Det känns som att jag aldrig kommer att bli klar här hemma, men det är väl så husägare alltid säger, man blir aldrig klar.

Vi har hunnit med en hel massa på dessa tre veckor vi har bott här. Tänk imorgon är det tre veckor sedan lastbilen körde alla våra saker till vårt alldeles egna hus. En sån känsla det är, vårt egna hus. Men trots tre veckor så är vi långt ifrån klara, Rom byggdes inte på en dag inte heller på tre veckor skulle jag tro.



Ni ska få en liten kik in i vårt nya hem trots allt.











Golvet i hallen ska en dag få nytt golv och trappan ska få en mindre & enklare makeover. Taklampa ska oxå införskaffas men jag kan inte riktigt bestämma mig för vad som hade varit snyggt. Har ni några bra ideér? Kristallkrona hade varit häftigt men det blir nog dumt att ha i taket i en hall, eller??



Vi köpte nya sängkläder soom vi invigde inatt. Oj så gott vi sov i dem :)



I sovrummet saknas väggtext ovanför sängen, någat att ställa på huvudgaveln (tips där någon???), stor spegel & väggljusstakar plus en matta.

Det var kiken för idag :) ni får komma in mer en annan dag när jag har ett annat rum något så när klart :)

Igår & inatt hade vi gosiga Milton på besök. Han trivs verkligen hos oss & alla djuren. Roligast är nog ändå Loppan & Mio som leker med honom.


Imorse så underhöll Loppan honom medans jag gjorde mig iordning.

Macka & Yoggi, det är frukost för en liten buse de.

Vi hann titta lite på traktorn som skottade undan snön på skolgården innan dagis.

Soffan är beställd, lika med soffbordet. Teve+ tevemöbel står på plats, lampor till nästan alla rum & fåtöljer till gästrummet är oxå beställda & kommer på fredag.
Vi tar en staden tur till idag & hoppas på att hitta lite mattor & gardiner. Behövs lite komplettering till det andra vi köpte igår oxå, sällan man kommer hem med allt som behövs.

Ha en bra söndag!

Jag har en nöjd son som firats med paket, god middag & glass till efterrätt.



Om tiden ska flyga fram så här så måste jag nog trycka på paus ibland. Nästa gång han fyller så blir han tonåring, vet ni vad det gör mig? Tonårsmamma!!! Vet ni vad en tonårsmamma står för? Oro, tjat & ännu mer tjat, utfrågningsmani, pinsamheter, jobbiga krav & det värsta av allt, det gör mig gammal!!!

En god natts sömn på det här så kanske jag har kommit över det till imorgon...

Hur är det möjligt att vara så här lycklig som jag är samtidigt som jag går & känner mig trött, ledsen & faktiskt lite övergiven. Är det tröttheten som kan göra så här mot en? Lura en till att känna saker som egentligen inte finns.

Visst känner jag mig ledsen, för mycket som hänt på den senaste tiden. Min älskade M finns i mina tankar varje dag. Hjärtat skriker fortfarande efter honom & en sista träff, om det så bara hade varit för ett ögonblick, bara en sista kram. Det gör ont, så förbannat ont & allt känns orättvist.
Vi satt på resturang, jag & Tove med hela Toves närmsta familj. Det kändes så oerhört tomt, där satt vi med alla hennes men i mina tankar så snurrade det bara att vi, min familj, aldrig skulle sitta så igen. Varför?

Det finns så mycket som påminner om så mycket. Ibland blir det svårt att sortera, att ta in det som får mig att må bra & stöta undan allt annat. Föralltid lever minnena kvar ♥

Att blicka framåt & leva i nuet, att planera en framtid med min familj. Att se fram emot allt det livet har att erbjuda oss. Att leva för allt som finns här & nu & glömma allt annat för en stund.

Veckan har sprungit iväg för oss, att flytta tar all tid man har över känns det som. Jag har varit ledig tre dagar den här veckan för att bara ta hand om all uppackning hemma. Resulatet syns men är inte klart, hyllor behövs till alla böcker, pärmar med mera & galgar blir nödvändigt att införskaffa fler. Men snart så...

