Samtalet..



Idag har jag ringt det efterlängtade samtalet till vetrinären. Tyvärr fick jag inte det svaret jag ville riktigt än. Jag måste vänta tills imorgon med att se om hon blir friskförklarad. Imorgon har det nämligen gått mer än ett dygn sen hon fick sista antibiotikan & sista smärtlindringen. Fast som det ser ut idag & vad vetrinären tyckte så pekade allt åt rätt håll.
Promenader kunde få vänta ett par dagar så att hon inte blev överansträngd i benet direkt men däremot så kan hon gå bete med alla andra hästar om hon inte visar något imorgon såklart. Är inte speciellt orolig för att hon ska fara illa av att gå med 5 andra hästar på bete heller. Hon är ledarsto & har varit de nästan jämt ( utom ett tag när hon gick in i "väggen" ) plus att hon känner tre av dom & två av dom är små ponnisar från ridklubben & dom är nog inte speciellt ranghöga.

Sen den fråga som jag tyckte var viktigast. Hur tar jag hand om hennes mugg & framtida sår?

Alla säger olika & alla har olika tips & ideér. Jättekul & jättebra men nu kör jag på vetrinärens linje ett tag & ser hur det blir.
Sårskorporna som blir av muggen ska INTE rivas bort, är dom mogna så trillar dom bort själv. Muggen ska däremot tvättas ren dagligen med Hexocil för att undvika &/eller döda bakterier.
Salvan jag använder heter Salsyvase (tack för det underbara tipset Catherine) & den mjukgör så att sårskorporna trillar av lättare när dom är mogna. Den salvan kunde jag absolut fortsätta med.
Så nu blir det till att smörja in med salvan så att skorporna blir mjuka & tvätta bakterier varje dag med Hexocil. 

Har ni där ute några andra tips mot mugg så tar jag ändå tacksamt emot dom. Det kan ju vara så att jag kommer att behöva testa något annat i framtiden, men just nu kör jag så här tills jag vet att Missi är helt återställd från Lymfangiten & tills dess att svullnaden är helt nere.


Söta Cane ikväll när vi gav Missi kvällsfodret. Han kämpar på med en äpplebit som han fick.

Hej Moa & Max!



Jag mår jättebra här hos AnnSofie & alla dom andra i deras familj. Lova kommer ut & pratar med mig jämt & Tove plockar goda maskrosblad som jag tuggar på hela dagarna.
Jag har fått sällskap nu oxå, av två jättesöta flickkaniner i buren brevid. Dom brukar jag sitta & prata med genom gallret.
Det har varit fint väder nästan ända sen ni åkte utom idag när det regnade, åskade & blixtrade, men då satt jag under äppleträdet så jag blev inte blöt.
Hoppas att ni har det kul på eran semester nere i Skåne. Jag har det jätteroligt på min semester här hemma.

Många kramar från er lilla Skuttis...








Duktig vovve..



I vår familj så har vi en svart & vit familjemedlem. Han är smart & superduktig, lär sig fort som bara den & älskar att leka & jobba. Dom flesta av er vet vem jag skriver om nu, allas våran egen Dexter.



Nu har det här underverket lärt sig något nytt. Han kan något som jag aldrig har hört att en hund har kunnat innan. Det mest fantastiska av allt är att han har lärt sig det här helt utan träning. Han har bara iaktagit oss på avstånd, i smyg, i hemlighet & vips så visade han oss det igårkväll när vi var ute hos hästarna & inte kunde se honom.


(Japp, jag sover med duntossor på mitt i sommaren, titta nu på bäddningen istället)

Han kan bädda av sängen överkastet & puffa till täcket & kuddarna till honom & Oskar, vår andra lilla söta hund. Visst var det fantastiskt då???? Det var så fantastiskt att jag inte trodde på det riktigt. Tänkte att jag hade gjort det & gått & blivit senil eller att det var Tove som hade fått en snurr & glömt att hon gjorde det.

Men nejdå, idag visade han oss igen, när vi hade som mest & göra & inte tittade.



Den här gången valde han att göra det lite mer diskret. Han drog bara bort en liten bit i ena hörnet & istället för att puffa till kuddarna åt Oskar så valde han att bära upp Oskars egna kudde åt honom, himla omtänksamt, eller hur??? Till sig själv tog han upp det goda benet så han kunde njuta ordentligt.

Ibland bara älskar jag den här hunden, hmmmm....

Klart!



Dom senaste dagarna har livet varit fullt av tårar, oro, sprutor & tvättnig av ben. Men allt vi har gjort för Missi har gett ett stort resultat. Idag syns nästan ingen svullnad alls mer än över hasens del ( mittersta delen bak på benet ). Hon är visserligen lite svullen på skenbenet oxå men det har hon varit sen jag köpte henne för tre år sedan, tillhör åldern & försvinner efter en kvarts skrittning så den är jag inte alls orolig för.
 
Idag var det dags för den sista medicinsprutan & imorgon ska jag äntligen få ringa vetrinären & ställa mina tusen frågor. Är hon friskförklarad? Ska jag ha lite extra medicin utifall att? Hur mycket & långt ska hon promeneras med? Kan hon gå på bete med andra? & sist den viktigaste frågan av dom alla: Hur gör jag bäst för att ta hand om sår på benet så att jag slipper låta henne utstå allt det här igen??

Eftersom vi inte riktigt har kunnat slappna av dom här dagarna så har våra andra hästar fått komma i andra hand. Mycket vila på så pigga & arbetsglada hästar. Idag var det iallafall deras tur & lyckan var total i både Mulles & Loppans värld :)





Härliga sommar, låt den fortsätta så här nu utan fler hemskheter...

Wiiieeee...



Idag är Missi helt feberfri & går på ordentligt nästan utan att markera på benet alls faktiskt. Känslan är obeskrivlig. Vilken berg & dalbana man lever i med sina djur. Ena dagen är dom så sjuka att man inte vet om dom ska överleva eller inte & andra dagen ser man mer livsglädje i deras ögon än någon annan gång förut.

Det härliga med Missi är hennes sätt att tala med mig. Ja med Tove oxå såklart. Det lyser tacksamhet om henne & hon visar verkligen hur glad hon är över att vi hjälper henne. Smärtstillande som vi sprutar in i munnen är absolut inte poppis & hon känner inte alls för att ta den. Men däremot så står hon som ett ljus när Tove sticker henne i halsen med en 5 cm lång nål som dessutom är två millimeter tjock. Hon vet att allt vi gör är för att hjälpa henne & det är sann kärlek & förtroende mellan henne & oss.

Jag kunde inta ha valt en bättre häst som första egna häst, inte heller kunde jag ha valt ett bättre sto att få föl efter. Hon är en häst med ett stort hjärta & hon ställer upp i vått & torrt. Jag är så glad att allt pekar åt rätt håll så att hon får stanna kvar hos oss.. Nu längtar jag tills på onsdag när jag får ringa vetrinären & höra vad hon har att säga.

Så här är det idag...



Stort TACK för alla fina ord.. Jag har fått sms, telefonsamtal, besök, ni har skrivit i chatten & ni har skrivit här. Det värme jättemycket att det finns så många som bryr sig så mycket.

