på den. Nu vet jag inte om revan är gjord av henne, av mig eller att den helt enkelt gick sönder innan den kom ut. Får hålla extra stor koll på henne så att hon inte blir dålig.

Medans efterbörden skulle ut så skulle fölis testa sina vingar, eller jag menar ben.



En halvtimmel gammal så stog han för första gången.

Missi är en superbra mamma redan. Hon tvättade av honom överallt & slickade rent i näsborrar & mun. Hon hjälpte honom att hitta till juvret eftersom han hade lite svårigheter med det. Vi sprutade in en deciliter mjölk i munnen på honom så att han skulle få lite smak för det & sen backade Missi till så att han hittade rätt.


Mmmm vad gott..

Han blev bara ljusare & ljusare för varje minut som gick. Från att vara en blöt mörk kille till en torr ljus fin kille. Påminner lite om sin pappa i färgen.



Vilken stilig prins det här blev.



Imorgon kommer det fler bilder & jag svarar gärna på frågor om ni har några. Nu är den här stolta hästägaren trött & tänker lägga sig framför teven & slå igång Despan, för det hann jag ju aldrig förut.

Hoppet??



Missi vandrade av & an i hagen halva eftermiddagen & stod & skrapade med hoven i marken. Hon verkade mer orolig än vanligt & mitt hopp växte stort.
När hon sen gick in för natten så var hon lite smått orolig till en böjan plus att mjölken sprutade ur henne precis som i morse.
Hoppet har dock sjunkt lite nu eftersom hon nu verkar lugn & ser ut till att sova. Visserligen är det så många ston som ska föla gör, men från att ha varit väldigt aktiv i hagen till att sova, hmm, känns så där hoppfullt.

Så nu tänker jag trösta mig med att titta på Despan-boxen som jag snart har plöjt igenom under alla dessa vaka nätterna.

Mer mjölk..



Nu har jag pratat med vetrinären. Hon tycker att jag ska mjölka ut mer råmjölk & ställa det i kylen så jag iallafall har lite att ge. Men det blir verkligen lite, 4 dl, i förhållande till vad fölis egentligen behöver, 4-5 liter. Men alltid något för att hjälpa fölis till en bra start.

Vetrinären vågade inte säga vad hon trodde om hur långt det var kvar. Hennes kommentar till det hela var att det kan komma inatt men det kan lika gärna vara en vecka kvar. Hehe kul hör du du..

Nu ska jag mjölka & sen ska jag försöka sova lite så jag orkar med lite fler nätter.

Mjölk...



Missi sprutar mjölk. Så fort hon rör sig så kommer det mjölk i massor. Inte så bra eftersom det är viktig råmjölk hon förlorar. Vi har mjölkat ur en deciliter åt fölis så att den iallafall får det i sig.
Nu väntar jag på att vetrinären ska ringa upp mig så jag får veta om jag ska mjölka mer eller låta henne vara. Om hon ska gå ut eller bli inne & höra hur långt dom tror det är kvar nu.
Visserligen så har dom, precis som jag, trott att det har varit nära i 3 veckor men nu har det hela tagit en rejäl vändning med allt som har hänt med vaxproppar & mjölk.

Återkommer så fort jag har pratat med dom så att ni oxå får veta hur det ligger till :)

En vädjan..



Men åååååååhhhhhh....... Hur länge ska vi behöva vänta? Fölis skulle ju vara ute nu..? Hur länge kan en häst med fulla tecken hålla en fölis inne?

Ikväll rann det ur hennes bak & hon gick fram & tillbax i hagen så vid sex-tiden var vi tvungna att ta in henne. Vi tvättade henne & gav henne mat & sen lät vi hästarna få kväll, något för tidigt men för Missis skull.
Ändå händer det inte mer. Hon äter & sover & äter lite till.
Jag orkar snart inte mer. Ovanpå all min trötthet så har jag dragit på mig värsta förkylningnen & svettas & fryser om vart annat plus huvudvärk & yrsel.