Nästa helg blir det nog storshopping. Inatt satt två trötta tjejer & planerade vardagsrummet. Vi kom fram till att vi ville ha en ny soffa i gråaktig ton, ny teve (på väggen) & en snygg bänk under den för Play station 3 med alla spel (vill "gömma" det lite), plommonlila matta, svart bord, lite lampor & så klart snygga gardiner. Ska bli så kul att inreda det rummet.



Det här är en av de soffor som jag ska provsitta, känna & klämma på.

   



Hur ska jag kunna välja bland allt som finns, jag & min beslutsångest.



En något mörkare ton hade jag tänkt mig i matta, fönsterlampor & ljusstakar.

Nej nu är det dags att sluta drömma om nästa helgs shoppingtur, har jobb att göra. Bland annat avstämning, momsbetalning, hemsideuppdatering & inventeringslistor som ska bli ihopräknade & klara.
Lilla Ronja väntar på den sista salongsbehandlingen innan husse & matte kommer för att hämta henne.



Dags att sätta fart, ha en härlig lördag!

Det blev en veckosurf helt enkelt. Modemet och anslutningen ligger i kartong och är inte helt flyttade, innan det är klart har vi säkert bott här i mer än en vecka, så länge kan jag inte vänta på att sitta vid datorn.

Flytten gick väldigt smidigt & bra. Lastbilen var på plats strax efter 8,00 & halv nio började vi. 2½ timme tog det för oss (vi två & fem till) att fylla lastbilen, 1½ timme tog det att plocka ur allt & få in det i vårt nya hus. Tror jag slog något slags personligt rekord där faktiskt.

Efter en god lunch hos Toves mormor & morfar så hade vi samlat krafterna inför nästa flytt, våra älskade hästar. Satte mig i bilen & började rulla iväg, halvägs uppför backen så sa min bil nej. Den tänkte minsann inte köra uppför nån backe med hästsläp där bak.
Efter att ha gråtit en skvätt & tyckt synd om mig själv en microstund så fick jag Patrik att ta över den där körningen med släp.
Toves häst var första stoppet, Laban gick rakt in & vi var på väg till Cane på två röda. Cane däremot hade bestämt sig för att inte åka transport. I cirka en timme kämpade vi på i 12 minus & en jäkla halka helt utan att lyckas.

Det blev en lång & trist kvällspromenad för mig & Cane. Behöver jag skriva att tårarna sprutade & tröttheten gav sig till känna ordentligt?
Det måste ha varit en syn där jag kom efter vägen full med reflexer, tjutandes som en liten bebis med en envis & nöjd 1½-åring efter mig. Tur ingen hörde mig där jag gick & pratade & tyckte synd mig själv.



Hem kom vi utan problem trots mörker, lastbilar, traktorer & annat. Han är superduktig!!!



Så nu bor vi här, i vårt alldeles egna fina hus & vi trivs redan hur bra som helst!

Phuu, flyttat, packat upp, flyttstadat, plockat, fixat. Nu ar det godnatt for min del.

Det här med att packa ner hela sitt hem på mindre än två veckor, det gör jag aldrig mer om. Sakerna tar ju aldrig slut, men det känns det som att jag ska göra. Ont i huvudet & halsen har jag & trött det blir jag.

Allt kommer att kännas så bra & skönt när det väl är flyttat, det vet jag. Sen att allt ska upp igen & på nytt ta plats i vårt nya hem, det gör mig absolut inget.

Alla stallsakerna är flyttade & 6 kubik ved har körts bort till nya huset tack vare Toves mamma Annica & Toves bröder med vänner. Vet inte riktigt hur vi ska tacka dem men en god middag till dem & alla andra som hjälper oss ska vi absolut ordna till :)

Imorgon ska verkligen det sista ner i lådor & gardinerna ska tvättas. Lo´n ska vi försöka tömma av på våra saker oxå men vi måste först kolla läget med vart vi ska ställa allt.

Nu är det nära :) :) :)

JAG VILL HA SNÖ!!!!