Idag känns allt mycket lättare. Tror nästan att en högre makt såg mina tidigare snurriga inlägg med en massa svordommar i & tänkte att jag inte behövde mer prövningar just nu. 
Jag hade en pigg & glad häst med öronen framåt när jag kom ut till hagen imorse. Tempen hade sjunkit till 37,8 grader & hon både åt & drack allt som fanns. Svullnaden hade gått ner rejält & hon stapplade sig fram som en äldre människa gör när dom är stela & ömma i kroppen.

Med den här faktan kan jag iallafall konstatera att hon inte lider av en spricka eller avslitet muskelfäste. Det känns väldigt skönt. Jag kan visserligen inte räkna med att hon någonsin blir helt återställd på grund av hennes ålder, men vad gör det. Så länge hon inte har ont & vill vara kvar hos oss så är jag väldigt glad & tacksam.

 
Så här ser benet ut idag. ( Ni ser en bild från igår längre ner. ) Även i juvret har svullnaden lagt sig. Ömheten på insidan av låret sitter dock fortfarande i men som vi har förstått så är det där lymfkörtlarna sitter så det är ju inte så konstigt då.

Vetrinären blev jätteglad över att höra den här förbättringen & tyckte absolut att vi kunde ta av stödbandaget som hjälpte det friska benet. Hon såg fram emot nästa samtal som blir på onsdag när all medicin är tagen. Då ska vi prata vidare om promenader så att blodcirkulationen kommer igång. Just nu går hon i en mindre hage så att hon inte kan springa runt & belasta allt för mycket.

Igen, ett stort tack till er alla för att ni stöttar mig...

Resten av dagen...



Strax efter att jag skrivit mitt senaste inlägg så gick jag ut till Missi för att titta till henne. Då äntligen stödde hon på sitt ben lite mer & både åt & drack. Tempen var fortfarande hög, 38,6. Men allmäntillståndet var mycket bättre än tre timmar tidigare när jag stod i hagen hos henne & grät hysteriskt. Benet var lika stort som inatt & det är det fortfarande. Juvret likaså & jag är livrädd att mjölken ska sina eftersom Cane inte får äta lika länge & stimulera lika mycket som annars.







Jag har under hela dagen titta till henne med jämna mellanrum & tillståndet verkar bara bli bättre. Jag har tvättat muggsår som troligtvis är boven i det hela om det är lymfangit. Jag har tagit tempen & gett henne vatten & hö & hon ser gladare & piggare ut för varje gång jag kommer.
Ändå så har jag en gnagande oro i bakhuvudet. Hon får jättestarkt smärtstillande & borde inte ha feber i kroppen då. Just nu har hon 38,1 grader, inte så högt, men ändå feber.
Samtidigt har jag bollat tankar med goda vänner & en fantastisk flickvän. Vi är alla överens, det vora konstig om hon kunde halta sig fram med så pass mycket stöd på hoven med en spricka i benet eller med ett muskelfäste som är av.

Tyvärr är det inte mycket mer jag kan göra just nu mer än att prata med henne & ge henne den medicin hon behöver. Men jag ska tala om en sak för er, det här suger. De gör så förbannat jävla ont i hela mig & tårarna bränner i ögonlocken hela tiden. Orden säger sitt, hjärnan något annat & hjärtat spricker. Tankarna spelar spratt hela tiden med mig.

Vet ni

Ibland är allt så förbaskat jäkla orättvist.

Midsommarafton år 2010, en dag jag aldrig glömmer...



Dagen började med spilld mjölk & utebliven picknick. Den fortsatte med tårar över en jobbig situation. Sen ljusnade allt. Våra goda vänner Natta & Annelie kom hit & grillade med oss & fick oss att skratta både en & 100 gånger. Den glädjen varade i nästan sex timmar sen trillade allt ihop över mig igen.

Vi gick alla ut för att ge Missi hennes kvällsmat, ett par timmar försent & tur var det. Vi hittade henne blockhalt en bit ner i hagen. Höger bakben var svullet ända nerifrån kotan & hela vägen upp i juvret. Hon andades tungt & var riktigt allmänpåverkad. Cane fick knappt äta & när han väl fick försöka så tappade Missi balansen & fick kämpa för att klara av att stå upp. 
Paniken kom krypandes när jag såg en av mina bästa vänner ha så ont. Tankarna som kom var allt annat än klara & det hann komma mycket frågor på väldigt kort tid.

Jag sprang in efter tempen & två kannor vatten till att kyla benet. Hon låg på 38.8 i feber, alldeles för högt. Vattnet blev hon tacksam över att få på benet & svullnaden gick ner lite iallafall.
Ringde vetrinären & berättade om situationen & hon rådde mig att titta till henne igen om en halvtimme till en timme för att se om svullnaden hade gett med sig plus att kolla febern igen. 
45 minuter senare låg Missi ner i hagen. Svullnaden var något mindre men benet var fortfarande alldeles hårt & jättetjockt. Det hade nu även hunnit bli väldigt väldigt varmt & Missi led verkligen. Febern hade stigit till 39.2 & nu tvekade jag inte en sekund, midsommarafton eller inte, Missi behövde hjälp.

Vetrinären kom ut ytterligare 45 minuter senare, halv två på natten. Då låg Missi fortfarande ner & Cane hade inte fått äta på en & en halvtimme.
Hon kände & klämde på Missi & vi hjälptes åt med att få upp henne på alla fyra benen igen. Hon tyckte inte att det verkade som att benet var av på något ställe där inne & inte heller som att det var en spricka. Däremot så kunde det vara ett muskelfäste som var av eller Lymfangit. Men hon kunde ju inte utesluta en spricka heller.

Efter funderingar & mycket prat så bestämde vi oss för att ge henne smärtstillande trots att det kunde förvärra skadan om det va en spricka. En spricka kan vi ändå inte göra något åt på henne så det kändes som att det var det enda rätta valet. Vi bestämde även att vi skulle behandla henne som om det är Lymfangit & se hur allt utvecklas nu under dagen.

Nu, några timmar senare är hon fortfarande väldigt väldigt svullen. Hon kan fortfarnde inte gå men har tagit sig fram 10-15 meter. Hon småplockar i gräset men har ingen aptit & dricker inget. Hon har ont & lider när hon försöker röra sig.

Det gör så ont i mig att se henne så här. Det är en evighetsväntan tills ikväll när jag åter igen kan få ge henne smärtlindring & behandlingen. & det är en lika lång väntan på att få se en förbättring. Syns ingen förbättring inom ett par dygn till så ser det riktigt mörkt ut.
Jag försöker att inte tänka så & jag försöker få dagen att bara rulla på nu men det är allt annat än lätt när jag ser henne genom fönstret i hagen. Hon har så ont så ont & jag kan inte göra mer än det jag gör redan.

Snälla håll tummarna alla ni för att min älskade Missi blir bra igen.




Blockhalt = Så halt på ett eller flera ben att hästen inte kan ta ett endaste steg framåt.