Missi har idag gått över tre veckor plus två dagar, 23 dagar. Hela livet med allt som måste & borde göras står på time out bara för att den här fölisen inte vill titta ut.

Så snäääääälla fölis, titta ut nuuuu, för min skull, snälla..

Inatt jag drömde något som...



Eller inte inatt utan när jag tog min eftermiddagslur för att klara av att sitta vak den senare delen av natten. Då drömde jag om Missis fina fölis som är på väg.
Det var en pigg liten hingst som var rejäl i kroppen, precis så som jag vill att den ska se ut. (Ja nu vet jag att den inte kommer att se rejäl ut när den kommer ut men ändå :) )
Färgen däremot fick jag inte riktigt grepp om i sömnen. En gång var den brun med ljus man & svans (låter som en dröm i mina öron iallafall) eller så var den brun med svart man & svans, tre vita ben & en ganska stor stjärna.

Det bästa av allt är ändå att jag har fått bevis nu på att den verkligen är på väg. Dom sista tecknena har nu visat sig & det är nu en fråga om timmar upp mot ett dygn enligt dom flesta googlingarna & böckerna jag har läst.
Mjölken är vit & klibbig precis som den ska vara när den är klar, så råmjölken åt fölis med alla viktiga ämnen till immunförsvaret finns där.
Plus att ikväll när Tove tog in hästarna så såg hon vaxproppar. Vaxproppar, för er som inte vet, är råmjölk som har pressats ut & satt sig som en droppe, en på varje spene. Det är inte alla ston som får dom, cirka 50% vad jag har förstått, men för dom hästarna som får vaxproppar så är det ett bevis på att det är en frågan om timmar kvar enligt vissa, enligt andra ett dygn.

Jag hade tänkt lämna fortet imorgon för en stund eftersom vi börjar bli bra less på att vara hemma men helt plötsligt så ångrade jag mig. Nu är inte tiden för att lämna henne ensam om jag vill vara me på fölning känns det som.


Vill du ha en ny design?



Hittade en header bland mina bilder som jag gjorde till Alex, en barndomskamrat, för ett tag sedan. Hon valde nummer två av dom jag gjorde åt henne. 
Hade nästan glömt bort nummer ett & jag tycker att det är synd att den inte ligger på en blogg :)
 


Grundfärgen, den som är svagt lila, kan jag ändra till vilken färg som helst. Ljusgrå med svart/vita bilder kan ju bli riktigt snyggt t.ex.

Är det någon som vill ha den här headern & designen så hojta till. Jag ändrar färgerna som du vill ha dom & naturligtvis ändrar vi texten & fotona oxå.
 
Här kan ni se hela designen...

Nu då??



Tredje inlägget på mindre än två timmar, ja så kan det bli om man först är glömsk & sen hittar något nytt att skriva om :)

Jag kom nyss in från stallet efter att ha nattat mina älsklingar & har lite nyheter om Missi. Som ni säkert är många som vet så har Missi idag gått över tre veckor exakt. Det innebär oxå att hon har haft fyllt juver i tre veckor, varit mjuk i baken & varit slapp i vulvan exakt lika länge. Alla tecken på fölning för länge sedan, detta vet ni oxå.

Men i kväll har jag lite annat att tillägga till tecken på fölning. Missi rullade sig två gånger nästan i panik ute i hagen innan hon skulle in & när hon väl kom in i boxen så rullade hon sig nästan på en gång där med. Hon åt först av hö & kraft samtidigt för att sen knappt röra maten. Hon kliade sig & tryckte baken mot boxväggen & var besvärad där bak. Det droppade mjölk när Tove tvättade hennes spenar & mjölken var genomskinlig som den ska vara när det är cirka ett dygn kvar, inte gul som den är innan det är klart för fölning.

Ja mina vänner, detta tolkar jag som att vi har ett föl inom cirka ett dygn. Har jag fel nu då blir jag riktigt förvånad.

För att göra en lång historia kort..???