Jo det är sant, helt sant. Jag som inte alls gillar vinter & snö är just nu väldigt trött på den här hemska halkan vi har haft alldeles för länge.
Idag har jag nästan känt mig som hemma, först en massa snö med ett par minus, sen en massa regn & en plus för att sedan avsluta kvällen i massa blötsnö/slask runt nollan. Skåne kändes väldigt nära då av en märklig anledning.

Imorgon när jag vaknar så hoppas jag att gården är täckt av ett lager snö istället för is!



Nu tänker jag krypa i säng efter en lång dag med massa inventering på jobb samt packning här hemma. Imorgon väntar samtal, städning, bokföring & (så klart) packning av hemmet.

Sov gott!

Ett år som vi hoppas fylls med glädje & skratt delat med alla våra nära & kära.

Det har varit ett tufft år på både gott & ont. Vi har haft en kanonstart på vårt företag & framgången där har gjort mig stark i min tro att allt går om man vill.



Men precis innan invigningen, när vi hade planerat, varit hos banken, jobbat till långt in på natten, kämpat med reklamblad & en massa annat. Precis innan vår stora invigning som vi sett fram emot med familjen på besök från Skåne & alla förväntansfulla kunder, då hände det något tragiskt. En mycket nära bekant omkom tragiskt, det slog ner som en bomb & rörde upp känslor. Familjen kom upp ändå & vi var överens om att vi måste ta hand om varandra innan det är försent.

Sommaren rusade iväg & vi hade fullt på pensionatet hela sommaren. Det innebar att vi inte var (eller har varit) lediga alls under 2011. Positivt på alla sätt utom ett, mina barn. Till sommaren är det jag (& förhoppningsvis Tove) som har en veckas semester med dem nere hos mamma & pappa / mormor & morfar.



Hurricane blev jättedålig i slutet av sommaren & vi kämpade länge & väl med hans mugg på alla fyra benen. Han blev återställd så pass att all mugg försvann. Idag drabbas han fortfarande av att ett av bakbenen sväller upp ibland.



Vår älskade Mulle hittade sig ett nytt hem, det var han värd. Hos Therese & Krister får han den uppmärksamhet som han behöver för att må bra. Han har fått en ny vän oxå, Trolla, en liten shettisflicka. Han mår som den prinsen han är.



Två kattungekullar tittade ut i somras oxå, Sallie & Dollie hade varit ute & friat. Huset har varit fyllt av bebisar i två omgångar & jag har mockat kattlådor, blandat välling & gosat som aldrig förr.





Trist nog så omkom Sallie i höstas, sov gott fina Sallie...

Hösten gjorde intåg & jag gick länge i valet & kvalet om min älskade Missi. Mådde hon bra? Hade hon ont? Trivdes hon eller bara drev hon runt?
En annan fråga blev vårt boende. Skulle vi fortsätta hyra huset eller skulle vi satsa på ett husköp? Skulle vi klara ett köp rent ekonomiskt? Skulle vi hinna med ett eget hus?

I november hade jag/vi tagit två stora beslut. Vi skulle låta vår älskade Missi få somna in, vi var överens, det var dags. Som jag grät & vilken ångest jag led av under större delen av den månaden, i december hade jag sörjt länge & väl & ringde min helt underbara veterinär som gjorde allt precis så som jag ville.



Fina älskade Missi, för mig har du gjort hur mycket som helst & jag kommer aldrig att glömma dig...

Två dagar efter mitt beslut om Missi så vaknade jag av ett fruktansvärt samtal klockan tre på natten. Min älskade M hade somnat in. Hjärtat värkte & tårarna tycktes aldrig kunna ta slut. Jag for så klart ner till min familj, det blev en tung begravning med ben som knappt bar mig & en stor saknad i hela kroppen.

Så ett år som började hur bra som helst tycktes vilja sluta i en sorg som var för tung för mig att bära. Trodde jag!!!