Lymfangit = Blodförgiftning

♥ Min bästa vän ♥



När jag var i tonåren & var ute med vänner så sjöng vi alltid på en låt. Jag minns speciellt en gång när en vän till mig ramade mig på cykeln inne bland smågatorna i Höllviken, då sjöng vi för fulla halsar just den här speciella låten. Vi kunde varenda textrad utan till & tyckte att vi sjöng den urvackert hihi.
Vet inte varför just den turen på cykeln har satt sig så fast på närhinnan, men minnen är väl så gissar jag.



När jag hör den idag så tänker jag på min allra bästa vän jag har. En tjej som står vid min sida i vått & torrt. Som aldrig viker av trots tunga moln.
En tjej som jag känner är nära mig när jag blundar & tänker på henne. Hon får mig fortsätta le & lysa. Bra eller dåliga dagar, hon står kvar oavsett.

Det är vad vänner är för.

Jag älskar dig min bästa vän. Du är min livskamrat & min glädje. Jag ser fram emot att få uppleva en massa härliga äventyr med dig. Få ha dig vid min sida genom allt. Tillsammans kan vi uppnå allt. Du är min styrka & min sol. Du & jag genom allt tillsammans föralltid.



♥♥♥♥♥


Sjöjungfru & ruschkana



Jamen idag fick vi ju verkligen lite gjort i stan. Mat för x antal hundralappar nu inför midsommarafton & grillkvällen med Toves mamma & väninna på lördag. Hundmat & kattmat stod oxå på handlelappen, inget som är speciellt kul att shoppa men väl så nödvändigt.

Men desto roligare var det att shoppa med Loppan. Hon behövde lite kalasgrejor inför sitt barnkalas som gå av stapeln nästa helg.
Hon fick själv välja & det blev en blandad kompott kan man säga. Hello Kitty servetter, Hanna Montana-tallrikar, Barbie-godispåsar & discoballonger. Huvudsaken att huvudpersonen för dagen ifråga är nöjd.

Efter det gick hon vidare för att shoppa kläder för födelsedagspengar som hon fått. Min dotter skiljer sig nog lite från andra barn i den åldern, hon handlar nämligen hellre kläder än leksaker när hon får pengar. Jag tycker att det är jättepositivt, dels för att rummet redan är fyllt av leksaker men även för att det glädjer mig att hon bryr sig om att vilja vara fin.
Det blev en jeanskjol & ett flamingolinne till den. En Lilla Sjöjungfrunklänning, ett sovlinne med jordgubbe & tillhörande shorts, ett paket med trosor & två par strumpor var av ett par åkte på med detsamma. Inga foto på hennes inköp idag eftersom hon tog dom med sig till pappa för att visa där.


Däremot så har jag fotat det jag unnade mig. Jooooo det är sant, AnnSofie har unnat sig något till sig själv igen. Andra gången på två månader, inte illa :)


Ett par jeansleggings, ordinarie pris. En rutig tunika på REA, 74,50, tack för det & en randig trekvartsärmad halvlång tröja oxå på REA för 74,50. REA är underbart!!!

Tove, som fått presentkort i studentpresent, hittade oxå lite.


Fyra linnen, två med Lady Gaga & två enfärgade, perfekta att ha under. Hello Kittybyxorna är dock mina :) ett par långa mjukisshorts hittade för 50 kronor på H&M barnavdelning, perfekta att gå & skrota i här hemma. Än en gång REA är underbart!!!


Hästarnas affär nästa.


Men mest för att inhandla lite åt oss som sitter på ryggen. Ridstrumpor & ridvantar åt mig. Ridtröja, ridstrumpor & ridvantar åt min lilla Loppan. Switch åt våra fyrbeta vänner så att dom slipper undan mygg, knott & fästingar. Kan varmt rekomendera det här åt alla hästägare där ute. Den är oslagbart bra. Dyr som bara den men dryg & supereffektiv.

I hästaffären inhadlades även några fördelsedagspresenter till en väldigt speciell tjej som kommer upp på fredag nästa vecka.



Efter alla våra inköp blev det dags för mat, äntligen, alla var lika hungriga.

              
Att ta ett bra foto efter middagen kan vara svårt. Många klick behövdes innan dom här två blev nöjda.

Att hinna leka en stund efter den långa dagen var ett måste.

  
Först den lilla tjejen...

  
& sen den stora tjejen, vårt lånebarn, grannen, som vi gärna tar med oss.

Mio var inte med idag. Han tycker inte alls om stan så han va hellre med en kompis. Nu ikväll så var han & hans kompis, med kompisens pappa, ute & rodde båt, när han sen äntligen kom hem så hade han med sig dom här.


Blommor värmer gott i mammahjärtat.

Idag har jag inte känt något i halsen eller huvudet på hela dagen så imorgon är det åter dags för jobb. Så nu blir det sängen för mig så att jag orkar upp imorgon.

Långsamt...



Idag har det varit en långsam dag. Ligger inne med en huvudvärk & halsont, det gjorde att  jag inte kunde gå till jobb igår & inte heller idag. För min del hade det inte spelat någon roll om jag fick jobba ändå eftersom jag äter Ipren & klarar mig hur bra som helst. Men eftersom jag jobbar som personlig assistent så går det inte att komma dragandes med vad som helst.
Därför har jag passat på att göra sådant som bara ligger & väntar på att jag ska hugga tag i det. Men nu är lite gjort & då är det bara lite kvar, det går nog att se det mesta positivt.

Ikväll belönade jag mig själv med en härlig ridtur på våra fina skogstigar här i vårt fina Norrland. Jag satte mig på Missi & tog sötaste Cane som handhäst på en 25 minuter lång skrittur. Det gick hur bra som helst. Jag börjar tro att jag har fått en mönsterhäst, fast i samma stund som jag skriver ordet mönsterhäst så tänker jag att det där ordet kommer jag att få äta upp.








Blir inget jobb för mig imorgon heller känner jag så då ska jag passa på att göra lite småärenden i stan. Men på torsdag hoppas jag att jag är tillbax på banan igen.

Idag är ingen vanlig dag...



för det är Loppans födelsedag, hurra, hurra ,hurra :)

Idag blir min lilla tjej fem år & rätten till att kalla henne just liten är förbi. Hon har idag talat om för mig att hon nu inte längre är liten utan att hon är fem år.

FEM år...

Idag är alltså dagen för exakt fem år sedan som jag hade fått min lilla prinsessa & låg, något omtöcknad på grund av stor blodförlust men, överlycklig på Lunds BB i sängen.
Loppan hade inget namn från början utan fick vänta till dagen efter, vi ville vänta tills vi hade sett vad det var för en liten prinsessa som hade kommit. 
Men som ni vet så har kärt barn många namn så förutom det hon fick kallas hon, LovaTova, Wilda Lova (som för övrigt är hennes riktiga namn ) Loppan, Prinsessan, Sötlök, Gosunge, älsklingen & många fler.
& hon lever upp till alla sina namn oxå. Hon är en helt underbar liten, ops, stor tjej som jämt är på ett strålande humör. Hon lyser upp våran vardag på alla sätt & vis. Så även idag när hon blev fem år.