Men jag har ju glömt bort att berätta vad det var Caroline gjorde & hur det gick. För att ni ska få en bild av Caroline & det hon gör/har gjort för mig & mina djur innan så ska jag skriva ner det lite kort & snabbt.

Allt började med att min älskade Missi bettedde sig väldigt konstigt för cirka två år sedan. Jag hörde med vetrinärer, ridlärare & hästvänner, men ingen visste varför Missi hade tvärvänt & inte ville göra något alls. Hon hade ju inte ont & hon åt & drack som vanligt, allmäntillståndet verkade hur bra som helst. Jag testade hormondämpande & ändarde foderstat men inget fungerade.

En dag reste sig Missi med Tove på ryggen & gick över. Då insåg jag hur farlig hon hade blivit & det var oxå då jag bestämde mig för att jag nog måste göra mig av med henne, hon trivdes ju uppenbarligen inte hos mig & med det livet hon hade tänkte jag. Tårarna som kom varade länge & jag mådde såå himla dåligt över det som jag trodde skulle bli mitt beslut.

Men allt sker av en mening & precis i samma veva som jag hade dom här problemen & stod inför ett jättebeslut om hur jag skulle göra med Missi så gjorde Caroline reklam för sitt företag genom vår ridklubbs hemsida. Jag tog kontakt med henne & idag vet jag att det var det absolut bästa jag kunde ha gjort för Missi.
Caroline fick veta att hon led av svår huvudvärk & hade spänningar i nacke framför allt men den spänningen ledde vidare ut i hela kroppen.
Med Carolines kommunikation & healing på min häst så var Missi på topp igen efter bara 4 månader ungefär. Visst krävdes det mycket av mig oxå men utan Caroline hade jag nog inte haft min häst kvar. Vem vet, hon hade kanske inte ens varit i livet, allt för bara lite huvudvärk & spänningar.

Ja den här berättelsen blev ju inte så kort trots allt & ändå har jag kortat ner den hur mycket som helst. Det var mycket mer som var tokigt med Missi men det får jag berätta om i ett annat inlägg om någon är intresserad av att höra den berättelsen. Idag mår hon iallafall prima & väntar, som ni alla vet, sitt sjätte föl.

Nu var det iallafall dags för Caroline att få prata med Mulle, min shettis, eftersom han lider av hosta & låter trång. När jag rådfrågade vetrinär så fanns det inte så mycket att göra åt det mer än medicinering på vår & höst. För mig är inte det hela historien & jag ville återigen ha Carolines hjälp.

Det Caroline fick veta var just att jag undrade hur han mådde & om han hade andningsbesvär & led av det. Caroline ställde därefter följdfrågor & det här samtalet, nerskrivet av Caroline efteråt.


Samtal med Mulle 2010-05-07                      25 min

·         Jag vet inte, har jag något att säga?

·         Caroline: Matte har lite frågor om dina andningsbesvär

·         Jag? Jag andas väl bra och lever ju här

·         Caroline: Du tänker kanske väldigt positivt just nu?

·         Men låt höra, så ska jag förklara hur jag har det! (Rösten är lite som ”kom igen nu, så ska jag bevisa dig fel”

Varför har du andningsbesvär? Vad kommer dom ifrån?

·         Vissa partiklar

·         Visar en bild där han hostar till och jag ser hur buken drar ihop sig, som att problemet sitter nere i lungorna inte i halsen

·         Det rör sig runt och klibbar ihop, tillslut vill kroppen separera på dessa och då hostar jag

·         Jag har ett reningsbesvär i kroppen, hela kroppen skulle behöva bli ren på insidan

·         Det är som att jag skulle vilja borsta insidan av halsen, vilket man inte kan göra men så känns det

Lider du av det? Mår du dåligt av det?

·         Jag är van vid att allt inte är perfekt med mig, hur skulle jag annars vara jag?

·         Caroline: Vill du få något mot det? Så att du kan må bättre? Jag vet inte, jag har haft det så länge så att det är ju liksom ”jag”. Hur skulle allt vara om inte ”jag” fanns längre?