Beslut nummer två om att köpa hus eller inte blev klart & vi fick reda på att det hus vi kikat på skulle bli vårt. Kunde det bli bättre avslut? Jodå det kunde det, i samma veva hittade Tove äntligen sin prins som hon letat så länge efter & Hurricane får en ny kompis när vi flyttar till huset. Flyttlasset går för övrigt om en vecka exakt idag.



Det har varit ett långt & innehållsrikt år som har sprungit iväg på samma gång. & det må hända att 2011 fick ett för jäkligt slut men det gav oss sannerligen starten till något bra oxå. Vem vet vad som händer här näst. Ta hand om varandra, lev det liv ni önskar & ta vara på tiden.

Gott nytt år alla ni!

Två dagar med jobb, hästar & min familj på besök från Skånelandet. Jätteroligt att ha dem här & få visa upp Djurkollo igen, mycket har hänt sedan invigningen.

Självklart så körde vi upp till vårt nya hus oxå, kan knappt förstå det själv. Har nedräkning, om 1 vecka & 2 dagar så lastas lastbilen med alla våra saker & natten mellan 8-9 januari så tillbringar vi vår första natt i vårt alldeles egna hus, wiiieee.

Nästa stopp var Toves häst (som fortfarande står uppstallad i annat stall), alla tyckte så klart att han var superfin. Ni ska få en hel hög med bilder när vi flyttat hem honom till vårt eget.

Sen har vi våran Hurricane, allas våran goa Cane. Hur snygg som helst, till & med min syster som inte gillar hästar sa att han var en av dom finaste hon någonsin sett. Tror ni jag blev mallig då eller hihi..? 
Snäll sen då, finns det någon snällare än honom? Min systerdotter Lärke som är drygt 6 år, ledde prinsen från hagen & in i stallet. Sen stog både Loppan & Lärke & borstade & klappade. När de var klara så fick Loppan, oxå drygt 6 år, leda honom ut i hagen igen.

Hur många 1 ½ åringar är så lugna & snälla som honom så de låter två små flickor mysa med dem..? Man får bara en sån här häst i sitt liv, tack Missi för prinsen jag fick♥

Jag har varit i stallet igen, på julafton. Det bara blev så när jag skulle ge Moa en julklapp, alldeles oplanerat & bra blev det. Ingen ångest & ingen tvekan utan bara en stor lättnad när jag själv insåg att jag stod där ute, att jag sprungit dit utan att tänka på det själv.

Älsklingen hade plockat undan det som skulle smärta att se, som hennes fina namnskylt på box-dörren. Tove är bara bäst, hon vet hur & vad hon ska göra för att det ska bli bra för mig.

Missi saknas så otroligt mycket & jag tänker på både henne & M varje dag. Men mitt liv har rullat på ändå & jag följer med, precis som det ska vara. Det är konstigt, det känns egentligen som att hela världen borde stanna upp ett tag, men den gör inte det.

Nu är jag i hagen eller stallet med Cane en liten stund varje dag & det känns jättebra. Han har sin mammas mörka djupa ögon & jag ser henne på så sätt varje gång jag ser honom.



Min fina fina prins med ett stort hjärta av guld♥

Phjuu, nu är vi nog alla lika mätta & nöjda efter de här juldagarna som varit. Julen är härlig, några av mina favoritdagar på året, men fy så trött jag blir. Antar att det är all stress som byggs upp runt om mig även om jag inte alltid själv behöver stressa.


Jag berättade ju om nyhet nummer ett för er i förra inlägget, måste ju avslöja nummer två oxå :). Vi har fått en ny familjemedlem. Tove hittade honom för drygt en månad sedan & har sedan dess planerat inför att ta hem honom. Den här gången var det hennes tur, det var vi båda överens om.




Att bara ha en häst på gården finns inte för oss. Vi vill vara i stallet tillsammans & pyssla på. Den namnlösa hästen flyttar hem till oss på torsdag nästa vecka. Just nu står han uppstallad i närheten av oss i väntan på kastrering.
Han är en trevlig, försiktig & snäll kille. Lika gammal som Hurricane så de kommer verkligen att följas åt. Två fina prinsar :)