Nu är Loppan hos sin pappa för att fortsätta sitt firande där, Mulle var snäll nog att köra henne dit.

Jag vet att Lova säger tack till er alla som har gratulerat henne idag med sång i telefonen, fina brev & ni som kom hit. Hon säger även speciellt tack till Annelie & Natta, som självklart var här en snabbis imorse, & till Moa & Mathilda som hjälpte till med att göra Mulles vagn så fin.


Ett ljud...



Det lät från sovrummet igår när vi satt & åt middag.



Det var min hund som sov gott. Låter nästan som min pappa lite ;). Hur Dexter kunde sova brevid honom förstår jag inte.

Härlig avslutning på dagen...



Ikväll har vi varit ute hos hästarna. Det är så himla skönt att kunna vara hos dom & veta att barnen bara behöver ta på sig sandalerna & komma ut om det skulle vara något. Vilken frihet & vilken känsla att ha allt man älskar nära.

 
Tove, barbacka på grund av sadeljordskav, i full fart på våran lånehäst Nippran. Hon är verkligen jättetrevlig & duktig.


Våran Mullebus med en lika busig Moa på ryggen.


Får Cane bara sin matslurkar mellan varven så är han nöjd.


Matte får allt hålla balansen.


Canes svans, visst är den väl lite vit eller är det bara jag som önsketänker så hårt att jag ser det jag vill se???


Han har tappat fölpälsen runt ögonen men har redan börjat få ny päls, som till mattes stora glädje är i samma färg som innan :)


Tro inte att ni kan vandra ut ur hagen utan att mysa rejält med prinsen först.


På vägen från hagen så hittade vi vår söta Smilla i trädet.

Nu blir det sängen för oss, det är nämligen en STOR dag imorgon så det gäller att kliva upp i tid.

Mitt projekt, sovrum...



Så här snyggt blev det vårt sovrum.



Ränderna som tog en evighet att få till.




Ljusen var bara tillfälligt ditsatta. Ska köpa nya att ha där men vet inte riktigt vilken färg eller form dom ska få.



Den här superfina teckningen är gjord av en kostnär från Egypten när vi var där. Nu har den fått en snygg ram & en hedersplats i vårt sovrum.



Texten ovanför vår säng är väl gullig..?

Resten av sovrummet kommer ni att få se den dagen vi har fått tag i resten av våran huvudgavel, gardiner & blommor.

Lycka till!



Löftet om att visa ett färdigt resultat av sovrummet ikväll, kommer jag inte att hålla till er. Dels för att det tog så väldigt lång tid att dra raka linjer & maskera allt innan målningen, men oxå för att jag, som mänga andra i Sverige idag, gick på bröllop på eftermiddagen.

Bröllopet var, av min åsikt, helt underbart. Jag älskar bröllop & alla känslor som visas. Så kärleksfullt allt kändes idag, för kändes gjorde det, rakt genom rutan. Vilket par & vilken utsrålning, vilken lycka, en sån vacker dag.

& vacker var väl Victoria om någon. Jag fick rysningar när jag såg henne gå vägen fram till altaret. Släpet var så långt som jag föreställt mig, håret, syntes ju inte helt, men det var/är stramt uppsatt med en stor tiara ärvd efter mamma Silvia som i sin tur ärvt den. Även slöjan var efter mamma, superfin.
Klänningen däremot var en rolig överraskning. Jag trodde adrig att hon skulle ha en sådan stilren & modern klänning. Supersnygg var den med rena raka linjer.
Brudbuketten var inte alls röd & vit som jag gissade på, tvärtom, den var vit & rosa som jag hoppades på. Mycket bra val.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här bröllopet. Om vigseln & prästens fina avslutningstal, om Victorias fina tacktal till folket, om Kungens hyllningstal till Drottningen & lyckönskningar till sin dotter med man, om alla fina gäster & mycket mycket mer. Men det tänker jag inte göra för nu ska jag fortsätta kika på bröllopet & njuta.

Jag önskar brudparet lycka till i livet & önskar dom mycket glädje på vägen.




Fortsättning följer...



Det är urtrist väder idag. 10 grader med regn & blåst. Det är en svensk sommar de hehe. Så nu tar jag tag i mig själv & försöker göra något åt vårt halvfärdiga sovrum. Fortfarande saknas en del av vår huvudgavel så helt klart kan jag inte få det,

men,


här ska det målas turkosa ränder & ställas iordning

&


här ska det upp en fin text.

Resultatet kommer senare. Nu hugger jag tag i målarpenseln.

Ett bröllop stundar...



Det blev ingen stockholmsresa idag för att se bröllopet imorgon. Lite synd eftersom det hade varit häftigt att vara där nere titta på festligheten & kunna "ta" på stämningen. Men jag & Loppan får helt enkelt ordna lite mys här hemma & bänka oss framför teven istället. Kan bli nog så bra det med.

Undrar hur hon ser ut..? Jag gissar på att hon har långa ärmar på klänningen, tunt tyg över urringningen så att det inte blir för bart, långt släp (tänker lite Prinsessan Diana-släp) & håret i en stram svinrygg med slöja & världens maffigaste, blaffigaste tiara. Brudbuketten tror jag blir en stor hängbukett gjord av rosor & lijor i rött & vitt.

Fast jag hade hellre sett henne i en ärmlös klänning med en vacker sjal över axlarna, fortfarande det långa släpet & håret i stora lockar halvt uppsatt under en slöja med en nätt liten tiara. En brudbukett av rosa & vita rosor hade varit sött till.

Är det någon som har hört om hur hon ska se ut? Eller är det så hemligt som jag har fått uppfattningen om att det är? 
Jag tycker att sånt här är spännande. Älskar bröllop med allt vad det innebär. Blir en magisk stämning över allt & alla.

Kanske skulle jag ha jobbat som bröllopskordinator istället hihi. Fast det är ju klart, det går alltid att ha en hobby vid sidan om.


Kvällsmys...


Att bo på en gård med alla djur runt om sig måste vara det bästa som kan hända en familj med ett brinnande intresse för just djur.

Efter två dagars vilning för både Cane & Missi så var det dags att åter igen få hoppa upp på den finaste 22-åringen som går att hitta. Missi njöt när hon förstod vad vi skulle & Cane blev överlycklig när han såg att han skulle få springa med oss.

Till en början så retades han mest med oss. Det var lite svårt att få till en bra ridning med någon som sprang framför benen & slog bakut av glädje. Just det fick vi tyvärr inte med på film men en del annat kul fastnde.



När han inte fick uppmärksamhet av oss så tog han till drastiska åtgärder.



Lika bra att ge upp.



Här på den sista filmen när min dotter kommer fram & pratar med Cane så ser man verkligen hur stor han är. Min dotter är 116 cm lång, Cane är inte långt efter i manken om han inte redan är där.

Det går riktigt bra att rida med Cane i samma hage. Visst blir vi lite störda & våran koncentration är inte på högsta nivå, men vad gör det då..? Tanken är att få igång Missi & mjukgöra hennes kropp i skritt, att Cane får hänga på är bara en bonus eftersom han blir så uttråkad av att bara gå i hagen. Han älskar att springa & leka & njuter av att få vara med oss två.