Vill du motionera och gå framför vagnen? Hur mycket? Tänk efter på hur du mår under tiden.

·         Då lever jag ut allt!

·         Det är det som gör livet värt att leva

·         Så klart att det inte är det enklaste jämt, men jag njuter så vidunderligt av det

·         Jag kan själv ge en signal när jag inte kan längre.
Caroline: Menar du att skritta eller trava?
Trava kan jag bara korta bitar, då signalerar jag genom att sakta ned. Det vet jag att jag inte kan för länge, så då måste jag lugna ned mig.

·         Men jag orkar inte motionera så varje dag

·         Gå två dagar sedan trava lite nästa dag

Kan matte göra något för att du ska må bättre?

·         Mjuk massage

·         Caroline: Vart då?
I början av strupen, visar en bild där han stryker underifrån från ganascherna och nedåt, just vid böjningen, inte längs hela halsen

Caroline frågar om han vill prata om något annat

·         Jag har inget behov av att prata, matte känner mig ändå

·         Jag är lite fristående, men jag visar när det är allvar

·         Så händer det något och jag inte orkar längre, säger jag till

·         Fast jag blev lite peppad av pratet, på det sättet att jag känner mig livfull!

 

Det här är så mycket min häst & det går inte att ta miste på vem det är hon har kommunicerat med. Visst kan jag förstå er som tänker, men det där hade vem som helst kunnat skriva ner, så kan jag bara säga NEJ! ABSOLUT INTE!
Det finns ingen annan mer än Mulle & Tove som vet att Tove hade masserat Mulle exakt som Caroline beskriver att Mulle vill. Inte ens jag visste om att Tove & Mulle hade gjort det. Caroline kan omöjlig fånga hästens personlighet som hon har gjort om hon inte hade pratat med honom heller.

Men alla tror på vad dom vill & jag väljer att tro på det här. Nu ska det bli örter åt Mulle i hopp om att han ska få det lite lättare med andningen.


Jaaaa, duktiga du :)



Den nöjda flickan med alla skorna från igår, är idag ännu mer nöjd. Hon har nämligen lärt sig att cykla helt själv, utan stödhjul. Lyckan i hennes ansikte när hon fick fart på cykeln helt själv första gången är obeskrivlig. Jag hade turen att lyckas få första trampen på film, krävdes några omtagningar innan bara :)



Sen tränade hon hela eftermiddagen på att cykla & nu kan hon det. Haha hon frågade mig alldeles nyss om hon fick gå ut & träna men snart är det dags för sängen så det får bli imorgon.

Vi har haft en underbar dag här hemma idag. Det har varit riktigt varmt & skönt så vi har gjort så mycket vi bara kunde ute. Bland annat krattat, rakat min fina Oskar & fikat. Hoppas att det blir lika fint imorgon, allt känns så mycket lättare när solen lyser.



Husen sett från hästhagen. Det röda huset är det vi hyr. Det sitter ihop med stallet som är till vänster. Den lilla röda lekstugan är Moas men den får Loppan låna hur mycket hon vill.

Det här är verkligen livet att få bo & leva så här. Jag kunde inte önskat mig mer än allt det jag redan har. Att få vakna upp & veta att jag har en underbar familj, att ha lyckan att hyra ett hus så här med mina fina hästar samma gård, att se barnen så lyckliga & glada över att kunna gå ut & in som dom själva vill. Vilken frihetskänsla allt det här ger.

Stilrent..



Den här har jag knåpat ihop nu ikväll/natt.




En enkel & stilren design, precis som Helena ville ha den. Kika på hela här..

En nöjd flicka..



Dom här fyra paren skor handlade min dotter idag.



Om ni bara hade sett hennes min när hon gick där inne på skopunkten, med sin stora peng som hon fick av mormor & morfar i påskpresent.
Oj så nöjd hon var & oj så glad & nöjd hon är över sina inköp. Ett par dagis-sandaler & dagis-stövlar, ett par tygskor att vara fin i hemma & ett par kalas-skor. Skopunkten är kanon när barn som växer fort behöver en helt ny uppsjö av skor.
När hon gick med sina nya vita skor med hjärtan på så sa hon stolt:
-Mamma nu ser jag ut som en riktig tjej!

Gulliga, gulliga flicka...

Eftersom Tove gjorde alla prov så hann hon inte med att handla studentkläder. Jag handlade dock lite som hon kunde prova hemma & till veckan så ska vi in & göra stan riktigt så vi båda blir klara för den stora dagen.
Efter stan hämtade vi Loppans kompis på dagis & med två femåringar, en granne, Mio & hans kompis, så sprang eftermiddagen iväg fullständigt.

Nu sitter jag här & vakar igen. Under tiden så pysslar jag med en blogg åt en tjej, käkar godis & gluttar runt på fejjan. Tove sover, förkyld & troligtvis febrig, stackarn, så henne vill jag inte störa. Bara inte jag oxå blir dålig, det har jag Absolut inte tid med..

Smartskaftet..



Men vad duktig jag var inatt då. Vaknade i vild panik imorse av att solen lös så fint där ute. Började frenetiskt leta efter mobilen som jag hade ställt på varje timme inatt & hittade den, under mig, i soffa. Jag hade inte vaknat en enda gång inatt av klockan.
Smartskaft kallade jag mig själv & for upp ur soffan & ut i stallet. Phu, inget hade hänt. Haha jag som inte vill annat än att fölis ska titta ut blev faktiskt lättad när jag såg att det bara var Missi boxen hihi.

Idag tänker vi lämna fortet här hemma för en liten liten stund. Det blir att göra en snabb tripp till stan. Tove ska in & göra fyra prov, håll tummarna för henne är ni snälla, & jag & Loppan ska shoppa skor & gummistövlar åt henne. Hinner vi så ska vi även kolla studentkläder åt Tove. Vi har ordnat med fölvaka av en kompis, tack för det Lena, & Sara, hingstägaren, är beredd på att göra en utryckning om något händer när vi är borta.

Jag har en annan rolig grej på gång idag oxå. Eller jag & jag, nu tog jag i lite eftersom jag tyvärr inte besitter den gåvan som krävs för det som ska göras. Jag har ringt en tjej som heter Caroline för att få lite hjälp. Klicka på hennes namn så får ni en liten ledtråd. Ska bli spännande att komma hem sen & få läsa mailet.

Ha en bra dag alla ni, det tänker jag ha..


Livsnjutaren..



Är man dräktig, tjurig & grinig så har man vissa förmåner här hemma.



Som att gå helt själv i en god gräshage.


NADA!!!



Lite uppdatering på föl fronten:

Det händer INGENTING & jag är riktigt trött på att vaka just nu. Hon har nu gått över två veckor & fyra dagar räknat från sista betäckningsdatumet. Räknat från första betäckningen så är vi nu uppe i tre veckor över tiden.

Vi ser nya små förändringar på hennes kropp hela tiden som är tecken på att det skulle kunna bli fölning precis när som helst men ändå så händer det inget. Missi kan knappt gå längre. Hon vaggar fram som en anka & det ser ibland ut som att hon har gjort på sig. Juvret ser ut som att det ska sprängas & slemproppen gick för en vecka sen imorgon.

Det känns som att Missi försöker snuva oss på att vara med på fölningen så igår lurade vi henne lite. Vi sa att vi inte tänkte vaka henne mer & gick faktiskt & la oss. Istället för att vara vakna hela natten så ställde vi klockan varje timme & smög i fönstret.
Inte blev det någon fölis för det men vi känner oss utvilade för första gången på länge. Att efter 16 vakna nätter få sova var helt underbart. Kanske finns det en mening med att vi ska vara utvilade till just inatt..??




Envisa, tokiga, fina häst...

Mattes killermachine..