Grillmys...



Jag var så sugen på att rida idag. Missi vilade igår, Cane oxå, så det hade varit lämpligt med en liten skritt i ridhagen. men innan vi kom hem & barnen va i säng så hade klockan hunnit bli mycket. Med tanke på att jobb väntar imorgon så blev det ingen ridning. Får helt enkelt bärga mig tills imorgon med ridningen.

Anledningen till den sena kvällen var en mysig grillkväll på Loppans dagis ikväll. Vi hade med korv med bröd åt barnen & kassler med potatissallad åt oss. Efter grillningen så sjöng barnen tre fina sommarsånger för oss & sen bjöd dom på fika. Vid sådana tillfälle känns det verkligen att det är sommar. Välkommen sommaren :)


Så mycket kul som händer när alla kompisar är på dagis efter stängning att Loppan inte ens kan titta in i kameran två sekunder när mamma vill ta kort.


Hela vår familjs favvo-Moa va oxå på grillningen. Hennes lillasyster går på Loppans avdelning. Alltid kul att prata med Mosan Tjosan. Fotot är taget utan att hon vet det hihi.

Nä nu händer det inte mer här hemma. Jag tänker krypa till kojs så jag orkar med morgondagen.

Sov gott alla ni :)

Ännu mer kul på gång...



En lugn mysig dag fylld med besök, Mulle-körning & Stockholmsplanerande. Besöket stod en Anna med barn för. Vi fikade & snackade en massa medans barnen lekte. Ikväll kom även Annelie på besök & hoppade studsmatta med Loppan & plockade maskrosor med henne till kaninerna.

Mulle-körningen stod jag & Lopppan för. Det gick jättebra & andningen kändes inte så farlig idag. Håller tummarna för en snabb viktminskning på prinsen, tror det hjälper andningen det oxå.

Tove tog en tur på Nippran & även det gick bra. Dom verkar trivas bra tillsammans redan så sommaren ser ljus ut för oss med våra hästar :)

Stockholmsplaneringen gäller två saker. Den ena är Viktorias bröllop på lördag. Det hade varit så skoj att kunna åka ner med Loppan & titta på dom. Ta en god fika & kika i affärer om tid finns. Jag har ikväll ägnat mig åt att hitta en resekompis & tror att jag har lyckats. Hon ska bara se om hon kan byta sitt pass på jobb först. Håll tummarna för mig & min dotter nu så att vi kan få åka & kika på ett kungligt bröllop :)



Den andra Stockholmssaken hade jag inte tänkt skriva om än men jag kan inte hålla mig längre. Tove fick av mig i studentpresent en resa till Stockholm helgen då Pridefestivalen ska vara. Vi har båda velat åka dit sen vi blev ett par. Det känns som ett bra sätt att våga visa & stå för den man är & stötta andra som kanske inte har det lika lätt som oss.
Problemet är bara att en dags biljetterna inte släpps förrän den 1 juli så det är inte klappat & klart riktigt än. Men vi hoppas, hoppas, hoppas :)


Vi i vår familj...



I det här inlägget hittar ni lite om oss i vår familj. En presentation helt enkelt :)


JAG



Är en glad & sprallig tjej med mycket ideér & stor åldersångest. Kan ha ett humör som får många att backa men kan samtidigt vara den mest förstående & omtänksamma människa du kan hitta. 

Jag kommer från början ifrån Vellinge, en by utanför Malmö men flyttade till södra Norrland för lite mer än fem år sedan. 

Är från början utbildad till barnskötare men när jag fick mitt första barn så tänkte jag om. Blev först jobb i ett par olika butiker för att sedan jobba som personlig assistent i cirka tre år. Ville göra något nytt igen så jag gick en lärlingsutbildning inom hund & startade eget företag. Idag jobbar jag alltså med att driva hunddagis, hundpensionat, salong, butik med mera.
 
Familjen med sambo, barn & djuren är det finaste jag har. Tillsammans bor vi i ett litet hus på landet som vi hyr. Här har vi oxå våra tre hästar inhyrda som vi äger.
Jag har ridit sen jag var 6 år gammal, vägrar räkna efter hur länge det är, åldersångesten som gör det. Har genom hela hästlivet haft massor med sköthästar. Jag tävlat en hel del, då i hoppning, men har med åren blivit lite feg så nu är det mest dressyr som gäller.


TOVE



Min underbara sambo sen tre år tillbax. Den största klippan man kan tänka sig med ett hjärta av guld. En mer förstående & underbar människa går inte att hitta.

Hon har gått en tre-årig fordonslinje med inrikning på lack, men jobbar nu med mig på Djurkolló Vi trivs hur bra som helst tillsammans så att vara med varandra dygnets alla timmar är det bästa för oss.

Tove har ridit sen hon var fem år & har praktiskt taget bott i stallet i perioder. Hon älskar att hoppa, helst lite högre & lite läskigare, dressyr är för fjollor säger hon, ta inte illa upp ni där ute som rider dressyr, det gör inte jag :D.


Vi båda har väldigt bra hand om djur & har tillsammans det som ett stort gemensamt intresse.


BARNEN

Jag har två fina barn sen tidigare förhållande. Mio, en kille på 12år som har tv-spel & kompisar som intresse. Loppan, en liten tjej på sex år som pratar om att bli jägare, spela fotboll, ta över mammas Djurkolló & bli prinsessa.
Dom båda dyker upp lite då & då här i bloggen men mest i min underblogg som är lösenordsskyddad. Vill man ha lösen så går det bra att maila eller lägga en kommentar med mailadress.


OSKAR



Han är min lilla prins. En liten dvärgschnauzer på fyllda åtta år. En bestämd herre som älskar att kela & mysa. Det bästa som finns är att ligga på rygg i knäet på någon & bli kliad på magen. Han älskar att skälla ut folk när dom kommer men han gör det med glatt viftande svans.


DEXTER



Är en riktig stolthet i våran familj. Meningen är att han ska bli en medicinsk alarmhund åt Tove på grund av hennes krångliga diabetes.
Redan innan han var ett (nu är han drygt två år) kunde han varna henne, utan träning, när känningarna kom. Dock lite försent men med lite mer träning så kan han snart i tid, det är jag övertygad om.
Han kan hämta blodsockermätaren, ta upp det vi tappar, vanlig vardagslydnad, konster som rulla runt, snurra, zick-zack, krypa & high five, allt det är en del av honom & han älskar att jobba. Nu tränas han även lite agility & han fullkomligt älskar det oxå. Dexter är en Border Collie.


MISTERAL, kallas MULLE



Mulle är utlånad på foder!

Min första alldeles egna lilla häst. Köpt för tre år sedan för mina barn skull samt till att vara en sällskapshäst åt min stora häst som blev köpt en månad senare.
En bestämd liten herre på 13 år med ett hjärta av guld. Är du elak mot honom så är han elak tillbax, han accepterar inget spö & han går sin väg om du inte behandlar honom som den prins han är.
Men är du snäll mot honom & respekterar & lyssnar på honom så låter han dig åka långt & länge i hans vagn. Han bär små barn över stock & sten utan problem & han tröstar den som är ledsen.
Tyvärr så har han lite andningsbesvär men lider inte utav det så att så länge han själv vill & orkar så får han lulla på med min lilla dotter i deras takt & dra vagn i skogen. Mulle är en shetlandsponny.


MARKET MISCHIEF, kallas MISSI



Min fina storhäst på 23 år. Hon är utbildad till medelsvår i dressyr men startade inte sin första dressyrtävling förrän hon kom till mig när hon var nitton. En liten klubbtävling som vi vann & lyckan var stor.
Hon har tävlat upp till 1,40 i hoppning med bra resultat. Började dock slå ner bommar i rent slarv & dåvarande ägaren bestämde sig för att avla. Hon fick fyra fina avkommor innan hon såldes upp till norrland där jag hittade henne. Missi är ett Irländskt halvblod.


MISSCHIEFS HURRICANE, kallas CANE



Missis sista avkomma som är mitt framtidshopp. Ja eller hopp & hopp, jag önskar dressyr men Tove spår en hoppkarriär, vi får se helt enkelt.
Hans namn betyder Rackartygets Orkan & som ni ser på bilden så har han levt han upp till det namnet sedan han tittade så jag vet redan vad jag har att vänta mig.
Cane är en social liten kille som älskar att prata med allt & alla. Cane är en korsning mellan Irländskt halvblod & svensk ridponny.

DOLLIE - POLLIE - MOLLIE



Dom finaste små kattflickorna ni kan hitta. Snälla, sociala & mysiga är bara några av de ord som beskriver de fina tjejerna. Dom är idag 1½ år & har i hela sitt liv bott som innekatter eftersom vi bor så nära vägen (vi har redan förlorat fyra katter tidigare).

FOUND

Är precis vad han heter, hittad! Någon tycks ha dumpat kattungar & kattmamma utanför vårt jobb hösten 2011 & den lilla svarta killen kom bort från de andra. Han fick flytta in till oss med alla våra andra djur & han börjar sakta men säkert känna sig trygg här i vår familj.

DORIS & TELMA



Två små lejonhuvad kaninflickor som älskar mat & grönsaker. Lova är den som tar hand om dem när hon är här men annars så hjälps jag & Tove åt med sötnosarna.


♥DE VI ALDRIG GLÖMMER SOM FÖR ALLTID FINNS I VÅRT HJÄRTA♥

BLOMMA



MIMMI



Mimmi var något alldeles speciellt, mer som en hund än en katt. Hon kom alltid när hon hörde oss komma hem med mopeden eller bilen, kände igen ljuden direkt. Mimmi gungade även gunghäst, låg i mina blomkrukor hälsade på inne hos grannar & i grannens bil. Hon tittade på tv, sov i dockvagn & dockvagga gick balansgång på balkongräcket. Retade Oskar när de va dags för mat. Mimmi busade med Blomma när hon sov, även med oss gjorde hon det, vi kunde vakna på natten av att någon jaga våra fötter & bet i dom. En mycket speciell katt ♥

SMILLA & SALLIE



Två systrar som älskade att jaga möss & fåglar på gården. Smilla var en social liten katt som njöt av livet medans Sallie var en riktig enmanskatt som helst höll sig till mig eller min lilla dotter. Ni är saknade båda två ♥

En utmärkelse!



Jag har fått en jättefin utmärkelse av Trumsamumma




En Sunshine award till mig & min blogg.
Känns jättekul att någon uppskattar min blogg att jag får en utmärkelse.
Tack till dig :)

Nu är det min tur att skicka den här vidare till 12 bloggar som jag tycker om att läsa.

Tove - är min flickväns blogg. Hon är superdålig på att uppdatera men har lovat att skärpa sig.

JosefinaBallerina - en blogg som skrivs med humor av en härlig tjej.

Emelie - skrivs av min syster. Inte så ofta men lika mysig för det.

Mamma Sträng - drivs av en barndomsvän till mig. Följer med i deras vardag varje dag.

När vi två blir tre - är lillasyster till Mamma Sträng, ännu en mysig blogg.

Karolines blogg - skrivs av en supertrevlig hästtjej.

Mamas Pratt -  min systers vän som skriver om allt mellan himmel & jord.

Linnea Granström - en duktig ryttare, en ung mamma med en mysig inställning.

Kaloescha - skrivs av en duktig tjej som kämpar på med sin Kalle.

AVKB - är min systers vän som jag gärna följer. Bloggen är dock lösenordskyddad.

Om konsten att bygga en tröskel - skrivs med humor av en vän här uppifrån.

Sen vill jag gärna ge tillbax en award till den som har gett mig min.

Trumsamumma - hon skriver från Skåne & det gillar jag.

 Läser många andra bloggar oxå lite då & då, men dom här tolv är dom jag oftast tittar in till & följer.
Nu är det er tur att skicka den här vidare till några som ni läser & tycker speciellt mycket om.


Jag är så lycklig idag..



Wiiieee, jag är i ett lyckorus. Idag har jag ridit min häst för första gången sen jag slutade i vintras. Vilken känsla att äntligen få sitta på henne igen. (Jag har inte ridit henne ordentligt med sadel sen i november. Från november & ett par månader framåt red jag barbacka & sen ställde jag av henne inför fölning.) 
Det var inget jag vågade hoppas på med tanke på hennes ålder & fölning. Men allt var precis som förut. Hon var pigg & gick på framåt med öronen på spets. Först tog vi en tur ut på småvägarna där hade hon med sig sin lilla bebis som Tove ledde & lilla Mullebus som drog vagnen med Moa. Sen forsatte vi fem minuter i ridhagen för att se om jag kan rida där med Cane lös sidan om oss & det visade sig fungera kanonbra så det tänker vi göra om redan imorgon :)

Min häst är en fantastisk tjej med mycket att ge. Så länge hon vill ridas så kommer vi att göra det. En liten förhoppning om en dressyrklass i framtiden tändes till liv & jag tänker satsa. Varför ska jag låta en fullt frisk häst gå i pension bara för att hon är gammal?

& vad är egentligen 22 år på nacken när man ser ut så här




Snyggt värre hihi...



Så här snygg var Tove i håret på sin studentdag



Tuppering till max uppe på huvudet för att få en snygg höjd & inbakade flätor på sidorna.



Så här snygg var hon igår när jag tog tag i att kamma ut allt igen


Hipp Hipp Hurra På Din Födelsedag!



Igår fyllde min älskade hund, Oskar år. Hela sju år blev han.



Jag minns när jag åkte & hämtade honom. Jag ville så gärna ha en hanhund & det fanns bara en kvar. Den hanhunden gick undan & ville vara för sig själv. Han var lite småcool & ingen kunde sätta sig på honom. Han var inte ett dugg intresserad av mig.
Sen fanns det fanns en tik som gjorde allt för att få min uppmärksamhet. Hon kröp upp i knäet & pussades & myste. Satte jag ner henne så kom hon igen & igen & igen.
Skulle jag kanske ta en tik istället?