Vi har en alldeles utmärkt musjagare i vår familj & det är inte någon av våra katter, Nä det är min hund som är grym & jag är stolt över honom. Han har imorse lyckats fånga två små möss som tyckte att dom skulle flytta in till oss. Han har även lokaliserat vart dom kommer in så vi har idag kunnat täta bakom diskmaskinen så nu slipper vi förhoppningsvis dom inne i huset.

Mattes egna killemachine, du är helt fantastiskt grym, mattes stolthet..



Han är själv bra nog stolt oxå där han sitter i under diskbänken där han fångade en utav dom.

Loppan är hemma..



Dag 16 på väg mot natt 16, men jag kämpar på med vakandet. Känns så där roligt nu bara & jag börjar få ont om ideér till att fördriva tiden. Har mina funderingar på att baka inatt men när klockan väl har slagit 23 & Medium är slut så är även jag slut. Då blir jag kvar i min sköna soffa med popcorn & choklad, Despan rullar igång, sen är jag fast.

Loppan kom hem till oss igår. Inte klokt vad jag saknar henne när hon är hos pappa. Loppan är i en fantastisk rolig ålder nu. Hon testar gränser, hon är liten, hon är stor, min Loppan är underbar. Hjälpsam, omtänksam, snäll, artig, hon är en fin liten prinsessa som jag är väldigt stolt över.
Hon blev jätteglad när hon såg att myshörnan var klar. Ska se om hon vill krypa in där ikväll när det är dags att läsa kvälls sagan.

Jag & Loppan åkte till Sara igår, hingstägaren, för att titta på Pepsis föl. Pepsi är Loppans favorithäst så lyckan var stor när vi tog en snurr dit om. För min del gjorde det bara längtan efter min fölis ännu större. Titta på bilderna så förstår ni nog varför :)



Här är Corall endast fyra timmar gammal, tyvärr dålig bildkvalite eftersom det är taget med mobil i mörker.



Fortfarande mobilfoto.



Hur söt får man bli hihi..

En orkan i magen..



Nu har vi suttit vak i 14 nätter, till vilken nytta då känner jag nu. Ska den bo kvar i Missi för alltid? Jag har ju vräkt den, precis som Danni, hennes bebis lyssnade ju, kan det inte gälla en häst oxå? Dannis fina prinsessa finns föresten på hennes blogg nu, helt underbart söt.

Räknat på Missis första betäckningsdag så har hon nu gått över två veckor & fyra dygn, räknat på sista betäckningsdagen så har hon gått över två veckor & ett dygn.
Igår natt hade hon väldiga värkar & låg ner flera gånger, det syntes att det var lite tufft för henne då. Igår på dagen fick hon en minimalisk slemmig blödning & ett litet hopp tändes om att det var ett tecken på att det skulle hända något. Men nej, lika besviken som alla andra 14 dagar & nätter blev jag.

Nu går vi in på dag & natt 15 att vaka. Känns tung & tröttsamt men längtan efter fölis har inte blivit mindre. Den gör sig påmind varje dag genom att sparka & buffa på mig där inifrån. En riktig liten vilde är det & med den farten envisheten så lutar namnet numera åt Hurricane. Men det är inte bestämt än & jag verkar ju ha gott om tid på mig att fundera.

Till en prinsessa..



I väntan på att fölis ska förstå sin vräkning så har jag roat mig med att pyssla till hemmet. Dels hade jag en gnutta energi över men mest gjorde jag det för att jag hade avlagt ett löfte åt min lilla dotter. Hennes myshörna skulle vara klar tills nästa gång hon kom & det är imorgon.

Löfte är ett löfte så den här lördagen har ägnats åt att sy så nålen på symaskinen har glött.

Nåla är inte det roligaste görat men ett måste om man ska sy.


Sy är däremot roligare.


Men roligast är ändå när man är klar & ser det fina resultatet som jag vet kommer att göra en prinsessa väldigt väldigt lycklig.






RSS 2.0