Glad är jag för att jag inte gjorde det. Min Oskar är den tuffaste killen som finns & jag är så glad att han är min.




En annan som fyllde år igår var Canes pappa Gulan. Han blev fyra år. Grattis till honom oxå.

Kolla in hoppet på fotot. Helt underbar häst med stor utstrålning & mycket kapacitet.



Min lilla Cane blev en månad igår oxå. Tiden springer verkligen iväg.
Han har blivit det socialaste fölet jag någonsin har träffat. Han pratar & hälsar på alla & han älskar att visa upp sig.
Jag tror han vet att han är en riktig prins. Han hör säkert all beröm han får :).

Ska bli så kul att få börja jobba med honom på "riktigt". Jag tror stenhårt på honom.


Sommarlov!



Som jag skrev igår så är det här en vecka full av händelser. Det är ju faktiskt inte bara Tove som har slutat skolan i vår familj den här veckan. Även Mio har haft skolavslutning, igår. Visserligen ska han tillbax till skillnad från Tove men han har ändå klarat av ett steg i skolan. Nämligen hela lågstadiet. Till hösten börjar min lilla kille, som inte är så liten längre, i mellanstadiet. Vart tar tiden vägen??

Jag säger som en vän sa, barnen blir äldre & man ser dom växa, men jag känner inte äldre för det.





Nu väntar ett långt härligt sommarlov för Mio. Förhoppningsvis fullt av bad & lek med kompisar. En tur ner till mormor & morfar & en sväng över till Danmark ska vi oxå hinna med.


Toves student!



Vilken vecka det här har varit & än är den inte slut. Så mycket roligt & så många skratt på så kort tid. Mycket slit, många sena kvällar & mycket planering. Men det har varit värt allt.

Igår när jag fick se min älskade sambo gå ut skolan så kändes det för första gången som att vi två oxå verkligen är vi. Det låter kanske lite märkligt men det kändes så. Vi två har klarat av två & ett halvt år av skola, jobbiga tider, ekonomiska bekymmer & annat gammalt trassel, allt i väntan på att Tove skulle sluta skolan. För vi båda två visste om att när hon väl slutade så skulle vårt liv börja på riktigt.

Nu har livet börjat på riktigt & känslan som sitter i ska föralltid finnas där. Den känslan som talar om att vi går genom allt tillsammans & vi två kämpar tillsammans, alltid med varandra & aldrig mot varandra.

(Alla små bilder är klickbara)

     


Först utgång från skolan & sen upp på lastbilsflaket.

     
Under tiden som vi väntade på lastbilarna i stan så roade Tim & Mio sig.


Äntligen kom dom. Känner ni trycket & lyckan?

  
Sen blev det hemfärd i en vit cadillac från stan.

  
Hemma väntade fest i tältet som vi efter många om & men fick upp.
Undrar om mamma & pappa känner igen något på bilden här ovan?

     

Mycket god mat blev det & efter det så blev det god fika.



Inte så illa iallafall trots den petrolblå/turkosa färgen som jag lyckades få till hihi.

     

  

Jag hade beställt ett åk med en Dodge ( Toves favvobil) från stan & hem till Tove från början men på grund av att motorn blev för varm när han körde långt så blev det inget åk.
Trodde vi ja.
Klippan Dappe åkte i smyg & hämtade vrålåket & dundrade in på gården när vi som minst anade det. & åka av blev det verkligen.
Lyckan var stor haha...
  






Tack till alla er som var med & gjorde Toves dag så fin...


♥ Stort GRATTIS min finaste du ♥



Dagen idag har varit helt fantastisk. Jag har fått se den jag älskar mest vara så lycklig att det pirrade i hela min kropp. Men nu får den här dagen vara slut. Vi är jättetrötta båda två & tänker krypa ner i sängen & bara ligga & prata om allt som har hänt. Men imorgon är jag tillbax med bilder & svarar på era kommentarer som jag inte har hunnit med än.




Som vanligt..



Tove trampade i pajen som vi ska servera på studenten imorgon. Det blev dagens skratt som höll i sig i flera timmar. Tur att det var två plastpåsar runt den & tur att den gick & laga.
Jag färgade mandelmassan blå med karamellfärg men den blå färgen tog slut alldeles för tidigt så nu är det blå på tårtan mörkturkos. Fast lika glada är vi för det.
Annars är allt sig likt, lika stressigt som vanligt & mycket att göra. Bra det, då känner jag mig hemma, hihi.

Nu blir det duschen & sen sängen. Ska visst upp tidigt imorgon är det någon som säger.

Hej hopp....



Efter en jobb-dag, massa strukna kläder, en packning, tre silviakakor, en handling, tre mjölkkannor, en fotbollsträning & en kvällsfika så är jag riktigt trött. Det som var planerat idag blev iallafall klart & det känns skönt. Björkar hann vi visserligen inte hämta men det kan göras imorgon innan jobb.

    



Det gäller att vara effektiv. En kaka i ugnen, en klar på bordet & en på gång i skålen. Ingen rast & ingen ro, här ska det gå undan.

Nu ska det gå undan rakt ner i sängen.
Godnatt alla...


Men nu går det undan här hemma...



...Hästar som ska rastas, kaniner som ska kelas, studenten som ska fixas, skolavslutning för Mio, blommor till fröken, tårtor till Tove, tält som ska upp, trädgård som ska fixas, kakor som ska bakas, whhaaaaa, blir tokig snart. Ovanpå detta så ska det jobbas & skötas dom vanliga sysslorna. Inte konstigt att folk längtar efter semester tycker jag.







Men som ni vet så är mitt motto

Allt går om man vill, Ibland tar det bara lite längre tid!

& med den inställningen så blev även tältet klart fast det får ni se på studentkorten senare i veckan :)


Stort stort TACK till Toves mamma Annica som hjälper oss med all mat & fixar & trixar så det lättar från våra axlar.
& även ett stort TACK till Natta & Annelie som fixade vit marsipan & blå karamellfärg i stan. Nu blir tårtorna fina :)

Nu blir det fika & mys här hemma så ha en bra kväll alla ni :)


Nykomlingar har anlänt...



Nu ska jag avslöja vad vi gjorde igår när vi hade mer mys på gång. Vi hämtade hem dom här sötnosarna till gården.



Möt TotteLina & Ballerina, våra nya gårdsmedlemmar.

Anledningen till dessa två sötnosar är för att min älskade hund Oskar råkade av misstag skrämma ihjäl den andra gårdskaninen vi hade. Eller rättare sagt som Moa hade. Det hände för två veckor sedan & jag har sedan dess lovat Moa en ny kanin, det kändes som det minsta jag kunde göra. Hon hittade en kanin som hon gärna ville ha, Ballerina, så henne bokade vi direkt.
Men djurvänner som vi är på den här gården, så tyckte ingen av oss att lilla Ballerina skulle behöva vara själv så vi hämtade lilla TotteLina oxå.



Lyckan i Moa talar nog för sig själv på den här bilden.

    

Svårt att låta bli dom söta små ninorna. TotteLina till vänster & Ballerina till höger.


Ett härligt liv...



Vilket härligt liv jag har & vad mycket jag har runt om mig som betyder något.

Imorse så tog jag & Loppan en lång tur med Mulle-Bus i skogen. Vi skrittade & travade till en början men Mulle var så pigg & lycklig framför sin vagn så det blev lite galopp oxå. Då blev en till lycklig saom satt i vagnen iallafall, Loppanlusbus.
Han har gått upp alldeles för mycket i vikt sem han släpptes på betet i söndagen. Rädslan för att han ska bli sjuk växer sig starkare & starkare. Det som gäller då är ju faktiskt motion & det får han så gärna, allra helst när solen lyser & jag är ledig.

Så dagen böjade väldigt mysigt & har fortsatt vara det. Efter lunchen så åkte nämligen jag & Loppan för att titta på teater. Inte vilken teater som helst heller, det var nämligen min stora fina kille som var med & spelade. Superduktig var han, ja hela gänget såklart, & dom bjöd på många skratt.
Tänk att min lilla kille har blivit så stor som han är. Han börjar fyran till hösten. Vart tog tiden vägen???

Nu i eftermiddag har vi oxå mys på gång men det kommer nog att dyka upp i bloggen lite senare idag eller imorgon beroende på hur sena vi blir.

Tills dess så får ni njuta av min prins som numera älskar att visa upp sig



Inte den bästa kvaliten, men bra nog för att kunna njuta av superfin liten fölis som älskar att busa runt.


Duktig kille...



Idag har hovis varit & hälsat på Cane för första gången. Dom bekantade sig lite & hon fick lyfta hovarna. Allt såg väldigt bra ut & hon tyckte hans benställniing var väldigt fin.
Vi fick lite tips på vad vi kunde göra för små lätta övningar när vi lyfter hovarna & rådet att promenera på hårt underlag någon gång då & då.
Sen fick han ju såklart komplimanger över hur söt han är & mattarna fick höra att vi hade tränat duktigt på att lyfta & pyssla. Kul att vår träning har gett resultat.










Jag vill ge er några fina kvällsbilder, men det är allt annat än lätt att fota en fölis som är så full av bus att det kliar långt ut i hovspetsarna. Promenaden från hagen & in till stallet bestod bara av bus, bockningar & stegringar.

Ja, jag vet ju vad jag har att jobba med dom närmaste 5 åren, minst.....

Stort projekt på gång!



Idag har jag varit på komvux & skrivit två prov i engelska B. Känns skönt att dom är gjorda för nu återstår bara ett prov. Har visserligen lite inlämningsuppgifter oxå kvar att göra men dom fick jag lov göra i sommar istället. Känns som att det är så mycket med allt annat just nu så jag orkar inte stressa med inlämningen oxå mitt i allt.

& på tal om mycket annat så har jag nu dragit igång något stort. Jag har skrivit ett förslag till Gnarpsborna som jag hoppas att dom nappar på. Om det nu är så att Gnarpsborna nappar på det & skriver under så ska det skickas vidare till kommunen & politikerna som sitter där.
Inspirationen har jag fått från när jag själv var liten & vi som bodde ute på landet lyckades få igenom vår önskan om en cykelväg. Det är just det som det gäller nu oxå, en cykelväg för oss lite utanför.

Så jag & förhoppningsvis ett par till som är beredda att kämpa lite, ska kämpa för en säker väg för oss som vill vistats på vägen utan motorfordon. Gnarp har lyckats förr med att ordna saker & jag är säker på att Gnarp lyckas igen. 

Till er som bor här: Håll utkik efter våra underskriftslappar som kommer att lämnas lite runt om i kommunen.

Glada ord..



Jag får ofta fina kommentarer från er läsare, väldigt ofta. Jag har varit skonad från elaka kommentarer under nästan hela tiden jag har skrivit i den här bloggen. Visst har det väl funnits sådana oxå men dom raderar jag & går vidare utan.

Så till alla er som lämnar era fina ord till mig av omtanke & glädje vill jag gärna säga 

Ett Stort TACK!

Den här kommentaren fick jag av Karoline i måndags till det här inlägget.

Jag blir alltid så glad när jag läser din blogg :)
Härligt med sommarhagen, så vackert med allt det gula.

Han har verkligen blivit stor, helt sjukt att det kan gå så fort :)

Kramar till er alla :)


Det känns så kul att jag med min lilla enkla vardag kan göra någon glad med mina ord & bilder.

Så kramar tillbax till alla er där ute :)

Tvätten ute..



Det här mina vänner...



Det är sommar det...


Med bilder..



Bikiniångesten sitter fortfarande i & jag jobbar hårt på den. Men vem kunde ana att det var kul att motionera, det som jag har varit emot hela mitt liv fram tills nu. Med lite musik & en kamera kan det bli hur kul som helst ju.



Haha ser ju inte klok ut men det bjuder jag så gärna på :)


Det behövs inga förvrängningar i Photo Shop när man fotar på en studsmatta haha.

Efter motionen så var det bara att lägga sig ner en stund för att njuta av solen som äntligen har hittat hit :)



Nästa hopp-pass startar ikväll efter föräldrarmötet. Här ska kilona rasa :D


Jag har fått bikiniångest...



Så dags att få det nu den första juni när sommaren står i dörren. Men den kom när vi var inne & provade kläder i stan i fredags & den släpper ta mig tusan inte.

Har ni tänk på vilka hemska speglar dom har i ett provrum någon gång? Dom tar banne mig varenda j*kla vinkel som finns. Dom lyfter inte bara fram kläderna som jag provar utan även kärlekshandtagen i sidorna & rumpan som fyller byxorna. 
Sen är det dom helt underbara lamporna som finns där inne. Speglar & lampor tillsammans utgör något slags hot mot mig. Dom kan verkligen i samlad styrka lyfta fram dom värsta skavankerna jag har på min kropp.

Det värsta är att jag faktiskt, fram tills nu, har varit nöjd med min kropp under en väldigt lång tid. Jag äter gott, mår bra, känner mig inte klumpig & orkar absolut göra allt jag vill. Det kändes som ett slag under bältet när jag såg mina kärlekshandtag i fredags.

Jag vet att jag inte på något vis alls är tjock. Jag kan tvärtom skratta mig lycklig över att ha min kropp som fungerar som den ska & mår bra. 

Så visst är det märkligt att en dag på stan ska få mig själv att se mig med en spegels & kanske andras trångsynta ögon.

Men så blev det & ändring ska ske. Vågen stog igår på 59,5 kilo & ska inom snar framtid förhoppningsvis stå på 55-56 kilo som känns som en rätt vikt för mig till min något korta längd på 1,65.



Nedgången ska komma genom bättre mat & absolut inte en massa småätande. Mer motion & hemmaträning som hoppa studsmatta, cykla med Mio, ta en promenad med Mulle & Loppan & sit ups på kvällen.

Så vi ses & hörs senare för nu ropar studsmattan på mig & det är bäst jag skyndar mig för jobb väntar vid lunch & framåt.


RSS 2.0